-I gens tillstånd, samt anmarka bristerva uti båda,
Iså att ce af Rikets Ständer kunde rättas, samt
fatt, när behofvet af rätelser vore trängande,
och Rikets Ständers sammankomst ej kunde af-
I vaktas, han då äfven hos Regeringan skulle der-
om göra anmälan.
Gruadlagsstiftarne, som för allud uppdrogo
åt Justitieombudsmarnen att vara ordföraude
bland de mån, som Rikets Ständer vid hvarje
riksdag till vårdande af tryckfriheten utse, hifva
dessutom i 22 fS:a af instruktionen serskildt
j ålagt honom, att ned synnerlig uppmärksam-
het och nit iakttaga, hvad Rikets Ständer
till skyddaniie af tryckfriheten stadgatn. Att
uti sioa berättelser till Rikets Ständer, i afseende
på behandlingen af tryckfribetsmål, utreda jag-
å eller Regeringens och Hofkanslersembe-
siiftniogeas och lagskipningens brister samt, epligt
16 . instruktionen, anmärka, om uti tryck-
i frihstsmålsbehandling något emot lag stri-
dande rättegångsbruk skulle vid domstolar
och hos embetsmän vara gällande, kan så-
ledes visst icke vara främmande för Justitieom
budmannens befattning, utan måste tvertom, i
följd af deu sprciella iörpligtelsen ait beskydda
friheten, som grundlagsstiftarer uttryekligeu ålagt
honcm, sn rare i första rummet utgöra ett dyr-
bart förem-l för hans omtanka och vaksamhet.
Just utur denna synopuokt är det ock meningen
I med denna uppsats, att påkalla Justitieombuds-
mansembetets uppmärksamhet å ett förhållande
uti räitegångar 1 tryckfribetsmål, som i högsta
grad synes deraf vara förtjent och att gexom
anmärkning al Justiticombudsmannen i dess be-
rättelse till Ständerna erhåsda rättelse.
Uii de åtxl, som Hofkanslerembetet, d. v. s.
Repgerirgen, under det sista decevniet så ofta Jätit
anställa emot författare, bar det nemligen allt
mer och mer bhfrit en vaua, icke blott hos
tets organ, utan äfven hos vissa domstolar, att
till den anklagades domare eller jurymän en-
dast eller åtminstone hufvudsakligast välja em-
betsmän, som alltid för sin tjensteutöfoing och
befordran äro så mångfaldigt beroende af Rege-ia-
gen och måste frukta att siöta sig med densamma;
ja, mången gåvg har det till och med hufvud-
sakligen varit innehafvare af förtiroendeem-
beten, hvilka af en nyck kuanat skijas från sin
befattoing och hela sin välfärd, som aktor och
dessa domstolar utsett till jurymän. Då vid 1812
och 1815 års riksiagar juryinrättning i fäder-
veslandst infördes, på grued af den erfarenbet
både här och i als andra lender vunnits, utt
jary är dea enda domstol soi är qvalificerad
latt döma i tryckfriheismål, var det likväl visst
ivertom var bland ändamålen för inrättningens
införaude just det ifven ett, att betrygga den
anklagade mot styrelsens möjliga ivflytaude på
den vornhyga domaremakten och att skänka ho-
nom blund sina likar från folket ugäng-
na, opartiska och oberoende domare. Det
bruk, som af åklagaremakten och vissa domsto-
iar blifvit vedertaget att till jurymän end:st väl-
ja i den högste åklagandes beroende varande
mbetsmän och innehatvareg af förtroendetjen-
sier, är således att helt enielt förvandla juryu
ull en kommissions domstol, och att icke blo i
denaturera u.an rent af förfalska sjecfva prin-
cipen för juryinrättningen. Deuta mssbruk
bar redan fortarit så länge och frambriagt så
mycket missnöje, att det är tid, att Hr Just.
Ombudsmanren fäster R. 5S:s uppmärksamhet
härpå, helst det är elt sådast nrättegån sbruk,
Isom otvilvelaktigt faller ucder den iberop:ce
116 :f Jus. ombudsmans instruktion, hvilket
aå det blivit hos damstolar och embet:m n
gillaude, Ombudsmannen är pligtg attisina be-
rät:e!ser anmärka.
Detta bruk har ej blott framkallat ett allmänt
missnöje, alt j säga förakt och ksilsionighet, för
ljuryinrättniogen, såsom blow en regeringskom-
jicke lagsuf.arens meniug, att den af regeringen
för trycktrihetsbrott auk agade skulle komma att
sakna opartiska och sjelfständiga domare;
mission; det har äfven medfört ex avpan följa.
som i ett ansat hävssende 1 ice mindre mån
t
t
synes göra det förtjent af Hr Just. ombudsm:s
uppmärksamhet och en anmälan till Riksens S.
Utaf !aoshet hos aktor och vissa domstolar, att
endast eller hufvudsakligen kalla embetsmän till
jurymön, har nemligen den verkan intröffat, att
det: nästan är omöjligt att nu mera få en jury
r fulltalig och att rättegåvgen i de af reg. anställda
2
tryct fohetsmålen i oä.dlighet utdrages och för-