utmed Briunsviken, i hvars klara yta återspeg!ades
afonrodnadens guldskimmer. Vid återkomsten
till djurgårdsslätten märktes föga eller intet spår
efter den ea timma förut samlade folkmassan.
En oeh annan filosof, ett och avnat ensamt
par, som tycktes ännu icke hafva passerat smek
måradens mystiska gränsskillnad till det prosa-
iskalifvet vandrade tyst och sakta sin väg fram.
Från Hr Gauthiers mandge ljöd en munter mu-
sik, ett gerus intermedium mellan krigs och
dansmusik; bastrummen merkerade tydligt takten
och hvarje salfva (ty M-rlbouroughs död gafs
och man sköt lika tappert som utanför Stads-
huset) åtföljdes af m,liiliga bifallsyttringar,, att
tala med Statstidningen. Äfven från Vauxhallen
kli: gade musik, men man kunde tydligt märka,
att det var dansmusik. Efter någoa öfverlägg-
ning heslöto vi begifva oss dit för att taga i ö-
gorsigte detta nöje, som jag icke bivistat sedan
min ankomst till hufvudstaden. För d n ringa
afgiften af 24 sk. b:ko. erhöllo vi inträde. Det
är för eder, mina sköna läsarimnor i landsorten,
som ännu icke kastat en blick i det inre af
Stockholmelifvets historia, som jag anteknar
dessa rader. Föreställ er en magnifik salong, Gud
vet huru många gånger större än den, hvarati I
firen Carl!sdagen, väl proportionerad; gentill de-
ko ::rad; en läktare på ena långsidan för musiken,
ett restauratioos rum vid hvardera ändan af sa-
longen, glaskronor i taket med vax!jus, visserli-
gen b ända en afton förut men hvad betyder
det, en god orskester, Straus valsar, francai-
ser och kadriljer ur Den Stumma, Robert le
Diasle, Fra Diavolo och hvad de allt heta;
vattras det icke i munnen på eder? Men jag
ser redan eder näsa rynkas, jeg hör redan det-
t: Fy! ur er vackra mun, då jeg tillägger att
ni här i stället för edra finputsade pomaderade
småherrar i svarta frackar, edra epiåletterade
kavsljerer från landtregemsnterne, ser herrarne
i bonjour, med hatten på hufvudet och käp-
pen i hand, till och med en och annan, som
ick aflagt regokappan, och mötes af cigarrån-
gor, i stället för cedrodoft. Den svåraste punk-
ter återstår för mig, jag menar en revy med
damerna; men med er tillåtelse fritager j g mig
derifrån, då jag icke äger Bellmans förmåga att
fernissa öfver och idealisera den telluriska si-
da: af lifvet med den skönaste poesi.
Dansen börjar. Visserligen ser man i för-
sta ögonkastet, att icke Hr Selinders skicklighet
vatit anlitad — åtminstone hvad skögetv beträf-
far; om en tå vänder sig inåt eller utåt, nedåt
elicr uppåt, faller sig icke så noga, ej eller om
i en vals en viss böjlighet i knäna sticker fram:
lika godt:
,Fiiekan bopp:r litet grand,
Jergen han också hoppar
tärkte jag med nyssnämnde skald, gjorde ni-
gra slag kring rummet, drack ett glas punseh
och begaf mig välbelåten med hvad jag
derua dag hört och sett, på hemvägen lemnan-
de en erbjuden kontrzmark åt en skörhet, som
utauör nigande bad mig bjuda henne på Xdg-
sal-n.
-——. - RR 9? TRÄ LL 0 1 FF