att man redan af hans skriftliga uppsatser kunde se, att han ej dugde till chef i ett vigtigt administrerande verk, emedana det alitid blir, em icke en skam, åtmiostone ingen heder, att till chef för ett civilt embetsverk hafva en perIson, som ej kan skiifva sitt modersmål elier på pepperet koncipera en fullt redig tanka; att han licke straxt entledigades från alla negeatligan förItröezden, utan först sedan allmänheten temli-: gen häftigt allarmerat sig öfver hans tilltag, samt jatt det icke var kändt, om han i alla de ebari ger, hvarifrån han afträdde, begått något embets fel, hvaremot det väl kuade sättas i fråga, om: hans tilltag och hans påföljande uppförande under rättegången var sådant, att han kunde bibehållas vid någon charge, samt slutligen, att det när som helst liter säga sig i Statstidningen, att regeringen sjelf nog gjort hvad Justitie Ombudsmannen måste uppmanas att göra, men att detta nästan icke alls låter sig siga om herrarne i sjöförvaltningen, som till en sn absolverades med en szrapa. — Men vi hafva en vigtigare anmärkning att hemställa till Statstidvingens begrundande: När chefs platsen i Sjöförvaltningen skulle beättas, så hade regeringen ett välja på, utom måcnga andra, Br Cronstedt, som utmärkt sig blott såsom rask sjöofficer och bekaut för förmkgan att bakvändt l uppställa sina tankar — ty nog måtie väl regeringen hafva tagit notis om. denna vigtika sak — samt en annan person, äldre ull meriterna och distinguerad såsom teoretisk och icke min-: dre prsktisk kännare af sjöväsendet, ej bloit af sjömanövern, för öfrigt god ekonom och ansedd: medborgare med rangerade affärer, samt mer än villig att mottaga aen ifrågavarande för hans; verkningsförmåga väl passande ehefsplatsen. Då föredrogs sjösoldaten, alldeles i andaa af det system, som gör ryttmästare till statsråd, och allmänheten fann Grefve C:s befordran så omotiverad, att den sökte grunden i Grefvens fördelaktiga slägt-relationer: månne den heder, herr grefven gjorde regeriogen 1837, är utan samband med den heder, regeringen gjorde sig isjelf 1824? — Vidare: grefve C. korrigerar Konungens fastställda reglemente, men kastar ull allas förvåning, skulden för protokolls-: för—ändriagen på en notsrie, och regeringen behåller honom vid den betydliga ehargen af I kontre-amiral; ofrälsemannen Saudatrösa har icke. bufvit tilltalad för något slags tilltag, och kan, j åtminstone hvad förmågan att klart och rent uttrycka sig angår, tjena till korrektor åt både IC. och några andra f. d. förmän, och Storamiralens adjutant ec) Sjöförvaltningen kunna icke bibehålla honom vid en Kanslist-tjenst! Hvem kan förutse, om iecke detta med tiden kan, såsom grund elier följd, komma att räknas bland karakteristiska bidrag? I afseende på slepniogen af kanonsluparne förnekar St.tst. ej tidningarnes berättelse derlom, men anmärker blott: Staten förlorade ej Ipå den vidtagaa åtgärden; den erhöll tvärtom 11 zya kanouslupar i stället för 11, som ej voro och ej; kunnat göras biukbaran. Detta likjnar uaderverket med fogeln Fenix veh rei kommenderas hos våra skeppsrederier, som efter berättelse ha måoga fartyg ett slopa, — de förlora ieke derpå; de erhålla tvärtom nya i stället för de slopferdiga, — huruvida undret lyckas med något annet tul än det celebra 11, ställa vi derhän. Angående tullbalansen, säger Statst. att om det enligt tultverkets instruktion tillhörde general tulldirektörea att leda undersökningen, så borde han ju ej lemna sia plats. Härvid anmärkes blott, att det icke, enligt tuliverkets ;nIstruktioo, uttryckligen tillhörde chefen att leda Tl undersökningen — att chefer i alla fall kuvna bhfva juridiskt eller moraliskt jäfviga, är måhända en lölverflödig anmärkning. I intet fallb säger Statst., röjer sig likväl Afconbladsförfattarens ecsidighet och föresats att ej låia styrelsen vederfaras rästvisa, så mycket Isom i frågan om hennes medverkan till uppIfostringsverkets och den högre bildvingens beftordraon. Derpå berättar Statst. att H. M. Konungea uodar sin resa lemuat af egna medel betydliga bidrag till skolor och stipendier, att genom hins frikostighet en vexelundervisningsskola i Maiiested och en i Skånilla församling blifvit öppnade ), samt att 1,503 R:dr atvordnades vil I den nya observatorn vid Stockholms observaARA