hvilka ieke mer kunde döljas, och för att för-
svara denna keskyllning, nödgades hon ingå i
en revy af detta blads Aterblick på det för-
flutna året,, eeh påstå, att de deri berörda hän-
delser icke kunde såsom bidrag till styrelsens
karakteristik föras densamma till last.
Iaman detta påstående pröfvas, måste vi an-
hålla, att de, som tilläfventyrs läsit Statstidnin-
gens 6 artiklar, men icke ,Aterblicken i Af-
tonbladet,, ville, så framt de örska komma till
ett riktigt omdöme i sakez, äfven lösa den
sednare. Etter Statstidniogens aavisninz kanj
den svårligen återfionas, hvadan vi taga ossi
friheten anmärka, 2tt den är intagen i num-
rorne för den 4 och 10 Jaauari samt d. 5
ech 8 Februari. Dernäst torde börs bemär-
kas, att denna vår kontrarevy omöjligen kan
utsträckas till naselfarande af alla Statst:s orik-
tigheter i eitationer eiler af dess för ämnet främ
mande beskyllningar mot oppositionella pressen ;
det off- och ieke-officiella bladets närlighew är
mera känd än att den behöfver påpekas, och
hvarje med tidningspolemiken bekant person måste
till ofverdöd hafve bemärkt, buruledes det i alla
tider tillvört de goda tidningarnes taktik att
besvara hvarje mot vederbörande, riktad an-
märkning med den insinuationen att den här-
flyter från låga mosiver, klendersjuka, vinnings-
lystnad o. s. v. Begagnpandet af denna taktik:
är en förmån, som lyckligtvis censarat tillhör
dz devouerade tidningarnes position. De känna
rätt. väl att, de ostraffadt kunna påbörda oppo-
sitionslidningarne ech deras ledare hvilka moii-
ver de behaga, dels emedan dessa, för att ej
onödigtvis anita tryckfrihetslagen, måste visa!
ett ovanligt uudseende, dels ock isyunerhet
emedan de ej mot sivna verkliga veaerparter
kunna ryttja repreesalier — ty hur skulle det
väl gå om eppovsitioaspressen började retorqvera
officiella pressens iavektiver med den beskyll-
niogen, att N. N. tillstyrker licenser och dis-
penser för att göra sig pengar, eller att N. N.
lånar sig till undertryckare 3f yttranderätten för
att göra sig bebaglig på visst håll och favori-
sera ett efter makten sträfvande jesuitiskt part,
eller att N. N. insinuerar existensen af myteri
och upproriska anläggnaingar för att ställa sig
in och göra sig oumbärlig o. s. v.? Sådanej
retorsiener förbjuda sig sjelfva.
Om, säger Statstidnivgen, sådane händelser,
som chefens för Sjatörvaltviogen bekanta tll-i
tag, bortsättandet af Odin eller premierlojtnan-
ternas upptåg, snees böra ingå i taflan af Sty-
relsens karakteristik, under det förflutna året,
hvarföre upptagas då icke bland cess skugg-
drag äfven den inträffade mindre goda årsvex-
ten oeh reset iz Fahlu grufva?, De offentliga
funktionärernas handlingar, från och med de
högsta förvaltande verkens till ech med subal-
ternas, äro således med afsceade på regeringen
att betraäta såsom fenomener af outredda na-
turkraftern, för hvilka regeringen icke äger hvar-
ken styrelsemedel elier ansvar! Till en bör-
jan rekommenderas aenna sats såsom ett nytt
item vid fö:klaringen af monarkiska styrelse-
formens utmärkande företräde: enheten, Hr v.
Hartmansdorff har, som bekant är, uppmålat
denna styrelseform såsem en spindelvaf, der
Iregenten i midten, lik en stor spindel, håller
och reglerar hva:je tråd, ifrån ceatrum till pe-
riferien; man ser nu, att denna centrala verk-
ningsförmåga egentligen exsterar blott — på
pepperet. Vidare om denna Statst:s anmärk-
ning längre ned.
Oaktadt förenämnde Statstidningens allmänna
förklaring gjorde all detaljering öfverflödig —
ty om det, som inom styrelsens och admini-
strationens grenar tilldrager sig, ej kan lemna
bidrag till styrelsens karakteristik, hvartill tjenar
då att tvista om naturen af dessa tilldragelser?
— har likväl bemälde tidning begått den en-
faldigheten, att söka boriförklara hvarje anmärz-
ning vid en stor del af de i återblicken speci-
ficerade händelser. En kort mönstring med
hennes förfaringssätt härvid skall lemna nya
bidrag till den der karakte;istiken.
I afseende på Sjöförvaltnings-chefens tilltag,
anmärker Statstidningen: att han från yngre
åren gjort sig känd, som en skicklig Sjöoffi-
cer, hos hvilken man blott hade att tadla några
af hans skriftliga uppsatser; att han straxt (?)
jaf Kovungen entledigades från alla egentliga för-
Ttroendeposter, blott ej från dem, vid hvilka in -