hvilka ieke mer kunde döljas, och för att försvara denna keskyllning, nödgades hon ingå i en revy af detta blads Aterblick på det förflutna året,, eeh påstå, att de deri berörda händelser icke kunde såsom bidrag till styrelsens karakteristik föras densamma till last. Iaman detta påstående pröfvas, måste vi anhålla, att de, som tilläfventyrs läsit Statstidningens 6 artiklar, men icke ,Aterblicken i Aftonbladet,, ville, så framt de örska komma till ett riktigt omdöme i sakez, äfven lösa den sednare. Etter Statstidniogens aavisninz kanj den svårligen återfionas, hvadan vi taga ossi friheten anmärka, 2tt den är intagen i numrorne för den 4 och 10 Jaauari samt d. 5 ech 8 Februari. Dernäst torde börs bemärkas, att denna vår kontrarevy omöjligen kan utsträckas till naselfarande af alla Statst:s oriktigheter i eitationer eiler af dess för ämnet främ mande beskyllningar mot oppositionella pressen ; det offoch ieke-officiella bladets närlighew är mera känd än att den behöfver påpekas, och hvarje med tidningspolemiken bekant person måste till ofverdöd hafve bemärkt, buruledes det i alla tider tillvört de goda tidningarnes taktik att besvara hvarje mot vederbörande, riktad anmärkning med den insinuationen att den härflyter från låga mosiver, klendersjuka, vinningslystnad o. s. v. Begagnpandet af denna taktik: är en förmån, som lyckligtvis censarat tillhör dz devouerade tidningarnes position. De känna rätt. väl att, de ostraffadt kunna påbörda oppositionslidningarne ech deras ledare hvilka moiiver de behaga, dels emedan dessa, för att ej onödigtvis anita tryckfrihetslagen, måste visa! ett ovanligt uudseende, dels ock isyunerhet emedan de ej mot sivna verkliga veaerparter kunna ryttja repreesalier — ty hur skulle det väl gå om eppovsitioaspressen började retorqvera officiella pressens iavektiver med den beskyllniogen, att N. N. tillstyrker licenser och dispenser för att göra sig pengar, eller att N. N. lånar sig till undertryckare 3f yttranderätten för att göra sig bebaglig på visst håll och favorisera ett efter makten sträfvande jesuitiskt part, eller att N. N. insinuerar existensen af myteri och upproriska anläggnaingar för att ställa sig in och göra sig oumbärlig o. s. v.? Sådanej retorsiener förbjuda sig sjelfva. Om, säger Statstidnivgen, sådane händelser, som chefens för Sjatörvaltviogen bekanta tll-i tag, bortsättandet af Odin eller premierlojtnanternas upptåg, snees böra ingå i taflan af Styrelsens karakteristik, under det förflutna året, hvarföre upptagas då icke bland cess skuggdrag äfven den inträffade mindre goda årsvexten oeh reset iz Fahlu grufva?, De offentliga funktionärernas handlingar, från och med de högsta förvaltande verkens till ech med subalternas, äro således med afsceade på regeringen att betraäta såsom fenomener af outredda naturkraftern, för hvilka regeringen icke äger hvarken styrelsemedel elier ansvar! Till en början rekommenderas aenna sats såsom ett nytt item vid fö:klaringen af monarkiska styrelseformens utmärkande företräde: enheten, Hr v. Hartmansdorff har, som bekant är, uppmålat denna styrelseform såsem en spindelvaf, der Iregenten i midten, lik en stor spindel, håller och reglerar hva:je tråd, ifrån ceatrum till periferien; man ser nu, att denna centrala verkningsförmåga egentligen exsterar blott — på pepperet. Vidare om denna Statst:s anmärkning längre ned. Oaktadt förenämnde Statstidningens allmänna förklaring gjorde all detaljering öfverflödig — ty om det, som inom styrelsens och administrationens grenar tilldrager sig, ej kan lemna bidrag till styrelsens karakteristik, hvartill tjenar då att tvista om naturen af dessa tilldragelser? — har likväl bemälde tidning begått den enfaldigheten, att söka boriförklara hvarje anmärzning vid en stor del af de i återblicken specificerade händelser. En kort mönstring med hennes förfaringssätt härvid skall lemna nya bidrag till den der karakte;istiken. I afseende på Sjöförvaltnings-chefens tilltag, anmärker Statstidningen: att han från yngre åren gjort sig känd, som en skicklig Sjöofficer, hos hvilken man blott hade att tadla några af hans skriftliga uppsatser; att han straxt (?) jaf Kovungen entledigades från alla egentliga förTtroendeposter, blott ej från dem, vid hvilka in