MB OO ET vid de obetydligaste uppträden på gatorna, t. ex. om en kusk der kör fort, eller om en häst fones der stående cbanden? Och nu, då Statens egoa hästar sporrats att nedtrampa Statens j borgare, som skatta till deras foder, då deras, ryttare, som man bordt lära att tygla dem, så att de ej rusa på värnlösa fotgångare, tvertom mot dessa rikta sina sablar, då ordningen krän-j kes af sjelfva dess vårdare, nu är polisen blind; och okunnig om hvad som förefaller på Stockholms gator och antar i bast den menlösa skepnaden af en vanlig domstol, hvilken ej kan! göra annat, än uppkalla namngifna parter och! döma dem emellan. Polisen har således med ens glömt sin egen bestämmelse: den att skaffa; reda på ordniogens störare, för att antaga en; Tol, som henne icke tillkommer. Med samma. skäl skulle hon, ifall vi angifvit, att något hos oss blifvit stulet, hafva kunnat svara: som. ni icke känner tjufvens namn, yrke och hem-,; vist, så hänvisa vi er att, å ort och ställe som j; vederbör, eder talan efter befogenhet utföra. Vi veta alldeles intet skäl, som hädanefter bör; afhålla polisen från att afgifva ett sådant utlås tande öfver hvad anmälan som helst, man gör hos henne. En tjuf är oändligt svårare att till-. rättaskaffa, emedan han icke tillhör någon bestämd korps, icke bär någon allmän mundering och icke står under något allmänt kändt befäl. Hur är det oss möjligt att känna de soldaters namn och vummer, af hvilkas hästar vi öfverredos, och under hvilkas sablar vi stupade? Ifall vi baft tid och sans att fråga derefter, är det väl troligt, att de varit beskedlige nog att derom upplysa oss? Är det ej sannolikare, att ett håmrkratt och ett ny:t ssbelhugg blifvit svaret? Man torde ej billigtvis kuuna begära, att vi skulle blottställt oss för någotdera. Kanhända skall man invända, att vi bordt adressera oss till Hästgardets hefäl. Vi skulle således hafva vändt oss till de män, som kommenderade eller som utsändt parullerna att rida spärr emot deras landsmän, som avutingen arbefallt de begångna våldsgerningarna eller sågo dem begås under sina egra ögon. Om de skett emot deras vilja, om deras order öfverskridits, så kunna de ej vara obekanta med hvad scm skett; tusentals vittnen hafva kunnat för dem beräita förloppet och tusentals röster hafva höjt sig deremot. Deras första pligt had: då varit att anställa en undersökning om hvad som tilldragit sig, att strängt beifra orderbrotten och att vältra ifrån sig en skuld, hvarmed de måste känna sig belastade, intill dess de gjort allt, för att rentvå sig derifråv. Är det då tänkbart, att detta befäl skulle vidtagit åtgärder, hvilkas resultat kunnst blifva deras egen ansvsrighet, el!er att de skulle gjort på vår begäran, hvad de ej redan gjort på pligtkänslans ännu mäktigare uppmaning? nm Då vi sålunda hvarken hos de civila eller militära myrdigheterna funnit ett välvilligt öra, räina vi åtminstone med visshet på att finna det hos Herr Justitie Ombudsmannen och tro oss hafva gjort nog, då vi sätta Herr Justitie O.ubudsmann:n i kännedom om händelsen. Hvad som vidare återstår att göra, vet Herr Justitie Ombudsmarnen utan tvifvel tillräckligt! och behifver i det fallet ej vår anvisning. Det enda, vi taga oss friheten anmärka, är, att vi ej vid detta tillfälle befunno oss på gatan såsom sysslolöse åskådare, utan att viaf en laglig auktoritet voro kailade till en sammankomst hos vår Ålderman, som vi ej kunde undgå bivista, och hvarifrån vi då skulle återvända hvar och en till sitt. Vi beböfva ej försvara hvarje medborgares rätt att fredligt vandra på bufvudstadens gator, hvad tid på dygnet som helst; men em redan denna ritt är obestridlig, måste ännu mera den äga anspråk på gatufredens helgd, som af en skyldighets bud befinner sig på gatan, och som det ej kan falla in att tänka, det man skulle der kunaa behöfva vara försedd med vapen, för att få gå trygg och oantastad. Får likväl våldet ske ostraffadt, lärer intet annat medel gifvas till dess styrande. Vi göra oss slikväl förvissade, att detta ej skall bli bändelsen, att fredsförstörarne, genom Herr Justitie Ombudsmannens verksamma försorg, skola både upptäckas och bestraffas, och när denna upptäckt skett, torde äfven vi komma i tillfälle att få göra våra ersättningsanspråk gällande, Lo mm ss I ee FF LAMA ava JF: 1. FA ro