;j glömt sia bibel, vet att deand adliga stams,
lessa Mosaiska tro.bskianares ! hela innersta
ro, icke, om det är en äkta Mo.aisin tro,
can gå ut på annat, än att underhålla denna
öränderliga nationalitet, denna med alla ndra
förenliga afsöadring, dessa aristokratiska före-
trädesbegrepp. För att upprätthålla sia afsön-
dring och sitt verldsvälde, ha också Judirne,
med klot instinkt, sträfvat au öfverallt sätta
sig i besittning af peaningehandeln och pen-
ningemakten, emedan desna makt, mer än nå-
gon anuan, några bajouciier, någon siatsm-.nna-
vishet, någor börd eiloc sumhällsrang, någon
snillets eiler konstens öfverlägsenhet, någon ve-
tenskaplig beräkningsförmöga, båller alla i be-
roende, beherrskar alla näringar, står i sjelfva
verket ofvanom alla samhöllsbelägenheter; kort
sagdt: råder öfveralt och är sjelf det mest obe-
roende. Den, som har i sin hand ala ären-
ders spännkraft — nervus rerum agenda-
rum — som Romaren så verldserfaret uttryckte
sig, den beherrskar verlden, och när dynastien
Roshschild lägger ner spiran, tager dynastien
Sina eller någon annan den upp. Men ettså-
dant välde blir möjligt för JuJarne blott på
vilkor at de förblifva Judar, hvar som helst:
att de oförsvagadt underhålla det religiöst-poli-
tiska sambandet med sia natsionn i al:a andra
länder, och derigemom bilda ett slags öfver hela
jordens yta utbredt ordensförbund af millioner
medlemmar, mot hvars förmåga medeltidens
stolta riddarordnar, underj deras mest lysande
period, blott var ett barn, och imot hvars ha-
stiga, genomgripande och ofelbara verkni: gssätt
Jesuiternas högsta välde endast va- en barnlek.
Men också ser man Judarne mer eller min-
dre sky de länder, der industri och handel nått
en sådana utveckling och nationell styrka, att
de der skulle fåfängt söka komma i besittning
af penningerörelsen eller beherrska den. I
Nordamerikanska Staterna äga de alla möjliga
medborgerliga friheter: de kunna köpa jord
hvar de önska och till hvilken vidd de finna
för godt, idka hvilket lagligt näringsfång som
hälst och befordras till hvarje värdighet i sam-
hället: ingenting hindrar der en Jude att väl-
j:s till senator, till guvernör i en stat, ja, till
hela det stora statsförbundeis president: — och
ändå sky de Amerika. I fall de lagliga fri-
och rättigheter, hvarom de så ofta tala i Eu-
ropa, verkligen vore dem så dyrbara: om Ju-
den ej vore för dem mer än statsborgaren, så
borde det väl tyckas, att de skulle siröma till
Amerika, dit 100,000 Europåer årligea öfver-
flytta, och att de skulle lyssna till de högiidli-
ga inbjudningar, hvari Hr Woach, en af deras
natsion och sjelf Sheriff i NewYork, redan for
flera år sedan skildrat Nordamerikanska Fri-
staterna såsom deras sannskyldiga Kanaan och
det förlofvade landl, bvarpå efter hans tanka,
de gramla profetiorna tydligast syfta. Men nej!
De flyita icke dit, utan snarare derifrån i mån
I som de der föröka sig: de sky detta förlofvade
land, och antalet af der befintliga Judar af al-
Ila kön och åldrar steg för få år s-dan ej till
mer än 6000, enligt en officiell uppgift i Ame-
Irikanska tidningarne. — I Ergland äga Judar-
ne likaledes fri- och rättigheter,, utom att blif-
jva pärer och parlamentsledamöter; de kunna
lidka alla borgerliga näringar, blifva sheriffer,
och vi tro till och med lord-majorer; men flyt-
ta de väl dit? Nej; på sin höjd de blifva
I qvar, som redan äro der bosatta. I Frankrike,
I med ännu mera fri- och rättigheter, kunna de
i äfven blifva deputerade; men de ä:o der, jemn-
Iförelsevis mot den öfriga folkmängden, icke tal-
Irika. Till Holland och Belgien inbjödo dyli-
ka friheter redan för sekler sedan en hel stam
I Portugisiska Judar, att der söka sin tillflykt un-
Idan inqvisitionens förföljelser; men några nya
inflyttningar ske ej mera. I alla dessa länder
hafva neraligen industrien och penningerörelsen
Åså sjelfständigt och nationellt utvecklat sig, ait
I Jndarae ej mer kunna lyckas beherrsk: dem;
der är ej mer något Förlofvadtj Land: dit lö-
rar det ej mödan att invandra. frin Epyptens
köttgrytor annorstädes
,Men just derföre att Sverige alldeles icke
uppnått någon dylik siåndpunkt uti närings-
dnft, handel och penningstyrka, är det som
Iman betraktar en dylik emaneipatior här som
Iså farlig. Man gör sig väl föga reda för skä-
let till denna farhåga. den är hos mängden