MM --
I
1 BOKHANDELS-BULLETIN.
; — Vi kunna icke underlåta att med ett par
lord omnämna utgifvandet af andra häftet uta
Nilssons nyaste arbete: nSkandinaviska INor-
dens Ur-Ifnvånare hvars första blad redan
väckte bland både lärde och dilettanter så
I mycket uppseeade, genem de nya vyer de in-
nehöllo öfver en bland vår historias dunklaste
liksom intressantaste frågor. Författaren bar
för sitt verk valt den ovanliga formen att låta
de serskilda kapitel, hvari arbetet sönderfaller,
löpa fortgående parallelt med hvarandra, i stäl-
let för att afsluta det ena, innan ett nytt bör-
jar; man har sålunda ännu icke hvarken i fråga
om det ena eller andra vunnit någon fullstän-
dig och genomförd bevisning, men premisserna
innebära redan så mycket kuriöst och väsendt-
ligt, att de ovilkorligt fängsla hvar och en,
för hvilken den äldsta historiens gåtor äga nå-
got intresse, och hvarje upptäckt i denna terra
incognita någon betydelse. Vi emotse arbetets
fortsättning med stegrad nygirighet.
— En anonym har uppträdt med en öfver-
sättning utaf första sången af Byrons stora dikt
Don Juan. Företaget är ingenting mindre
än lätt. Också röter man visserligen här och
der oegentligheter och hårdheter i språket och
versen; men öfversättaren synes oss i allmänhet
med fyndighet och lycka hafva redt sig ur klam-
meriet att återgifva den alltid koncisa och,
genom de hänsyftningar till höger och venster,
som i denna dikt förekomma, här synnerligt
svårfattliga och af finesser fullspäckade Brittiska
skalden. Valet af Don Juan bland Byrons
många poemer synes oss icke serdelezs lämpligt.
Det är en dikt i gigantisk skala, rik på skön-
heter af yppersta slag, men som innehåller allt
för mycket för en utlänning mer eiler mindre
främmande och för Byrons landsmän och tid
egendomligt, för att bos oss bli populärt och
för en större publik rätt begripligt. Och den
mindre publiken, det vill säga den egentligt
litterära verlden, läser väl framdeles som hit-
tills sin Byron helst på originalspråket.
— En sig så kallande Johannes, har utgif--
vit ett litet häfte af ,Försök i bunden och o-
bunden stil.v Vi hafva icke i de olika styc-
kena kunnat finna just någon utmärkt poetisk
genius, men vi vilje icke neka författaren en
förmåga att nätt och ledigt uttrycka sig äfven i
rim, med ett ord denna på sit sätt rätt agrea-
bla talang, att ivom familjen och det skåda
lifvet göra sig behaglig med en tillfällighetsvers,
ett motto på en julklapp, en gratulation jemte
en namnsdagbuketit. De tvenne profbitar, som
utgöra häftets afdelning för den obundoa sti-
len, smaka något litet af den Lafontaineska
rredikotonen, en ton, som lider af det felet
att längesedan och, vi hoppas det, för ovärdliga I
tider vara ur tonn. i
— Droppar mot Optimism , Rabulism
och Despotismn är namnet på en liten i dessa
dagar utkommen brochyr, en af de många,
hvartill den sista tidens tilldragelser gifvit an-
ledning. Den är onckligen en af de bättre;
den andas på sina ställen mycken verklig qvick-!
het, ehuru denna qvickhet stundom faller in 1!
det nästan något för grofkorniga. Det ena afj
de tre poemer, hvaraf häftet utgöres, har redan
tillförene till en del varit tryckt i första af-
delningen af dem så kallade tryekfrihetsharpann,
och torde sålunda vara väl kändt.