förr än undersökningen bhivit afslutad. Imedlertid hade Brattlin nu tagit hyra på ett Amerikanskt fartyg, oeh. utan att tillsäga i Polisen, låtit föra sina saker om bord, samt var just i begrepp att afsegla, då en polis-uppsyningsman fiek underrättelse derom och af sådan anledning åter inkallade honom. Bratilin erkände nu, att de personer, hvilka, enligt hans uppgift, vid det föregående tillfället, om aftonen hade sökt vidtala bonom ech Flodström att deltaga i våldet, samt yttrat sig om de 200 Riksdsierna och bjudit de två nyssnämnde personerne traktering, verkligen äfvea efteråt varit inne med dem nära Slussen, på ett annat näringsstälie än det, hvarest de båda tagit sin aftonmåltid, och bjudit dem på bränvin. Afven syntes Braitlin denna gången temli.en brydd, men kunde likväl ieke förmås att uppgifva de ifrågavarande personernas namn, det han sade sig alls icke känna. Som någon vidare upplysning ej kunde af honom erhållas, oaktadt Hr Polismästarens uppmaning, fick han tillstånd att afresa. En annan omständighet, som vid de nästföregående förhören yppat sig och vi äfven redan nämnt, var, att värdinnan på ett näringsställe vid Norra Viktualievågen och hennes uppasserska hade hört en sjöman, som hon trodde sig kunna igenkänna, men då ej var i stånd att uppgifva till namnet, inne på näringsstället, under löfte om betalning, söka att öfvertala ett par der innevarande personer att deltaga i ofvannämnda fönrsterinslagning, och att det, under en något upprymd sinnesstämning, undfallit honom, att tillställningen dertill skulle komma ifrån sjömanshuset. Sedermera hade samme sjöman åter en gång varit inne på samma näringsställe och då bhfrit igenkänd både af värdinnan, af uppasserskan och af en åkaredräng, hvilken han likväl velat intala att vara med om företaget, samt befunnits vara en skeppstimmermann vid namn Hassel, som hade sitt qvarter å den så kallade Finska badstugan, vid Stora Glasbruksgatan. Af sådan anledning skulle bemälde Hassel höras imålet sistlidne Måndag, men när målet förekom, fanns han icke tillstädes, emedan han, enligt hvad det upplystes, oförmodadt hade tagit hyra på ett fartyg och dagen förut afrest, hvilket förekom så mycket mera anmärkningsvärdt, gom han samma dag hade ett arinat mål att sjelf bevaka i poliskammaren, angående en i hans qvarter begången stöld, hvarvid en summa af 20 Riksdaler blifvit honom fråntagen, men hvilka penningar han nu hastigt hade rest ifrån, utan att vidare fråga efter dem. En tredje sjöman, med en originel fysionomi, som bott i samma qrvarter med Hassel, var uppkallad och tillfrågades, om han hade hört denre tala något om fönsterinslagningen, eller visste, hvarifrån Hassel kunnat hafva fått så mycket penningar, hvilket ej så ofta plägar vara fallet med sjömän; men han förklarade sig sakna all kunskap derom, och yttrade, då han anmanades att göra sin berättelse så, att han framdeles skulle kunna b kräfta den med finger å bok, matt han vore fårdig att ligga dit alla fem,, om så påfordrades. Dock tillade han, att Hassel var en man, som ej brukade göra reda för andra rörande sina affärder., Någon tullständig upplysning är väl således hittills icke vunnen, men likväl synas de omständigheter, som redan yppats, åtminstone gifva en sannolik ledning till den rätta härftråden, om icke en knut är slagen derpå, som gör det svårt att komma längre. Samma dag, eiler i Måndags, ingaf Hr Hjerta till Ö :verståthållareembetet en skrift, hvarati han, med anledning deraf, ait en brochyr nyligen utkommit, hvars författare, en Hr Georg Svederus, angående ofta omförmälde tilldragelse, framkastat den insivuatiomen, att Hr Hjerta sjelf skulle tillställt densamma och hvilken insinuation grundas derpå, att, såsom Svederus uppgifrer, Hr Hjerta på dagen gjort några små arrangementer, hemställde, huruvida icke Öfverståthållareembetet, med anledning deraf, funve skäl att af Hr Svederus inhemta de upplysningar, han med anledning af uttrycket om arrangementernan, antydt sig ega om sammanhanget med händelsen, då han gjort denna uppgift så bestämdt inför allmänheten. Ofverståthållareembetet resolverade härpå, att såframt Hr Hjerta önskade Svederi hörande i anledning häraf, så skulle handräekning lemnas till dennes uppkallande. utan