a den präktiga anblick , som de amfiteatraliskt
ippstigande höjderna erbjuda, med sina aflägs-
22, af solens strålar belysta snöberg. Dock bör
ag dervid anmärka, att kusten at Åbschasien,
bvarest bergmassorna lyfta sig vida högre, är
mera romantisk än den Cirkassiska, emedan
bergstrakten först här tager sin början. Vi
komme ej förrän d. 24 Maj till vår destinations-
ort, vid floder Tuabs, vid hvars stränder vi
nu slagit läger. Hon utgör gränsskilnaden e-
mellan tvenne djerfva stammar, lifvade af en
vild sjelfständighets-anda. Schapsugerne eller
Schabsiks, som, till ett antal af 200,000 men-
niskor bo på dess norra strand, äro Ryssarnes
dödsfiender — de bestraffa med landsförvisning
eller död hvarje ord om en förlikning med des-
se, samt — Ubucherne, Ubycherne eller Tubi
på södra stranden, en äkta Abadsehisk stam,
som, ehuru endast bestående af 10,000 men-
niskor, likväl alltjemt bibehållit sig oberoemde
af Cirkasserne, ehuru desse eljest underlagt sig
alla kringboende stammar. Ubychernes land,
som sträcker sig ända till udden Ardler, är be-
kant genom det förtröffliga Sana-vinet, som växer
derstädes.
Då vi närmade oss till stranden, funno vil
den starkt besatt med dessa båda stammars kri-
gare, som, beväpnade från hufvud till fot, sök-
te hindra vår landstigning. Som imedlertid mer
än hundra eldgap göto öfver dem ett regn af
karteseher, skyndade de till de nära liggande
höjderna och lemnade oss derigenom tillfälle
att verkställa vår landstigning. I anseende till
det grunda vattnet, måste den ske med små
bevärade båtar. Trupperna ordnades på tre
divisioner. I spetsen för den första, som var
3000 man stark, befann sig general Rajeffsky,
stående, men utan epåletter, emedan dessa all-
tid utgjort en skott-tafla för Cirkasserne. Så
snart vi kommit i land och tagit slätten i be-
sittning, öppnade fienden en liflig gevärs-eld e-
mot oss; men utan att låta uppehålla sig der-
af, framträngde våra trupper, med generalen i
spetsen, mot en höjd. På dess breda platå
formerades å båda sidor en jägarekedja, hvar-
till man valde de tappraste soldater och de ut-
märktaste officerare, och under det desse lång-
samt framryekte, följde hufvudkorpsen efter;
men fienden blef ständigt djerfvare och träng-
de allt närmare in på jägarkedjan. till dess de
med sabeln i hand nedgjorde de längst avance-
rade soldaterne, under det antra sköto på oss
från klyftor och gömställen.
På detta sätt kämpade man i två timmar med
exempellös förbittring, då våra linier började
vackla. Generalen beslöt nu draga sig undan
till en höjd och afbida kanonernas ankomst;
men fienden, som blifvit ännu djerfvare ge-
nom den vunna fördelen, följde oss äfven hit,
och de våra veko ånyo, då artilleriet lyckligt-
vis anlände. Då detta så placerades, att det
kunde beskjuta fienden från flankerna, förän-
drades omsider träffaingens utseende, sedan Cir-
kasserne i fyra timmars tid gjort under af tap-
perhet. Då de sågo allt längre motstind frukt-
löst, hopsamlade de sina döda — ty att qvar-
lemna dessa är, enligt deras begrepp, en vanära —
och flydde in i de tjocka skogarna. I anseende
till denna Cirkassernes omsorg att medtaga sina
döda och begrafva dem i bembygdens vigda
jord — ett drag, som de hafva gemensamt med
Cossaekerne, och som hvilar på den tron, att
de obegrafnas själar ej få inträde i paradiset,
— qvarblefvo endast fem lik, hvilka generalen
lät bebandla med all aktning.
Följande dagen, den 25 Maj, förflöt utan
någon drabbning, ehuru hopar at väpnade Cir-
kasser visade sig på de närmast liggande höj-
derna. Tvenne af deras chefer kommo likväl
till vårt läger, för att bedja generalen om de
fem dödas utlemnande. Detta beviljades dem,
och en major, åt hvars förvar de blifvit anför-
trodda, erböll befallning att låta bära dem fram-
om jägarkedjan, der de emottogos af de båda
Cirkassiska sändebudens talrika tjenare. — In-
genting kan bättre bevisa detta folks höga och
ädla sinnesart, ön den tacksamhet, hvarmed de
skiljdes från majoren. ,Låt oss förblifva vän-
nen, sade de; om du en gång stupar för vårt
folks vapen, och dit lik faller i våra händer,
så skola vi behandla det med samma aktning
och ofördröjligt öfverlemna det åt de dinan, Att
stupa i stridan anses hos dem så ärofuilt, att
de 2j trodde sig kunna önska majoren ett hättre
mm AA IA AMA He AA AM DD
I mm me
