a den präktiga anblick , som de amfiteatraliskt ippstigande höjderna erbjuda, med sina aflägs22, af solens strålar belysta snöberg. Dock bör ag dervid anmärka, att kusten at Åbschasien, bvarest bergmassorna lyfta sig vida högre, är mera romantisk än den Cirkassiska, emedan bergstrakten först här tager sin början. Vi komme ej förrän d. 24 Maj till vår destinationsort, vid floder Tuabs, vid hvars stränder vi nu slagit läger. Hon utgör gränsskilnaden emellan tvenne djerfva stammar, lifvade af en vild sjelfständighets-anda. Schapsugerne eller Schabsiks, som, till ett antal af 200,000 menniskor bo på dess norra strand, äro Ryssarnes dödsfiender — de bestraffa med landsförvisning eller död hvarje ord om en förlikning med desse, samt — Ubucherne, Ubycherne eller Tubi på södra stranden, en äkta Abadsehisk stam, som, ehuru endast bestående af 10,000 menniskor, likväl alltjemt bibehållit sig oberoemde af Cirkasserne, ehuru desse eljest underlagt sig alla kringboende stammar. Ubychernes land, som sträcker sig ända till udden Ardler, är bekant genom det förtröffliga Sana-vinet, som växer derstädes. Då vi närmade oss till stranden, funno vil den starkt besatt med dessa båda stammars krigare, som, beväpnade från hufvud till fot, sökte hindra vår landstigning. Som imedlertid mer än hundra eldgap göto öfver dem ett regn af karteseher, skyndade de till de nära liggande höjderna och lemnade oss derigenom tillfälle att verkställa vår landstigning. I anseende till det grunda vattnet, måste den ske med små bevärade båtar. Trupperna ordnades på tre divisioner. I spetsen för den första, som var 3000 man stark, befann sig general Rajeffsky, stående, men utan epåletter, emedan dessa alltid utgjort en skott-tafla för Cirkasserne. Så snart vi kommit i land och tagit slätten i besittning, öppnade fienden en liflig gevärs-eld emot oss; men utan att låta uppehålla sig deraf, framträngde våra trupper, med generalen i spetsen, mot en höjd. På dess breda platå formerades å båda sidor en jägarekedja, hvartill man valde de tappraste soldater och de utmärktaste officerare, och under det desse långsamt framryekte, följde hufvudkorpsen efter; men fienden blef ständigt djerfvare och trängde allt närmare in på jägarkedjan. till dess de med sabeln i hand nedgjorde de längst avancerade soldaterne, under det antra sköto på oss från klyftor och gömställen. På detta sätt kämpade man i två timmar med exempellös förbittring, då våra linier började vackla. Generalen beslöt nu draga sig undan till en höjd och afbida kanonernas ankomst; men fienden, som blifvit ännu djerfvare genom den vunna fördelen, följde oss äfven hit, och de våra veko ånyo, då artilleriet lyckligtvis anlände. Då detta så placerades, att det kunde beskjuta fienden från flankerna, förändrades omsider träffaingens utseende, sedan Cirkasserne i fyra timmars tid gjort under af tapperhet. Då de sågo allt längre motstind fruktlöst, hopsamlade de sina döda — ty att qvarlemna dessa är, enligt deras begrepp, en vanära — och flydde in i de tjocka skogarna. I anseende till denna Cirkassernes omsorg att medtaga sina döda och begrafva dem i bembygdens vigda jord — ett drag, som de hafva gemensamt med Cossaekerne, och som hvilar på den tron, att de obegrafnas själar ej få inträde i paradiset, — qvarblefvo endast fem lik, hvilka generalen lät bebandla med all aktning. Följande dagen, den 25 Maj, förflöt utan någon drabbning, ehuru hopar at väpnade Cirkasser visade sig på de närmast liggande höjderna. Tvenne af deras chefer kommo likväl till vårt läger, för att bedja generalen om de fem dödas utlemnande. Detta beviljades dem, och en major, åt hvars förvar de blifvit anförtrodda, erböll befallning att låta bära dem framom jägarkedjan, der de emottogos af de båda Cirkassiska sändebudens talrika tjenare. — Ingenting kan bättre bevisa detta folks höga och ädla sinnesart, ön den tacksamhet, hvarmed de skiljdes från majoren. ,Låt oss förblifva vännen, sade de; om du en gång stupar för vårt folks vapen, och dit lik faller i våra händer, så skola vi behandla det med samma aktning och ofördröjligt öfverlemna det åt de dinan, Att stupa i stridan anses hos dem så ärofuilt, att de 2j trodde sig kunna önska majoren ett hättre mm AA IA AMA He AA AM DD I mm me