och pålägga dem så mycket som ske kan af all
männa utskylder och besvär, hvilket blir desto
lättare, som dessa, enligt sednare författningar,
för det mesta äro personella skatter; kanhända
skulle i detta hänseende alla gränser öfverskri-
das, om icke den oundvikliga följder deraf blef,
icke endast de sålunda utsugnas fullkomliga ut-
armande, men, hvad som mer afskräcker, nöd-
vändigheten att sedan underhålla de pya fattig-
hjonen. Sådane arrendatorer äro i sjellva ver-
ket i em föga bättre belägenhet, än lifegna. De-
ras frihet består hufvudsakligen endast deri, att
de med kropp och själ hemfallit till staten,
i stället för godsägaren; men deras görande och
iåtande som statsborgare beror af godsherrens
vilja och god:finnande. Denne bestämmer exgsam
öfver deras och deras familjers väl eller ve, och
väljer äfven deras domare. Om det redan vore
den lagstiftande och administrerande statsmak-
tens skylcighet, att så orcna förhållanderna, att
ett ärftligt arrende kunnat uppkomma, så hade
man så mycket mera skäl att fordra, detgods-
sgaren borde hindras från att nedlägga farmer-
: och göra arrendatorerna till daglönare, hvil-
ket dessutom är af ligen förbjudet. Det måste
vara af vigt för staten, att dess borgare bli så
sjelfständiga som möjligt, att de endast äro dess
undersåter; men häremot strider den ksrta ar-
rendetiden och änzu mer farmernas nedlösganden
pMen älven i de kuogliga amterna är bön-
dernas belögenhet lika så svår som i det egent-
liga Danmark. Jag erinrar blott om den opro-
portionerliga beskattningen, krigstjenstskyldighe-
ten, kronoskjutsen med dess missbruk, fourage-
EE med sina chikaner, klappjagterna
med sina dagsverksskyldigheter och viiiebrådets
underhållande för de förnämas bord, men isyn-
I nerhet om böndernas behandling å ex beismän-
nens sida. De prejerier, som utöfvas mot dem
medelst sporilar, arfvoden och afgifter, äro en
allmänt käad sak. Unge embeismän af acligt
stånd, — ty desse hafva ett näsian uteslutande
anspråk på amimensplatser och eubeten vid Jä
Igeristaten — pläga iake sällan med odrögligt
öfvermod behandla bönderre, äfven grånade
jmän, ehuru aktningsfullt derss uppförande än
må vara, låta dem hela dsgar vänta utanför sin
port, öfverhopa dem med skymford, om de ie-
ke ingå på de förlikningsvilkor, de vilja före-
skrifva o. 8. v. Bondeståndet i hertigdömena
är visserligen i allmänhet nog bildadt att inse
och djupt känna det kränkande häri; men dels
saknar allmogen tilläckligt mod att afvisa dy-
lika förolämpningar, dels fruktar det att i så-
dant fall öfverskrida de tillbörliga gräcsorna,
hvilket medför drygt ansvar. Alli detta ligger
Jicke i regeringens vilja och system; hon ön-
skar tvärt om erhålla ett byfsadt och sjelfstän-
idigt bondestånd, hvilket bevisas genom hennes
omsorg för lavdtskolorna, gencm flera till dess
bästa atfärdade författningar och gezom den re-
i pretentation, det erhåller på den allmänna landt-
dagen. Härpå grundar sig hoppet, att det on-
da småningom kan afhjelpas; men härtill är
verkligen hög tid, om icke ett embet:mannas
hat skall uiveckla sig hos folket, som lätt kan
,ofverflyitas på hela dena boståsnde sambhällsia-
,rätiningen.n
I
j
Å
j
