den 27, dev 28 eller den 29 Juli som det hi
medförde, det ver notisen om den störtade m
thronen, om folkeis seger och den g.mla Bour- h
booska stammers förjigande från Frankrike. :vi
Hela S:t Petersburg störtad: yrvaken ur sipgen ar
klocian fyra om morgoaen. Icke den mest ja
ruitca köping i Frackrike kom i häfigare 1ö- id
relss, än denva stad af slaf.ar och soldater. te
Jag låg i mia sömn, då fursten skickade efier kl
mig. Hin höll tidningarna i banden, som han di
fåt från ambassad.n; han hade list, men han uj
kuade icke fatta dem. Han frågade mig hvad of
det betydde, — vid min sjal är det icke sap- m
ning: jag måste förklara för honom, hvad ett n
folk ville säga, ett folk, som gör en revolution, m
ett folk, som slås emot de kungliga trapperne, ta
som fördrifver sin kovung. Han trodde sig mm
läsa feossgor; code civit tog ban för en roman.
Jag blef drucken af gädje; jag visste icke hvad sr
jag sade; jag förodmjukade honom, den Rysk. sj
fursten, med min titel af Fransk medborgare. k
Jag stormade i tankarna på en minut alla verl- ,n
deas hufvudstäder: jag inträngde med Murat, ö
med Ney, med Kopeleon segrande i S:t Pe-
tersburg, återställde Polen, revolutionerade Ryss-
land . . . Gå furmionan- och hennes barn in-
trädde, uppväckta på en ovanlig tid af slaf-
jvarna, som gissst, att något utomordentligt var
på färde. Det var jag, som meddelade dem
nyheten; jeg ryckte tidningarne från fursten;
jag gjorde dem b gepligt lsget af Poris, Lou-
vren, Tuilerierna, HÖ el de Ville, Palais Roysl,
5:t Honord gatsn. Jag fattade till och med fur-
stinpaas händer, jag talade med hänpryckning,
till frouchinka icke mindre än till hernes mor:
i detta ögovblick hvarken älsk.de eller hatade
jag; på höjden af patriotiska känslor dit mina
sjal uppsvivgat sig, voro alla andr: passioner
underlägsna : Frankrike! Frankrike! Frankrike!
utropade jag, det är mitt land! jag grät, jag
bar mig åt som en dåre.
O de eländige, som slutit Frankrike och Er-
ropa för ungdomens högsinta förhoppnicgar,
dessa, ett par dussin bedragare, som smugit sig in
4 politikens citadell, och uppdragit vindbryggan
efter sig; de fråga hvarföre allt går om ända,
religion, familjband, redlighet; hvarföre ingen-
ting längre är verkligt sannt? Det är emedan
tidens stora löfte icke troget blifvit hållet, ergg-
dan man icke funnit den heliga friheten i det:
splitirede kubgevället, som mös fianer fången i
I djapet af en annen bastilj, emedan Juli-evolu-.
tonen blifvit ull lögn.
Ai deu håltighet, orm tu böarör mig, kan:
du döma till miu glidje. Jag skyndade mig ur.
1 palatset. Ännu var det tyst i staden. Jag gicx
lin till en af mina bekanta, en gardesofficer;
; I han dansade på sia uniform: han hade skaffat;
ilsig ea civil klädning och ville gå ut en bour-
tl gois (ett af de största brott, hvartill en Rysk!
I officer kan göra sig skyldig). j
aj Jag tillbesgte nästan hela degen med att lyck-;
önska mig, Då jag bemkom var äfven fursten,
2 I hemkommen, men i helt olika lynne. Jag:
i kom ifrån några unga officerare, han ifrån kej ;
isaren. Jag strålade af glädje, han ryokade
e pannan. i
sti — Nå vil, bade han, j b fven jua gjort
AA vu Öm hn AA NH
— -
t- - LL RR RR FA
- m me
) vackra saker, kejsaren är desperat. i
) Jag föreställde mig att detta betydde intet;
la samma dag märkte jag dock, att det hade nå-
ti got alt betyda för Frankrike, att det hade
I något att betyda äfven för mig, stackars obe-
- tydhge Fransman. I fall det låg i min plan.
ir att säga dig något i politiken, skulle jag hafva
,-! många saker ait beräita, om våra ordinarie och
nu! extraordinarie ambassadörer; men detta hor icke.
shit. Ana dagar före den märkliga nyheten hade
g man utmärkt och smickrat allt hvad Fransman
hette i S:t Petersburg; åtta dagar efteråt voro
tj vi ett föremål för batct och äonu åtta dagar
A sednare för föraktet, ifrån kejsarens tjensiehjon.
vo Äfven jag Shöl min beskärda del. Epigram-
- men öfver Medborgarckungen surrade om mina
le I öron,
g! Fosierlaudskarieken i et irainaaude land är
- något helt ol.ka bvad man känner bemma. I
n Ryssland är Frankrike ett kollektivt namn, som
- ivnefattar både regenten och den ringasie; på
femhundra lieus afstånd åtskiljer man icke sty-,
- relsen från folk. När styrelsen vanvördat,
e skvmfat folket: när sSouveränen förlöjligas,