spelade 1 ogonena och kring iapparna, — nal år här mycket förändradt. Tror du det, da romanskrifvare, som gör dig Jett ycke af att studera menmiskohbjertat, och om, tack vare modet, gerna studerar dess mörI kare sida, tror du, att hvad jag i detta ögonblick kände för denaa qviana, var förakt? Jag gissade allt hvad hon gjort, jag giss.de ända-. målet; det syntes mig förhatligt, skändligt: jag, som lekt med döden, som hade gifvit miit lif till spillo, för att hinna detia mål, jag hade den grymheten, att misskänna detta jdevoueraanug, der hon framstillde sig som offiret, men mig som segervinnarn, och in mera jag hade dena lågheten att äfven låta heane märka det, Jag påminner mig, att jag på dessa förtroeadefulla ord svarade med den anmärknaiag: — Jag ser det; men fruktar ni icke, att man drar misstankar? Jag besvarade denna linga, uppoffrande kärlek med ettinkast om försigtighet, ja, med köld. För ett hjärta som hennes förekommo dessa ord liksom om hon kastat sig i mina armar och. ljag slutit henac i min famn, sägande: akta er ått man inte ser er! Utan tvifvel märkte hom dock icke i första ögonblicket allt det stötande i mitt svar, ty hon betraktade mig med en min, hvari förundran mer än smärta målade sig. En Iförklaring förestod; jag ville undvika den till hvarje pris, ech tänkte på någon vändning för Jait förekomma den. Som hennes dotter var frånvarande, sade jag: — Jag trodde, att er dotter, var här. Jag sig futstiinsan darra och i hennes öga Imålade sig dess själsångest; hon var nära att förgås vid denna kalla ton, dessa toma svar; men hox grep till den sista skymt af hopp. I detta Iskeppsbroit för alla hennes drömmar om sällhet :Ihöll hon sig fast vidden sista obetydliga möj lighet, likt den drunknande vid ha!zmstrået. Hon trodde, att det var skilnaden i vår ställning, som gjorde mig försagd. Hon, som i gränd , föraktade detta bördens fördom, hon t:odde den verka på mig, för att på ett vanligt sätt förl klara hvad som eljest skulle synts henne förfärt ligt. Hok hoppades att med tiden, kanske inz om koct, skingra detta tvång, och gjorde mig frågor i afseende på min resa. Föreställ dig hvad denna finkänsliga själ måste lida, söm under et helt år lefvat endast för den tankan: Då, Rudolf, allt hvad du vill!, och nu såg sig bragt! derhän, att göra mig förfrågaingar om mid måedieia och öm antalet af poststutionerna ; söm jag passera:. Jag svarade högt, Kastigt och illag jag talade sjelf myeket, !af fruktan för frågor, som kunnat bringa mig i förvirring. Ia hel: timma hade imedlertid passerat, utan att vi blifvit störda; jag gissade deraf alla försigtighetsmått hon tagit, jag amklagade, jag fördömde dem, och jag ve: icke sjelf geuom Hvilken höjd af etålighet jag kom til hjden af b-utalit6. Farstinnan talade: hou berattade med hvilken ore mina bref varit väntade, huru de blifvit förelä! sta då familjen var samlad, huru stolt och gled hennes soa varit öfver dem, hura sjelfva farsten måst berömma! dem, huru hennes doiter Douchinka med värma talade iom dem) liksom språket från ex hög själ. Vid detta åama bes traktade jag furstinnan och sade med et lifligt utryck, som likväl iagentisg upptäckte för henne, så myeket var hon syskelsatt med sig sjelf och sina tankar: o — Hvad, äfven hen? j — Ja, svarade furstinsan, hon fockså, :honj: Douchinka; som jeke längre: är ett sjeltsvåldigt beirosPhon; hvars: själ är utbildad, ochchvars hjerta ni skall älska! 3 KS i Jag nedslog mina ögon och upprepade fö: mig sjelf dessa sista ord. Hen fortfor: rö — Ja, alla prisade er; jag, jag egosam fröjoi dades deråt. Huru ofta då jag hörde. etra bref föreläsas, jemförde jag ieke dem med dessa bu kette. i Orisuten; hyilka för ointresserade eadast äga sin fägring och, villukt, men atgöra et språk af kärlek för dem, som äga hemligheten, Jag irog mig tillbaka i ett hörn, för att ieke, liksom de öfriga, visa mig hänförd af d:m; seiermera begärde jag af: den stackars Tyan des sa bref, under. firebärande, att han lät dem. koama, bort, Jag begagnade stringhet, tyrap-. ni, för att få dem, och sedan, för att få behålla, dem, föregaf jag, att de gått förlor rade.: i; 3 CL fålla da hn rekhl hela ARK och 0. 2