beten öbor Rate - OA
Följaade dageå steg jag om bord, utan att
se heane. Jag åteckom tll Fraakrike och un
der flere månader täskte jag eadast på min
helsa. Ofta erhö!l jag bref fråa Ryssland; det
var åt min unga elev, man uppdragit denna
korrespondens, men uti den värma och det in-
tresse, mån deri visade mig, gissade jag lätt.
rätta brefförfattaren. De orsaker, hvarför jag
lemnat Frankrike, fortforo ännu ständigt, och
idå jag blifvit återställd till helsan, började jag
länka på att ånyolemna mitt fåderneslend. Jag
rådgjorde med mig sjelf, om jag borde återvända
ull Ryssland. Jag ville icke bedraga furstin-
nan, jag svär det vid min heder; men omstån-
digheterna sammansvuro sig emot mig. S:t Pe-
tersburg blef ännu den enda ort, dit jag kunde
itaga min tiliflykt. Du känner orsakerna. En
gåog tvungen att dit återvända, gick det mig som
alla andra i dylika omständigheter; jag fann de
bästa skäl att återtaga ett lif, som syntes mig
odrägligt, en rål, som jag ansett oädel. Ånnu
sandra bevekelsegrunder kommo härtill, och jag
jvar ännu icke fullt tillfrisknad, innan jag skref
och annoncerade min återkomst. -Furstinnan
visste, att jag icke var återställd; hon trodde,
att det var kärleken, som så bastigt förmådde
mig att återvända,
Ett år hade förflatit, sedan jag lemnat S:t
Petersburg. Under detta år och några månader
ji början af min långs sjukdom hade eit barn,
(som jag glömtbort, vext upp till jungfru. Hen-
nes blomstring hade hastigt utvecklat sig, lik-
Iseom under våra drifbusfönster kaktusknoppen
; ett ögombliek öppmar sig och utvecklar sig
i hela sin prakt. Den första varelse, som mötte
mitt öga, då jag, inkommen i palatset, begaf
mig till forstinnans rum, var denna unga flicka,
om jag kaappt kände igen. Hon reste sig ifrån
sitt piano, der hom satt, då jag inträdde. En
smärt, åkön vext, ett fullbildadt ansigte, en håll-
ning fall af behag och värdighet, allt detta öf
verraskade mig: detta unga fruntimmer var det
ostyriga, bulirande barnet, hvarom jag talade,
deana engel var Douehbinka. oR
Då hennoes mor inträdde, betraktade jag henne
ännu: då jag kastat en bliek på modren, ön-
skade jag mig tillbaka till Frankrike, Mitt hjerta
kände redan skakniagen liksom af ett brott.
Allt sammansatte mig till mitt eller furstinnans
förderf. . Hön :kände sig lycklig, då hon såg
min förvir ing; Lom uiwydde den till sin fördel.:
Vårt sammanträffande varade endast ett par
ögonblick: Jag afligsaade mig mästan förtviflad.
Lit mig göra dig begripligt, huru jag seder-
mera uppfattat alla de qval; som måst plåga
henne, den olyckliga, som älskade mig.
Den föreställaiogen är högst. oriktig, att un-
der starka själsfidanden lifvets dötaljer endast
äro uäderordnade tilldragelser. I Ryssland, i
S:t Petersburg, blaad qvinner af hög rang, äger
hvarje serskildt göromål sin vissa timma, och
alltid äro några vittnen tillstädes. Ea Ryskas
kammare är hvarkea något harem ellet något
gyceceum; man får tillträde dit, men endast
på en af konvenansen bestämd timma, genöm
slanger, förmak och tambnrer, uppfyllda ar
slafyar, företrädd af en kammartjenare, som an-
mäler och öppnar dörrarna. Jag hade vaut
mig vid detta lit; jag visste ieke af något an-
nat der. Men vid mid återkomt var det hel
annorlunda. Under årets lopp hadeen qvinha
tänkt på medel att trygga oeh beslöja sin kär
lek, eller rittare en annans, för Hvilken hon
offrade sin. För detta ändamål hade hon fört
ändrat alla vanor i sitt lif, förändrat sin familjs;
sia natioa; bruk och pligseder. Hon hadefrån
sina rum aflägsnat denna mäagd slafrar, som
hvarje ögoabliet bevakade henae med ögon och :
öroa; hoa hade vanat sin mån ätt se henne tigal
sig somliga timar, då hon ieke villa bli störd)
eller för hvilka Hoa icke gjorde någon reda;
man kunde passera in och ut till henne, dal
I
att blifva bemärkt. Ett helt å: hade sålunda
blifvit tillbrag! under strider, uddir bemödän-
den att göra sin vilja gällaade, ett helt år hade
hon fått uppbära förebråelser för fantastiska nye-
ker, menvhunait derhän, att man gjorde heone
till viljes; Ekxsom ea sinaesijal
Ifrån denna dag försvann det enformiga lit
jag hittilis fört; det förvandlades till ett be-
siäodigt gif akt! intet ord var utan besydelse
för mig. Jag behöfde icke länge vänta på ver-
Lan af mn Afasi ar. FL LV a RE