beten öbor Rate OA Följaade dageå steg jag om bord, utan att se heane. Jag åteckom tll Fraakrike och un der flere månader täskte jag eadast på min helsa. Ofta erhö!l jag bref fråa Ryssland; det var åt min unga elev, man uppdragit denna korrespondens, men uti den värma och det intresse, mån deri visade mig, gissade jag lätt. rätta brefförfattaren. De orsaker, hvarför jag lemnat Frankrike, fortforo ännu ständigt, och idå jag blifvit återställd till helsan, började jag länka på att ånyolemna mitt fåderneslend. Jag rådgjorde med mig sjelf, om jag borde återvända ull Ryssland. Jag ville icke bedraga furstinnan, jag svär det vid min heder; men omståndigheterna sammansvuro sig emot mig. S:t Petersburg blef ännu den enda ort, dit jag kunde itaga min tiliflykt. Du känner orsakerna. En gåog tvungen att dit återvända, gick det mig som alla andra i dylika omständigheter; jag fann de bästa skäl att återtaga ett lif, som syntes mig odrägligt, en rål, som jag ansett oädel. Ånnu sandra bevekelsegrunder kommo härtill, och jag jvar ännu icke fullt tillfrisknad, innan jag skref och annoncerade min återkomst. -Furstinnan visste, att jag icke var återställd; hon trodde, att det var kärleken, som så bastigt förmådde mig att återvända, Ett år hade förflatit, sedan jag lemnat S:t Petersburg. Under detta år och några månader ji början af min långs sjukdom hade eit barn, (som jag glömtbort, vext upp till jungfru. Hennes blomstring hade hastigt utvecklat sig, likIseom under våra drifbusfönster kaktusknoppen ; ett ögombliek öppmar sig och utvecklar sig i hela sin prakt. Den första varelse, som mötte mitt öga, då jag, inkommen i palatset, begaf mig till forstinnans rum, var denna unga flicka, om jag kaappt kände igen. Hon reste sig ifrån sitt piano, der hom satt, då jag inträdde. En smärt, åkön vext, ett fullbildadt ansigte, en hållning fall af behag och värdighet, allt detta öf verraskade mig: detta unga fruntimmer var det ostyriga, bulirande barnet, hvarom jag talade, deana engel var Douehbinka. oR Då hennoes mor inträdde, betraktade jag henne ännu: då jag kastat en bliek på modren, önskade jag mig tillbaka till Frankrike, Mitt hjerta kände redan skakniagen liksom af ett brott. Allt sammansatte mig till mitt eller furstinnans förderf. . Hön :kände sig lycklig, då hon såg min förvir ing; Lom uiwydde den till sin fördel.: Vårt sammanträffande varade endast ett par ögonblick: Jag afligsaade mig mästan förtviflad. Lit mig göra dig begripligt, huru jag sedermera uppfattat alla de qval; som måst plåga henne, den olyckliga, som älskade mig. Den föreställaiogen är högst. oriktig, att under starka själsfidanden lifvets dötaljer endast äro uäderordnade tilldragelser. I Ryssland, i S:t Petersburg, blaad qvinner af hög rang, äger hvarje serskildt göromål sin vissa timma, och alltid äro några vittnen tillstädes. Ea Ryskas kammare är hvarkea något harem ellet något gyceceum; man får tillträde dit, men endast på en af konvenansen bestämd timma, genöm slanger, förmak och tambnrer, uppfyllda ar slafyar, företrädd af en kammartjenare, som anmäler och öppnar dörrarna. Jag hade vaut mig vid detta lit; jag visste ieke af något annat der. Men vid mid återkomt var det hel annorlunda. Under årets lopp hadeen qvinha tänkt på medel att trygga oeh beslöja sin kär lek, eller rittare en annans, för Hvilken hon offrade sin. För detta ändamål hade hon fört ändrat alla vanor i sitt lif, förändrat sin familjs; sia natioa; bruk och pligseder. Hon hadefrån sina rum aflägsnat denna mäagd slafrar, som hvarje ögoabliet bevakade henae med ögon och : öroa; hoa hade vanat sin mån ätt se henne tigal sig somliga timar, då hon ieke villa bli störd) eller för hvilka Hoa icke gjorde någon reda; man kunde passera in och ut till henne, dal I att blifva bemärkt. Ett helt å: hade sålunda blifvit tillbrag! under strider, uddir bemödänden att göra sin vilja gällaade, ett helt år hade hon fått uppbära förebråelser för fantastiska nyeker, menvhunait derhän, att man gjorde heone till viljes; Ekxsom ea sinaesijal Ifrån denna dag försvann det enformiga lit jag hittilis fört; det förvandlades till ett besiäodigt gif akt! intet ord var utan besydelse för mig. Jag behöfde icke länge vänta på verLan af mn Afasi ar. FL LV a RE