ma af ert Mif, gifves det dock ögonbliek, som man kan röfva undan den uppmärksammaste vaksamhet, korta, mena berusande ögonblick . . Den förvånade min, hvarmed hon betraktade; mig, afbröt fortsättningen af denna fras. Furst. innaa hade bieknat. Om jag vågat röra vid henaes hand skulle jag funnit den kall som is; det var ett ögoablieks tystnad emellan oss, hvarpå hon svarade: i ; — Det finnes många: damer vid ryska hofvet, som hafva amanger; det är en nästan lika lätt sak bär, som i Frankrikes; bedragnaeller köpta tjenare, : löntrappor, herliga rendezvous finnas öfver allt; vid denna timma skulle till och med vårt samtal litt kunna hafva utseendet af ett dylikt rendezvous. Jag taekar er; alt ni gjort mig uppmärksam härpå. Farväl min Herre! Jag har sagt dig, attjag icke älskade henne, att jag icke förstod -henue. Jag aflägsnade mig konfunderad, eller, hvad värre varj förödmjukad. Jag bråkade: mia -hjerna för att!förklara för mig denna -qvinna ; jag skunde det sioke. Jag undersökte de minsta detaljerna af min ställning, kikasom i pjesea markisen låset, menvjag glömde nyckeln : Jag glömde, att furstinnan, så till sägandes, nämnt mig: Mina visiter upphörde; men det var skriivet, att händelserna skulle tjena mig bättre, än jag sjelf. Vid: denua sepok skände jag de7första symptomerna till derna sjukdom, hvarför icke: findes annat läkemedel än hemjorden,; denna; sjukdom, som icke har: någet namn, icke något erd i dea mediciaska diktionären, denna pliga som icke har något visst säte, som dödar krep-: n utan att man kan säga att själen lider, Mia helsa aftog dagligen, och detta visade sig med tydliga drag på mit: afmagrade ansigte. I Ehuru jag icke gjorde mågra vidare visiter hos furstianan, såg jag henne likväl dagligen: vid bordet. Hennes kärlek var myeket häftig och mycket oförsigtig; ty jag var den enda af. hela familjen, som hon icke viskde något deltagande. Jag fattade detta äecke!så, den tideåy och inom kort började jag misstänka den sköna! idol jag utkorat mig, och såg i furstinnan en-! dast en vanlig qvinna, som lekte med ord, åt hvilka jag önskade gifva mening, och hvats högmod jag förolämpat. Hennes öde var beklagansvärdt, ty under det jag sålunda sfklädde mig mina illusioner, syntesjag henne utrustad med alla de känslor, hvaraf heanes hjer:a Hade behof. För henne, utgjorde denaa sjukdom, hvars i framsteg maa känanaat gradera, likasom en termometer, ämne till förtviflam Det varvi hennes tanka elden af: en häftig kärlek;! som föctärde mig, då jag) höll påsatt dö afskölden. og ÅA ao isFörst långt efter denna iepok, genom lös) ryckta ord och-afbrutna utrop af ångest, lärde! jag småningom känna hyad hon lidit. I börjaa hade hon hållis min dysterhet för en komedi; länge trodde kom dena vara ledsnad ; men slutligen, då det kommit till. den punkt jag ber skrifvit, . uppstod en grym strid mellan hennes kärlek och mins. i . ; spå Jag hade varit hennes sista hopp, efter ett glå tje.ost lif; jag hade för. henne varit den lugaa, rena fristad, der hon hoppats få nedsätta gin själ, likasom på ett altare; hon hade föreställt sig en helig, oskärad; kärleh,, der allt borda vara lycksa!ighet, men. icke samvetsqvaly. Hoa vilto icke: föraedra idemna, hennes ; lifs, sisfä illusion till! den vanliga känsla jag visat Keäjne. Om :hoa easam hade. lidit, kanhägda skätle! hon då idvaggat sig.i.denna högre villa; I me? ug hade jag, blifvit dödligt, sjuk, HMedlir) dandet; dennx qvinnosrvaghetems stora, uuder; hjölpafes försaade sig med heanes: kärlek mot), behbnes föresatser, ochi hon beslöt visa mig, att hor båklagada 7 mig. Hon hade olycka i allt. Dea dag, bon förmådde sig att tala vid miz, led jag mer af sjukdomen än vanligt; smärtan, min otilighet, de stafviska omsorger, bvarmed man omgaf mig, och hvilka mitt elaka lynzae misskäade, gjorde mig bitter. Jag skulle kla-1 gat ätvorlik ;5jdaet, om mad varit miadre uppmärksam, och nu harmadas jag öfver ett onö-) digt fjesk. i Furstianaa Härmade sig till mig och sade: — Ni är mera lidande än vanligt; tro icke, att detta skådespel är mest swärtande för dem, sam visa or Jet största deltagande.