net, men ett ovanligt barn, tänkande och sprit-s
tamde; än, likt en kattunge, genomilade hon sa-
longerna, vände upp och ned på allt, skrek
och larmade; än satt bon tyst och drömmande l,
i ett börn hela timmar igenom, och hernes;
drömmerier upplöste sig derpå i en ström afl
tårar, hvarför bon hvarken kunde göra sig sjelt
eller andra reda, och hon slutade vanligen 4
med att somna in på sin mors knä, lugn och if
stilla som ett barn. Då betraktade henne furst-
innan och fällde tårar i sin ordning; hon för-,
sted hente, hen visste att smart skulle dessa ,
bullraxde lekar oeh den fysiska trötthet, soml,
följde på dem, dessa tårar. utan någon orsak,
och denma slapphet efter tårarna vara otillräek-,
bga att afleda detta öfverflöd af lif. Jag hade,
migra få gånger varit vitne till dessa scener. —
Det tillstånd af beroende, hvari jag lefde, tillät ,
mig icke att, utan anmälan eller ett slags begäran af;
audiens, se prinsessah, och ehuru jag visste ait!,
detta bruk innebar: ingenting ovanligt och följ ,
aktligen ingenting för mig förödmjukande, kun-!
de jag icke besluta mig dertill. Mina uppvakt-
ningar hos furstionan inträffade ieke oftare, än ,
då hon sjelf lät kalla mig, för att underrätta ,
sig om sin sons framsteg. ;
Första gången jag såg Douchinka storma om-,
kring i sin-moders budoir, kasta omkull möbler
och allt som komi henxes väg, bemäktiga sig,
furstinnans juvelskrin, med bullrande glädje på-,
hänga sig dyrbarheterna och sedermera, liksom;
hon varit på en bal; med ovanlig häftighet dan -,
sa en masurka, hvartill hon sjelf sjöng melodi ,
en, samt i det ögonbliek, då hon som mest syn-
tes animerad af dansen oeh sången, hastigt stan-1,
na, utbrista i en flod af tårsr, som upplöste sig;
i en ljuf, stilla sömn på modrens knä; första,
gipgen jag såg detta, fann jag det löjligt och,
höjde exlarpe vid furstinnans bekymmerfullia ut-,
seende. Denna yra och denna sorg hos ett!,
bortskämdt barn syntes mig åtminstone förtjena!
att korrigeras. i
Sedermera, då jag genom mina samtal med
furstinnan, hos henne upptäckt ett öfverlägzet!
förstånd, djupa och stadgade begrepp i afseendel
på mensklig sällhet, förundrade jag mig öfver
den förblindelse eller svaghet, som hindrade!
henpe att rätta flickans sjelfsvåld. Imedlertid
sade jag intet.
I Ryssland, der mer än i något avnat land;
England och Holland icke undantagne, pennin-
gen betraktas såsom mätare af allt värde, i det-
ta land hade jag redan längesedan lärt, att det
var en dumbet, ja nästan oskieklighet, att gifva
åt dem, som betalte mig, annat, än hvad de köpt
af mig. De hade anförtrodt mig sin son; jag
var dem ansvarig för bans uppfostran, men för-
medligen hade det ieke tagits väl, om jag vågst
göra en anmärkning eller gifva ett råd i afse-
ende å deras dotter. Det är till och med tro
ligt, att den tyska gouvernarten i sådant fall
skulle keklagat sig öfver mig och genom fursten
låtit bedja mig sköta hvad mig tillhörte.
Efier jag kommit på detta kapitel, vill jag äf-
ven snmärka, att denna rigorism i afseende på
hvars och ens tillkommsnde sysslor, ifrån fursten
sjelf, änd. till den sista af hans slafvar, är drif-
ven så långt, att om du begär ett glas vatten af
den betjexten; som har deserten om hard, den-
ne visar dig till :den som har vattnet; och om
ban bär delsevis råkat bli sjuk och intendenten
glömt sätta ep anran på bars plats, kän du er
bel deg få varå utan vatten.
Jag hace derföre afbållit mig ifråv äfven den
nings: srmirkving öfver der unga Douchimkss
bisarra nycktr; men m cag bleivo de så våld-
såmns, cch utbrotter sf glädje och giå: så o-
vanliga, ätt mitt ansigte ofrivilligt telade om hvad
jag Farde. Jag kunde icke bindra mig ifrån att kasta
en blick på fursticnan, då flicksr med vildhet sön-
ders!og några porsbnsvaser, som ryligen kommit
från Frarkrike: Furstinmar I etraktsde mig tillbaks,
leg dysvert och lyfie siva tgen åt det böra. I-
medlertid hide Dovelivks satt sig vid sitt in-
) Iblavd nyerc fransyska novellförfettre, är
Freceric Souli utan tvifvel ep af de mest!
vimörkta, både gencm lifbgbeten i sin stil
och d:r stora verlds- och me; rickokörpedom,
som framtböder i hars karsklersteckninger.
Ofvinstiende rovell, bvars scen ör förlagd i
Petessburg cch som förekommer i en sim-
lirg smärre borättelser, med gemensam titel: