) Vår celebre Berzeliu:, som nyligen höll räfst
med sen politiska pressen här hemma, lit un-
gefär vid samma tid den vetenskapliga i Frank-
rike känna tillvaron af sin tuktande bind. De
I båda operationerna synas doek företagna efter
jhelt olika formler. Den förra lemnade till re-
Jsultat, i stället för 1 majestät, 9 å 10 exira
, mejestäter; den sednare tyckes deremot gå ut
på att etablera eit enda odelbart kemiskt ma-
jesiät. Ena berättelse i Fransyska tidoiogen le
Constitutionel om Parisiska vetenskaps-akade-
I mieas sessioa d. 23 sistiidne Juli innehåller,
i bland annat, följande:
j He Berzelius, en-af närvarande tids störste
kemister, som skakat hela vår nomenklatur,
jalla våra gamla theorier, hvilka maa trott evi-
ga, skref för icke längesedan från Stockholm
ett bref till Hr Pelouvze i Paris, den sednast in-
I valde ledamoten af vetenskapsakademien, upp-
I fylldt af en mänvgJ kritiker emot Hr Dumas
från Geneve, en äanu ung kemist, men hvars
I vaekra arbeten hksom gjort honom till medtäf-
jlare med hans lärare, Hr Gay-Lussac, Thenard
och den numera aflidne Duloag. Hr Be zelius
beskyllde Hr Dumas att hafva begagnat sig a?
andras arbeten utan att citera dem, och at:
I hafva dragit oriktiga slutföljder af sanna och o-
bestridliga facta. Hr Berzelius gjorde sig med
ett ord till öfverste domare; och om man för-
vånas öfver någon ting, så är det mycket min-
dre öfver den suveräna demsrätt, ban tillväller
sig, och som hans berömda namn kunde legiti-
mera, än öfver denna stränghet, uttalad iså hir-
da uttryck 200 mil ifrån Paris, der hans unge
rival i al skövs lugn och stillhet arbetar på att
uppnå honom.
Hr Berzelius tadlade nära nog hvarenda af de
sstser, Hrr Dumas och Liebig framställde i en
vetenskaplig uppsats, som dessa båda lärde
förlidet år gemensamt utgåfvo från trycket.
Men dessa detaljkritiker blifva så mycket mera
pikanta, som Hr Berzelius började med att i
nästan öfverdrifna ordalag berömma det hela af
dessa bida kemisters arbete. Han förebrår
likväl Hr Dumas, att hafva skrutt af att i tio
år hafva arbetat efter helt och hållet egna i-
deer. Se här första motivet till den stora vre-
den hos den lärde Svensken, som fordrar, att al-
la kemister i Europa skola rätta sig efter hans
methoder. Hr Berzelius hade funnit, ätt när
citrat starkt värmes, så förlorar det en iredje-
dels atom vatten. Hr Pelouze, som gjorce
samma försök med andra citrater, kom tul lika
resultat, utan att likväl uppgifva hvilken lag,
som låg til grund för denna föriust af ea tred-
jedels stom eller en half atom. Hr Dumas
trodde sig, efter att hafva analyserat silfver-ci-
trat,-hafva fannit denoa Jag, för hvilken ban
uppgaf formelo; men Hr Pcelouze gjorde icke
destomindre anspråk på sin tredjedels atom,
hvilken Hr Dumas hade förgälit att omtala.
Det.a gaf anledning till en mängd noter och
epistlar visserligeo larmandv, man föga upply-
sande och af ganska ringa interesse. Vi påmia-
nas härvid om en tvist, som en gång föreföll
emellan Volaire och den yogre Racine. Vol
taire föreliste en af sina ryss slutade tragedier
tor able Voissnoo; jag tor: det var Alzire.
Louis Raeine ver närvarande; det var en rådan
der liten komitg, som ännu i .våra dagar bru-