) Vår celebre Berzeliu:, som nyligen höll räfst med sen politiska pressen här hemma, lit ungefär vid samma tid den vetenskapliga i Frankrike känna tillvaron af sin tuktande bind. De I båda operationerna synas doek företagna efter jhelt olika formler. Den förra lemnade till reJsultat, i stället för 1 majestät, 9 å 10 exira , mejestäter; den sednare tyckes deremot gå ut på att etablera eit enda odelbart kemiskt majesiät. Ena berättelse i Fransyska tidoiogen le Constitutionel om Parisiska vetenskaps-akadeI mieas sessioa d. 23 sistiidne Juli innehåller, i bland annat, följande: j He Berzelius, en-af närvarande tids störste kemister, som skakat hela vår nomenklatur, jalla våra gamla theorier, hvilka maa trott eviga, skref för icke längesedan från Stockholm ett bref till Hr Pelouvze i Paris, den sednast inI valde ledamoten af vetenskapsakademien, uppI fylldt af en mänvgJ kritiker emot Hr Dumas från Geneve, en äanu ung kemist, men hvars I vaekra arbeten hksom gjort honom till medtäfjlare med hans lärare, Hr Gay-Lussac, Thenard och den numera aflidne Duloag. Hr Be zelius beskyllde Hr Dumas att hafva begagnat sig a? andras arbeten utan att citera dem, och at: I hafva dragit oriktiga slutföljder af sanna och obestridliga facta. Hr Berzelius gjorde sig med ett ord till öfverste domare; och om man förvånas öfver någon ting, så är det mycket mindre öfver den suveräna demsrätt, ban tillväller sig, och som hans berömda namn kunde legitimera, än öfver denna stränghet, uttalad iså hirda uttryck 200 mil ifrån Paris, der hans unge rival i al skövs lugn och stillhet arbetar på att uppnå honom. Hr Berzelius tadlade nära nog hvarenda af de sstser, Hrr Dumas och Liebig framställde i en vetenskaplig uppsats, som dessa båda lärde förlidet år gemensamt utgåfvo från trycket. Men dessa detaljkritiker blifva så mycket mera pikanta, som Hr Berzelius började med att i nästan öfverdrifna ordalag berömma det hela af dessa bida kemisters arbete. Han förebrår likväl Hr Dumas, att hafva skrutt af att i tio år hafva arbetat efter helt och hållet egna ideer. Se här första motivet till den stora vreden hos den lärde Svensken, som fordrar, att alla kemister i Europa skola rätta sig efter hans methoder. Hr Berzelius hade funnit, ätt när citrat starkt värmes, så förlorar det en iredjedels atom vatten. Hr Pelouze, som gjorce samma försök med andra citrater, kom tul lika resultat, utan att likväl uppgifva hvilken lag, som låg til grund för denna föriust af ea tredjedels stom eller en half atom. Hr Dumas trodde sig, efter att hafva analyserat silfver-citrat,-hafva fannit denoa Jag, för hvilken ban uppgaf formelo; men Hr Pcelouze gjorde icke destomindre anspråk på sin tredjedels atom, hvilken Hr Dumas hade förgälit att omtala. Det.a gaf anledning till en mängd noter och epistlar visserligeo larmandv, man föga upplysande och af ganska ringa interesse. Vi påmianas härvid om en tvist, som en gång föreföll emellan Volaire och den yogre Racine. Vol taire föreliste en af sina ryss slutade tragedier tor able Voissnoo; jag tor: det var Alzire. Louis Raeine ver närvarande; det var en rådan der liten komitg, som ännu i .våra dagar bru