också icke mårga afbendlingar i denna riktning;
öfversättes i Europa, så sker det dock mer
några. Jeffersons brefvexling t. ex. studera:
rätt flitigt i vissa Europeiska linder; och ming:
skildringar af det amerikanska statslifvet hafvs
mera slagit an på Eropeerna, än det demokra-
tiska systemets fiender våga bekänna för si;
sjelfva.
Att alla böcker i de politiska vetenskaperna
måste ändras, isynnerhat att all historia måste
omskrifvas, tyckes hafva förfärligt stött korre-
spondenten. Låiom oss imedlertid betänka,
hvad som degligen sker i Europa! Brukas
samma läroböcker t. ex. i de polska skolorna,
som i de franska? I de österrikiska, som i de
engelska? Omskrifves icke sjelfva historien ef-
ter behof? Vill mana icke månrgenstädes i Eu:
ropa förvända sjelfva facta? Ar det icke gen-
om en ukas stadgadt (och det vid svårt straff)
såsom en trosartikel i ryska historien, att kej-
sar Paul dog af slag fluss? Blef icke under re-
staurationen i Frankrike sjelfva ordet revolu-
tjon uttaget ur historien och hert. af Bordeaux
kållen i den tron, att under Ludvig XVII hade
många krig ägt rum och en marechal de Frarce,
vid namn Bonäpartie, gjort stora eröfringar?
Detta sätt att omskrifva historien är det i-
medlertid påtagligen icke, som den amerikan-
ska tidskriften menar. I alla tider har historien
blifvit författad på mångahanda sätt; samma
händelser hafva blifvit i olika dager framställda.
Och den sorts omtkrifoing af historien, som
bär är i fråga, har redan begynt i Europa: i
stället för hsta på bataljer, freder, kröningar,
för mälningar etc. , hafva folkens sträfvandena
till bildning och magt, förändringarne i deras
tillstånd, med ett ord rörelsen i massorna be-
gynt sysselsätta häfdatecknarne. Ena Guizot,
en Fox, en Mcckintosh, en Thiers, en Geijer,
en Niebuhr hafva på detta sätt redan begynt
den omskrifning, som Amerikanen yrkar, och
hvaröfver Minerva-korrespondenten tyckes så
väldigen harmas,