också icke mårga afbendlingar i denna riktning; öfversättes i Europa, så sker det dock mer några. Jeffersons brefvexling t. ex. studera: rätt flitigt i vissa Europeiska linder; och ming: skildringar af det amerikanska statslifvet hafvs mera slagit an på Eropeerna, än det demokratiska systemets fiender våga bekänna för si; sjelfva. Att alla böcker i de politiska vetenskaperna måste ändras, isynnerhat att all historia måste omskrifvas, tyckes hafva förfärligt stött korrespondenten. Låiom oss imedlertid betänka, hvad som degligen sker i Europa! Brukas samma läroböcker t. ex. i de polska skolorna, som i de franska? I de österrikiska, som i de engelska? Omskrifves icke sjelfva historien efter behof? Vill mana icke månrgenstädes i Eu: ropa förvända sjelfva facta? Ar det icke genom en ukas stadgadt (och det vid svårt straff) såsom en trosartikel i ryska historien, att kejsar Paul dog af slag fluss? Blef icke under restaurationen i Frankrike sjelfva ordet revolutjon uttaget ur historien och hert. af Bordeaux kållen i den tron, att under Ludvig XVII hade många krig ägt rum och en marechal de Frarce, vid namn Bonäpartie, gjort stora eröfringar? Detta sätt att omskrifva historien är det imedlertid påtagligen icke, som den amerikanska tidskriften menar. I alla tider har historien blifvit författad på mångahanda sätt; samma händelser hafva blifvit i olika dager framställda. Och den sorts omtkrifoing af historien, som bär är i fråga, har redan begynt i Europa: i stället för hsta på bataljer, freder, kröningar, för mälningar etc. , hafva folkens sträfvandena till bildning och magt, förändringarne i deras tillstånd, med ett ord rörelsen i massorna begynt sysselsätta häfdatecknarne. Ena Guizot, en Fox, en Mcckintosh, en Thiers, en Geijer, en Niebuhr hafva på detta sätt redan begynt den omskrifning, som Amerikanen yrkar, och hvaröfver Minerva-korrespondenten tyckes så väldigen harmas,