EEE mr tta
RLANDADE ÄMNEN.
UPPDRAÅGET.)
af Fr. Soulie.
Vid mia hemkomst en afton för någon tic
sedan väntade mig följande biljett:
,Klockan 2 i morgon bittida lemnar jag
Paris; jag väntar dig omkring midnatten.
i Rudolf Labie.n
På utsatt timma besökte jag min vän. Ållting
var i ordning för hans aåfresa; koftertar och
kappsäckar fastbundna, öfverrockarne nmedburna
i vagnen, iogenting fattades utom posthästarne,
hvilka voro beställda till två timmar sednare.
— Välkommen, sade Rudolf; tack för din
punktlighet, Jag här en tjenst att begära af
dig, en besynnerlig tjenst, som jag icke kan
förklara dig i första ordet. För att begripa
den, måste du först veta en hemlighet i mitt
lif, som jag ännu icke anförtrott dig; sedan
jag sagt dig den; skall du uträtta min begäran:
du kan det;:.du ensam kan förbjelpa mig att
nå det mål jag satt mig före. Jag reser i natt;
du känner att min pligt icke tillåter mig en
timras uppsko; jag reser till ett land, hvars
klimat är hårdt och ohelsosamt och der för öf-
rigt holeran för en månad selan utbrutit och
nu rasar som värst. Jag kan dö der — jag
fruktar det icke, men jag tror det. Hos din
far skall du finna mina testamentariska disposi-
tioner.
Jag visade en rörelse, men Rudolf fortfor.
— Hvad du än må kaila det, ena aning, en
dårskap utan tvifvel, men visst är, att jag aldrig
förr med så dystra känslor lemnat Frankrike.
Jag sade dig, att jag gjort mitt testamente;
det innehåller mitt farväl till hvar och en, som
är mig kär. Jag eger ingenting amnat; du vet
väl, alt den miserabla lott, lyckan gifvit mig,
är detsamma som intet, vid en blifvande del-
niog. Men, det är ett farväl, som jag icke
kunnat insätta i denna min yttersta vilja, ett
farväl, som jag icke kan anförtro åt någon
budbärere, icke åt något bref. Hvarken bud
eller bref kuona framtränga dit, jag vill adres-
sera det Endast dig kan det lyckas.
J:z var förundrad; Rudolf fortfor ännu, men
med förvirring:
— Du förstår mig icke, och jag vet knappt
huru jag skall göra mig begriplig.
Hen tystnade och syntes ett ögonblick noga
begrunda något; derpå hörjade han åter!
— Hör mig! Då jag var hos Doucehinka, i
bjertat af Ryssland, läste vi tillsammans be-
gärligt allt hvad du skref; jag, emedan du är
min vän, hon, emedan jag älskade dig. Nu
måste du skrifva för min skull; På hvilket
ställe uti Europa hon under sina resor måtte
befinna sig, skall det hinna till henne förr el-
ler sednare ; och detta budskap skall lättare
tränga sig fram igenom de spioner, som om-
e henne; än det mest indifferenta href, el-
ler den skickligaste budbärare. Men som du
) Ibland nyare fransyska mnovellförfattare, år
Frederic Souli utan tvifvel en af de mest
utmärkta, . både genom lifligheten i sin stil
och, den stora verlds -- och menniskokännedom,
som framträder: i !hans: karaktersteckningar.
Ofvanstående novell, hvars scen är: förlagd i
Petersburg, . och som förekommer i 6n sam-
ling smärre berättelser, med gemen:am titel:
Un etg å Meudön, är ens ibland de intres-
santaste; och vi våga tro, att ingen af våra
läsarinnor skall utan nöje genomgå densamma,