EEE mr tta RLANDADE ÄMNEN. UPPDRAÅGET.) af Fr. Soulie. Vid mia hemkomst en afton för någon tic sedan väntade mig följande biljett: ,Klockan 2 i morgon bittida lemnar jag Paris; jag väntar dig omkring midnatten. i Rudolf Labie.n På utsatt timma besökte jag min vän. Ållting var i ordning för hans aåfresa; koftertar och kappsäckar fastbundna, öfverrockarne nmedburna i vagnen, iogenting fattades utom posthästarne, hvilka voro beställda till två timmar sednare. — Välkommen, sade Rudolf; tack för din punktlighet, Jag här en tjenst att begära af dig, en besynnerlig tjenst, som jag icke kan förklara dig i första ordet. För att begripa den, måste du först veta en hemlighet i mitt lif, som jag ännu icke anförtrott dig; sedan jag sagt dig den; skall du uträtta min begäran: du kan det;:.du ensam kan förbjelpa mig att nå det mål jag satt mig före. Jag reser i natt; du känner att min pligt icke tillåter mig en timras uppsko; jag reser till ett land, hvars klimat är hårdt och ohelsosamt och der för öfrigt holeran för en månad selan utbrutit och nu rasar som värst. Jag kan dö der — jag fruktar det icke, men jag tror det. Hos din far skall du finna mina testamentariska dispositioner. Jag visade en rörelse, men Rudolf fortfor. — Hvad du än må kaila det, ena aning, en dårskap utan tvifvel, men visst är, att jag aldrig förr med så dystra känslor lemnat Frankrike. Jag sade dig, att jag gjort mitt testamente; det innehåller mitt farväl till hvar och en, som är mig kär. Jag eger ingenting amnat; du vet väl, alt den miserabla lott, lyckan gifvit mig, är detsamma som intet, vid en blifvande delniog. Men, det är ett farväl, som jag icke kunnat insätta i denna min yttersta vilja, ett farväl, som jag icke kan anförtro åt någon budbärere, icke åt något bref. Hvarken bud eller bref kuona framtränga dit, jag vill adressera det Endast dig kan det lyckas. J:z var förundrad; Rudolf fortfor ännu, men med förvirring: — Du förstår mig icke, och jag vet knappt huru jag skall göra mig begriplig. Hen tystnade och syntes ett ögonblick noga begrunda något; derpå hörjade han åter! — Hör mig! Då jag var hos Doucehinka, i bjertat af Ryssland, läste vi tillsammans begärligt allt hvad du skref; jag, emedan du är min vän, hon, emedan jag älskade dig. Nu måste du skrifva för min skull; På hvilket ställe uti Europa hon under sina resor måtte befinna sig, skall det hinna till henne förr eller sednare ; och detta budskap skall lättare tränga sig fram igenom de spioner, som ome henne; än det mest indifferenta href, eller den skickligaste budbärare. Men som du ) Ibland nyare fransyska mnovellförfattare, år Frederic Souli utan tvifvel en af de mest utmärkta, . både genom lifligheten i sin stil och, den stora verlds -och menniskokännedom, som framträder: i !hans: karaktersteckningar. Ofvanstående novell, hvars scen är: förlagd i Petersburg, . och som förekommer i 6n samling smärre berättelser, med gemen:am titel: Un etg å Meudön, är ens ibland de intressantaste; och vi våga tro, att ingen af våra läsarinnor skall utan nöje genomgå densamma,