jupp i smak med Maderavinet, men äger ej des: styrka.n I följande beskrifning på en kyrkofest på ör Madeira lemnar författaren ett bedröfligt exem. pel på den ytterliga vidskepe!se och bigotteri hvaraf det portugisiska folket ämnu i deona dag är anfäktadt, och som så väl förklarar den endast med tuppfjät framskridande utvecklinger af dess politiska emancipation. Öns största kyrkofest är den 15 Augusti, då alla syndare infinna sig för att hos Vossa Senhora do monto aplana sina synder, elle: fullgöra det löfte de gjort på sjuksängen elle: efter en lyckligt öfverstånden fara. För närvarande är det endast allmogen, som iakttager denna plägsed. Stadsboerne begifva sig numera dit endast som åskådare. Efter hvad namnet ger tillkänna, Jigger kyrkan på ett berg, och är för de underverk, som der sägas hafva i fordna tider passerat, den mest aktade på ön. Redan aftonen förut komma pilgrimer tågande från alla kanter af ön. Vid fetem af den 400 steg långa trappan faller penitenten på knä och stiger så i denna ställning uppför, hållande i handen ett brinnande ljus. Då han uppkommit, lemaar han ljuset till presten vid högaltaret, hvilken gifver den trötta och i sveit badande syndaren en liten docka att kyssa, med förgyld papperskrona, och med en mindre docka på sina armar; detta skall föreställa jungfrun med barnet. Nu återstår likväl det värsta för penitenten och hans tvenne följeslagare, nemligen återtåget; alla trängas och knuff.s för att komma fram ogsh blifva gelaktige af samma ynnest; trängseln är för stor, man kan ej und gå att af grannen bliiva trampad på tårna. Ett aj diabo! höres, som tillkännagifver smärtan, och korsningen visar syndaren, som uttalat det, En hel omsvängning är genast gjord, kjorteln på juagfrun skall nödvändigt för andra gången kyss:s, eller skall den medhafda blomsterqv2sten åtminstone vidröra henne. Då detta är väl uträttadt, undslipper ändtligen den trötte pilgrimen trängseln och uppnår slutligen andra änden af kyrkan, der matsäcken i hast blir uppdukad, och lycklig den, som kan få plats på kyrkogolfvet öfver natten! I sådaut fall blif va säkert alla synder afplanade. Den mindre lyckliga får nöja sig med att bivuakera i porliken eller i värsta fallet på trappan.n I I