Ioa Miguel visste alltför väl, att i hufvud staden rådde en allmän frihetsanda, hvarför han ansåg nöligt att med spionsystem hålla dei i tygel. Bland folket rådde en sådan fruktan att endast en polisbetjent behöfde visa sig, fö att rensa en hel gata. Om två eller tre per soner samtalade på ett offentligt ställe, närma de sig oförmadadt en spion, och ofta blef pi bloita misstankar en husfader röfvad ur sköte af sin familj och kastad i fängelse på obestimc tid.n nJoa Miguel brukade ofta rida i galopp kring gatorna, klädd i befjedrad hatt, brun öfverroc! och ridstöflor. Han plägade gemenligen då ut. öfva sin vrede på de skällande hundarne, i de han slog dem med sia långa blybeslagna käpp. På havs väg voro åtskilliga personer uppställde för att vaka öfver hans säkerhet och iakttagandet af iillbörlig respekt. Sundom hände, att någon siackars bonde på sin burro (åsna) ej kände den kommande personen, eller ej nog hastigt af:og hatten, genast blef mäfrätten använd mot honom., Mycket folk vågade ej under deona tid gå ur sina hus, och frantimmer försäkrade mig, att de hade på h la måzader ej lemnat sina rum, af fruktan att blifva misshandlade. Om det gas något kalas, passade spioner på vid dörren, för att se efter hvilka som gingo ut och :n Ofia inträffade, att en karl visade sig på Fa allmän promeuvad, aftog hatten oeh ropase: Lefve Don Miguel den förste! lefve den ahsoluie konungen!) Om de kringstående ej genast instämde deruti, blefvo de utan vidare omstävdigheter arresterade och ofta på köpet misshaadlade.n Om Madeiravinet meddelar förf. följane till en del ganska kuriösa notiser. ,Vinaet, det så beryktade Maderavinet, är öns enda export. Förlidet år, som ansågs vara mycket sikt, erhöllos vära 40 000 pipor; det vanhga sr cock 30,000 hvaraf hälften exporteras, fosvänligast till Eogland mot utbyte af fahriksvaror, säd, plankor, jern och piastrar. Säd odlas eudast till en tredjedel af behofvet. Från Marcecanska staten erhåller ön förnämligast sin majs ,Maderavioet delas i fyra slag; det förnämsta kallas Malvasia. Dess stock kom i medlet af 16080 -:alet från Candia. Andra slaget är Sercial; så kommer Boal och sist Tinta. De trepoe första slagen äro hvita samt skilja sig endast i smaken; så är t. ex. Malvasia sötaktigt och Sereial mera starkt. Tiatavinet är rödt, svagare och växer mest på norra sidan af ön; med åren ligger det till sig och öfvergår slutligen till bvitt eller lika förg med de öfriga slagev. Vinskörden skeri September. Efter pressningen tappas vinet på tunnor, i hvilka det ligger en 8 å 14 dagar, hvarpå det filtreras och tappas på andra kärl. Dessa tillslutas väl och sändas till badstugan (estufa), till ett antal af två till trehundrade. — Eiter tre månaders oafbruv:en eldning, kommer vinet i bäftig jäsning, samt afsätter på bottnen af kärlet alla tjocka partiklar, som noga afsilas vid den andra destilleripgen. — För att förtaga den vidriga lukt, vinet erhåller i estufan, tillblandas en tredjedel af sextill sjuårigt vin, och för att klara det, tillsättes något gummi. Efter en åtta dagar aftappas det på nya fat, samt anses då vara preparcradt och färdigt till försäljning. Att riktigt bereda vin, anses för en ganska svår konst, samt utgör en väsendtlig del i uppfostran. Det är ej sällsynt att råka personer, som på bara lukten kunna säga af hvad slag och huru gammalt vinet är. — Genom blotta vinberedningen har mången samlat en stor förmögenhet. Man köper t. ex, af en bonde hans skörd och betalar den då vnet kommer från pressen, efter 30 piaster för pipan. Genom noggrann behandling och kännedom vid dess afsilning, oeh destilleriog. kan vinet inom trenne år få alla de egenskaper, som utmärka det tioåriga. För en dylik pipa erhållas 140 pister. De Engelska handelshus, som etaerat sig på ön, äro framför andra kända att skiekligt kunna preparera vin, och för ati ännu mera höja dess smak, låta de piporna göra en resa till Ostindien. Intet vin buteljeras förr än det är tio år. Det Spanska Sherryvinet är det enda, som i godhet och smak skulle kunna jemföras med Maderan, men det saknar det sednares fina lukt. Can