STOCKHOLM d 31 Jul.
H. E. Statsministern för utrikes är nderze, Hr
Frih. Stjerneld, återkom i Söndags till Hufvud-
staden.
Denna Hans Exc. Friherre Sijernelds åter-
komst ninan hans tjensiledighet, som var bera-
mad på tvenne månader, ännu lupit till ända,
gifver troiigtvis en ny fart åt det i förra veckan
af oss omnämnda ryktet, att fråga skulle vara
om Rikets Ständers sammankallande denna höst,
och den i sammanhang dermed tillagda versio-
nen, att samlingsorten tilläfventyrs kunde blifva
en provinsstad. Hvad det förra ryktet betråf-
far, så låter det icke alldeles osannolikt. Både
de smärre kreditiverna äro disponerade af Re-
geringen, och det exa af dessa, som sades vara
ämnadt i och för anstalter till hufvudstadens be-
fästande m. m., kommer väl nu till en stor del ait
åtgå för underhållet af den ökade garnison, som
regeringen funnit nödigt att hålla här i hufvud-
staden, så vida ieke till detta ändamål pennin-
gar från något annat håll kunde bekommas,
hvilket är oss okändt. Undsättningarna ingå
icke på längre tid, och om utsigterna för
årsvexien, eiter de berättelser, som ingå från
landshöfdingarna, skulle befinras mindre gyn-
nande, så torde Regeringen snart befinna sig i
den belägenheien, då folkets ombud få avlitas
såsom välkomna bjelpare i nöden, om också
annars icke myeket väsen göres af dem. Att
imedlertid Stämderca icke utan verklig nödvän-
dighet sammanks!las just i närvarande ögoublick,
kan man;taga för afgjordt, så vida icke ett an-
nat rykte, som de båda sista dagarna berät-
tats, i afseende på Regeringens egna angelä-
genheter, skulle äga någon grund, men hvilket
är för tidigt att ännu offentligen kunna nämna.
Innan en månad skall det väl gifva sig, hvad
som i allt detta är att tro på eiler icke.
Att deremot Riksdagen icke blir i någon pro-
vinsstad, bör af flera skäl kunva tagss för all-
deles gifvet. Utom det, att ingen bland de an-
ledningar grundlagen föreskrifrer såsom nödvän-
diga vilkor för en sådan fö: flyttning, u år för-
handen, och ati således Bunko- och Riksgälds-
fullmäktiges tills:yrkan svårligen skulle kunna er-
hållas, inser nog siyrelsen sjelf, att en Occbro-
eiler Norrköpingsriksdag år 1838 icke skulle
blifva af samma effekt, som en dylik 1812, cå
man ännu befann sig i menlöshetens dejgar.
Opinionen och offentiigheten bafva sedan den
tiden ansenlig? utvecklat sig; det är numera in-.
gen svårighet för den periodiska pressen, an.
någorlunda följa med förhandlingarna på hvil-;
ken ort som helst; Riksiugsmännen äro dess-:
nom i en landsort vida mindre distrahe ade f
4