STOCKHOLM d 31 Jul. H. E. Statsministern för utrikes är nderze, Hr Frih. Stjerneld, återkom i Söndags till Hufvudstaden. Denna Hans Exc. Friherre Sijernelds återkomst ninan hans tjensiledighet, som var beramad på tvenne månader, ännu lupit till ända, gifver troiigtvis en ny fart åt det i förra veckan af oss omnämnda ryktet, att fråga skulle vara om Rikets Ständers sammankallande denna höst, och den i sammanhang dermed tillagda versionen, att samlingsorten tilläfventyrs kunde blifva en provinsstad. Hvad det förra ryktet betråffar, så låter det icke alldeles osannolikt. Både de smärre kreditiverna äro disponerade af Regeringen, och det exa af dessa, som sades vara ämnadt i och för anstalter till hufvudstadens befästande m. m., kommer väl nu till en stor del ait åtgå för underhållet af den ökade garnison, som regeringen funnit nödigt att hålla här i hufvudstaden, så vida ieke till detta ändamål penningar från något annat håll kunde bekommas, hvilket är oss okändt. Undsättningarna ingå icke på längre tid, och om utsigterna för årsvexien, eiter de berättelser, som ingå från landshöfdingarna, skulle befinras mindre gynnande, så torde Regeringen snart befinna sig i den belägenheien, då folkets ombud få avlitas såsom välkomna bjelpare i nöden, om också annars icke myeket väsen göres af dem. Att imedlertid Stämderca icke utan verklig nödvändighet sammanks!las just i närvarande ögoublick, kan man;taga för afgjordt, så vida icke ett annat rykte, som de båda sista dagarna berättats, i afseende på Regeringens egna angelägenheter, skulle äga någon grund, men hvilket är för tidigt att ännu offentligen kunna nämna. Innan en månad skall det väl gifva sig, hvad som i allt detta är att tro på eiler icke. Att deremot Riksdagen icke blir i någon provinsstad, bör af flera skäl kunva tagss för alldeles gifvet. Utom det, att ingen bland de anledningar grundlagen föreskrifrer såsom nödvändiga vilkor för en sådan fö: flyttning, u år förhanden, och ati således Bunkooch Riksgäldsfullmäktiges tills:yrkan svårligen skulle kunna erhållas, inser nog siyrelsen sjelf, att en Occbroeiler Norrköpingsriksdag år 1838 icke skulle blifva af samma effekt, som en dylik 1812, cå man ännu befann sig i menlöshetens dejgar. Opinionen och offentiigheten bafva sedan den tiden ansenlig? utvecklat sig; det är numera in-. gen svårighet för den periodiska pressen, an. någorlunda följa med förhandlingarna på hvil-; ken ort som helst; Riksiugsmännen äro dess-: nom i en landsort vida mindre distrahe ade f 4