och är afskrifning derå icke medgifven, sc
framt ej serskildt ömmande omstän
digheter dertill föranleda, hvilket då kom-
mer alt bero på stuteri- pfverstyrelsens. pröf
niog. Sd
likheten i föreskrifter är påtaglig. Då F
allmänhet blifvit stadgadt, att afskrifaiog af all-
möpna medel ej får ske, utan i de tveane ser-
skilda fall, att förlusten tillkommit utan någons
förvållande, eller aett tillgång brister hos
den betalnings- eller ersättningsskyldige, har
nu ett tredje blifvit uppfördt, det af serskildt
ömmande omständigheter, eller, med andra
ord, heit och håilst beroende af konsideration
och godtycke. Vådan af en sådan måttstock
for eftergift af statens medel torde erfarenheten
långt före detta hafva ådagalagt för att utgöra
ett bevekelseskäl till vishetens begynnelse, eller
rättare dess fortfarande, genom vidblifvandet af
förut å5eropde Kongl. Förordning, serdeles om,
såsom ännu mången i sin enfaldighet förutsätter,
stutsri-öfver- oeh uaderstyrelserna i vårt land
hitulis icke framstått såsom helgjatna modeller
till follkomlighet i administratisn och redovis-
ning, utan att just motsatsen varit en af orsa
kernua dertill, att Fliioge stuteri blifvis redsatt
till blott en a hingstdepot.
Soran ORRRNNRNA med