Article Image
djän väl. j It) Ett eget sammanträffande af omständigheter le vill nemligen, att liktidigt med den fula herrns så) hemkomst en uog enka ankommer som resande nå till Paris för att besoka sin barndomsvän, fu -) Ernestine. Denna unga enuka har, ehuru sig Il ovetande, i släp efter sig en ung monsieur, kusin till E:nestine, och sedan många och långa -jår en olycklig beundrare af fu s hehag. -II ruset af återupplifvade förhoppningar, se-dan fiu ts herr man en vacker dag vanej drat af till sina fäder, förföljer han sin skösjna i hamn och bäl, fast beslutad att icke illemna henne ett ögonblick, förrän han med sin -romaneska enträgenhet sflockat henne ett gynnll samt svar på hans hbjertas ömma frågor eiler för tialltid fått ett decideradt afslag. Slumpen förer honom alltså på en spejaiag efter fu äfven , lin i herr Darcourts hus och uader Ernestunes ji ögon. Helt och håliet upptagen af tanken på 2 sin väntade iman, inbillar sig denna sednare ge-( past, att den främmande måtte vara ingen annan, jän just ien hlla kära gubben,; en tillfällighet 1 (gör det dessutom temligena saunolikt. Sådan har I hon också alltid föresiälit sig eu man till en lung hustru, så vacker, så gentil, med så intaI gande maxer, så strålande blickar, så väl klippIta polisonger! Det är afgjordi att det är han! I han har velat öfverraska henne och smyga sig Jin utan att ge sig förut tillkänna! Ja, det är -Ihan utan all tvifvel! Och hon låter honom knappast säga ett ord, innan hon flyger honom Jom halsen, öfverhöljer honom med kyssar, kallar honom vid de ömmaste namn.... Den unga hesn bär till en början, sora man kan tänka, något litet bestört öfver ett så utomordentligt kärvänligt emottagandc; men skälm Iden och mer äa dire, som icke håller till godo kyssar af eit vackert fruntissmer! Dea hulda tyckes cessutom verkligen vara alltför förtjust, för att hon skulle ega öra för några undsägelser till upplysande af misstaget, och mon sieur tager derföre helt trackil sitt parti att låta saken ha sin gång, så länge det kan räcka. Och äfven han börjar nu stt smeka, att klappas, att säga: mitt lilla hjerta! min skat! min sjufsldt älskade vän! I sanning ett bra litet uppbyggligt skådespel för herr Darceurt, då han, bäst som det är, kommer hem igen, och för första gången efter lång tid återser sin vackra hustu! Jag skulle tro, det der är en sak, som allt kan sätta myror i hufvudet på en äkta man. Hvad månde detta betyda? jag hade lust att se hvar det der tager lag, om alt får råda sig sjelt! se der hvad herr Darcourt ganska naturligt tänker inom ! sig, med firgret mekaniskt trefvande på pannao! Här måste men gå fiat och förståndigt till vöga!, funderar han vidare för sig sjelf och den klippska herren har redan i näsa minut anlagt sin plan. I Han går genast, biträdd afsvärmodern, i komi plott med fru , som änru, tror jag, blott helt fyktigt hälsat på och samspråkat med sin ungdomsvän, fru E:restioe, att för några ögonblick plötsligt få upptiäda som erkans lifslefvande Imon. Under dena mantel har ban nu tillfslle att småvigom närma sig till sin verkliga hustu, alt göra sig till hepnes rådgifvare, förtrogne och , vän, i samma mån, som den unga herr kusinen, ; leåisnande vid sin påtrugsde atillning, som äkta man till Ernestine, och skickligt b-gagnande hvarje tilifälle, att bli qvistt denra3 kärleksbety; Igelser och att undanstjäla siva åt den intagande ! fru , gör sig i hu Darcourts ögon skyldig till! en otrohet och ett läitsinne, för hvilka rättnu ! inga ursäktser kunna finnas. Herrn med räsan lyckas sålunda verkligen att, lättare än man ens skulle tro, end:st genom förijensten af en för-jy traflig karakter vinna ett ganska dyrbart rum i!! Ernestines hjerta, och då han sluiligen ger sig ullkänna för sin rival, och i denna oförmodadt finner en bundsförvandt, till ingenting heldre redebogen, än att på hvad sätt som held:t emancipera sig från den främmande kärlek, hvilken han så oförskyldt råkat ut för, är med detsamma en upplösning af -kuutea lätt tillvägabragt. De: är endast en förändring af roller, i hvilken båda partierna, såväl herr Darcourt och hsns Erzestine, som fru och hennves tillbedjare, finna sig med ungefär lika lätt undanröjda omsvep. Pjesen eger åtskilliga rätt pikanta enskildheter, för hvilka man förbiser de bristfälligbeter, hvilI I 6

26 juli 1838, sida 3

Thumbnail