djän väl. j
It) Ett eget sammanträffande af omständigheter
le vill nemligen, att liktidigt med den fula herrns
så) hemkomst en uog enka ankommer som resande
nå till Paris för att besoka sin barndomsvän, fu
-) Ernestine. Denna unga enuka har, ehuru sig
Il ovetande, i släp efter sig en ung monsieur,
kusin till E:nestine, och sedan många och långa
-jår en olycklig beundrare af fu s hehag.
-II ruset af återupplifvade förhoppningar, se-
-dan fiu ts herr man en vacker dag van-
ej drat af till sina fäder, förföljer han sin skö-
sjna i hamn och bäl, fast beslutad att icke
illemna henne ett ögonblick, förrän han med sin
-romaneska enträgenhet sflockat henne ett gynn-
ll samt svar på hans hbjertas ömma frågor eiler för
tialltid fått ett decideradt afslag. Slumpen förer
- honom alltså på en spejaiag efter fu äfven
, lin i herr Darcourts hus och uader Ernestunes
ji ögon. Helt och håliet upptagen af tanken på
2 sin väntade iman, inbillar sig denna sednare ge-
-( past, att den främmande måtte vara ingen annan,
jän just ien hlla kära gubben,; en tillfällighet
1 (gör det dessutom temligena saunolikt. Sådan har
I hon också alltid föresiälit sig eu man till en
lung hustru, så vacker, så gentil, med så inta-
I gande maxer, så strålande blickar, så väl klipp-
Ita polisonger! Det är afgjordi att det är han!
I han har velat öfverraska henne och smyga sig
Jin utan att ge sig förut tillkänna! Ja, det är
-Ihan utan all tvifvel! Och hon låter honom
knappast säga ett ord, innan hon flyger honom
Jom halsen, öfverhöljer honom med kyssar, kal-
lar honom vid de ömmaste namn....
Den unga hesn bär till en början, sora man
kan tänka, något litet bestört öfver ett så ut-
omordentligt kärvänligt emottagandc; men skälm
Iden och mer äa dire, som icke håller till go-
do kyssar af eit vackert fruntissmer! Dea hul-
da tyckes cessutom verkligen vara alltför för-
tjust, för att hon skulle ega öra för några und-
sägelser till upplysande af misstaget, och mon -
sieur tager derföre helt trackil sitt parti att låta
saken ha sin gång, så länge det kan räcka. Och
äfven han börjar nu stt smeka, att klappas, att
säga: mitt lilla hjerta! min skat! min sjufsldt
älskade vän!
I sanning ett bra litet uppbyggligt skådespel
för herr Darceurt, då han, bäst som det är,
kommer hem igen, och för första gången efter
lång tid återser sin vackra hustu! Jag skulle
tro, det der är en sak, som allt kan sätta my-
ror i hufvudet på en äkta man. Hvad månde
detta betyda? jag hade lust att se hvar det der
tager lag, om alt får råda sig sjelt! se der
hvad herr Darcourt ganska naturligt tänker inom !
sig, med firgret mekaniskt trefvande på pan-
nao! Här måste men gå fiat och förståndigt
till vöga!, funderar han vidare för sig sjelf och
den klippska herren har redan i näsa minut an-
lagt sin plan. I
Han går genast, biträdd afsvärmodern, i kom-
i plott med fru , som änru, tror jag, blott helt
fyktigt hälsat på och samspråkat med sin ung-
domsvän, fru E:restioe, att för några ögonblick
plötsligt få upptiäda som erkans lifslefvande
Imon. Under dena mantel har ban nu tillfslle
att småvigom närma sig till sin verkliga hustu,
alt göra sig till hepnes rådgifvare, förtrogne och ,
vän, i samma mån, som den unga herr kusinen, ;
leåisnande vid sin påtrugsde atillning, som äkta
man till Ernestine, och skickligt b-gagnande
hvarje tilifälle, att bli qvistt denra3 kärleksbety- ;
Igelser och att undanstjäla siva åt den intagande !
fru , gör sig i hu Darcourts ögon skyldig till!
en otrohet och ett läitsinne, för hvilka rättnu !
inga ursäktser kunna finnas. Herrn med räsan
lyckas sålunda verkligen att, lättare än man ens
skulle tro, end:st genom förijensten af en för-jy
traflig karakter vinna ett ganska dyrbart rum i!!
Ernestines hjerta, och då han sluiligen ger sig
ullkänna för sin rival, och i denna oförmodadt
finner en bundsförvandt, till ingenting heldre re-
debogen, än att på hvad sätt som held:t eman-
cipera sig från den främmande kärlek, hvilken
han så oförskyldt råkat ut för, är med detsam-
ma en upplösning af -kuutea lätt tillväga-
bragt. De: är endast en förändring af roller,
i hvilken båda partierna, såväl herr Darcourt
och hsns Erzestine, som fru och hennves
tillbedjare, finna sig med ungefär lika lätt un-
danröjda omsvep.
Pjesen eger åtskilliga rätt pikanta enskildheter,
för hvilka man förbiser de bristfälligbeter, hvil-
I
I
6