ännu efter månader och år älskar sin man mec bradqvädeus oförminskade låga, som snart sagd dyrkar honom med en känsla, den man skulle fördöma såsom afgudisk, om den icke vore si skön! Ty, ser ni, fru Ernestine är icke er vanlig hustru, en af dessa fruar, som visserligen både med småleenden och smekningar, til och med itidt och ofta, fägna sina herrar männer, men hvilkas småleendean — fördömdt nog! — ega ett åsaut bestämdt motsvarande värde i turkiska shawlar, och hvilkas kyssar ega ett sådant ogfpruicligt i juveler och guld. Ernestine är en verklig perla bland qvinuor; jag minns icke riktig: på hvad sätt herr 1arcourt kommit i besiitniog af denna skatt. Hur skall jag beskrifva henne för er rätt kfligt och troget? Fill en början, är Ernestine naturligtvis mycket vacker, ja, en riktig skönhet, rosenröd och finhyllad, med purpurläppar och ett silkeslent, öfver tinningarna — 0, i sanniog, ett intressant mode! — slätt nedstruket hår. Vidare eger hon alla möjliga husliga dygder, sätter nästan a!drig foten utom sia port och tänker uldrig på balklädningar. — Dertiil har hoa en mäagd talanger utan tvifvel, jag tror hon eger en foörijusande röst och sjunger med mycken kavsla, kaäpper dertill, om jag icke misstager mig, något litet på guitarr. Med ett ord, hon är diglig som en gratie, husmoderlig som sjelfva gumman Baucis i den gamla tabela, och talangfull som en af Museraa. Men hvad betyda likväl alla dessa förijenster mot den sista, som jag hitills icke nämnt, hona är tillika — blind som natten! Mea, mia Gud! utropar ni, sär då detta en förijenst?, Visserligen! På min ära, jag skämtar icke; det är en förtjenst utan all fråga, oeh det är just denna, som gjort den vackra och unga fi un så dyrbar for herr Darcourts bjer) ta, get är den, för hviiken han egeatligen skattat sig lycklig att få kalla Ernestine sia maka. Tro mig, det finnes också mer än en man, som skulle ge allt, för att den kära hälf. ten hade mindre klarsynta ögon. Det ges en! oi olig mäcgd små förhållanden och saker och ting, som en äkta man kan önska vara obtmarkta och en evig hemlighet för den han älskar framför allt. Man behöfver icke dervidj genast tänka på vackra pigor och symamseller i huset, bort det! Man kan ju blott föreställa sig t. ex. den händelsen, att den äkta mannen bar en så vanoskaplig växt, eiler en så oformlig näsa, ati han sköms visa sig med den för et ungt och ämubelt fruntimmer, icke sannt? Deita sista är verkligen just här förhållandet. Herr Darcourt är en mycket hederlig och för-! träflig man, men derjemte hvad det yttre beträffar ingeniiog mindre än ea Adonis. Hans näsa är isynaerhet förfärande, et sanoskyldigt morstrum horrendum, informe, ingeno ... när han sticker den i vädret, bli barnen rädda och springa omkull hvarandra på gatorna, och tili och med flugorna se sig väl före, inn n dej våga sätla siva litta fötter på dess meteoriskt, gläns: nde karbunklar, Man skall nu lätt föreställa sig, hur öfversalig den fula berrn måst känna sig i att efter åtskilliga mer än sn:pligt aflupna frierier ändili! gen hafva funnit en flicka, med xvog solida! partier, för att intaga hela hans själ, och på l samra gång nog stecblind för att icke den tatala näsan måtte ligga sig emellan hans hjeria; och hennes. Man skall lika lätt föreställa sig herr Darcourts fysionomi i det ögonblick, då hau, som så innerligt längtat til hemmet och sin Ernestine, vid sitt första inträde får höra sin svärmor helsa honom med de i glad förtjusning uttalade orden: Nå, du vet icke hvad, min kära måg!l du vet inte, du, om vår förtri liga doktor! du vet inte, du, att Ernestive fåit . . pHvad? hvad är det hon har fått ? Hvad annat, än . . . sin syn igen! Oh, min Gud! den arma kalen! Deita var! eit cunderslag! Ernestine icke lingre blind! hur skail han kunna visa sig för hennes ögon?! J Betänk cå, och beklaga konom! Visa sig för henne med denna näsa, dessa brinnande karbunklar, denua från bjessan till halsgropen så! vederstyggliga fysiomomi! Den krossade manzen vrider sina händer i förtviflan; svärmodern soker förgsifves trösta honom, hor vil förbereda allt på det bästa säit till mannens och hustruns första möte, hon j4 Oo o Ng Aas ss 1. b Ts