Article Image
ännu efter månader och år älskar sin man mec
bradqvädeus oförminskade låga, som snart sagd
dyrkar honom med en känsla, den man skulle
fördöma såsom afgudisk, om den icke vore si
skön! Ty, ser ni, fru Ernestine är icke er
vanlig hustru, en af dessa fruar, som visserli-
gen både med småleenden och smekningar, til
och med itidt och ofta, fägna sina herrar männer,
men hvilkas småleendean — fördömdt nog! —
ega ett åsaut bestämdt motsvarande värde i tur-
kiska shawlar, och hvilkas kyssar ega ett så-
dant ogfpruicligt i juveler och guld. Ernestine
är en verklig perla bland qvinuor; jag minns
icke riktig: på hvad sätt herr 1arcourt kommit i
besiitniog af denna skatt. Hur skall jag be-
skrifva henne för er rätt kfligt och troget? Fill
en början, är Ernestine naturligtvis mycket
vacker, ja, en riktig skönhet, rosenröd och fin-
hyllad, med purpurläppar och ett silkeslent,
öfver tinningarna — 0, i sanniog, ett intres-
sant mode! — slätt nedstruket hår. Vidare
eger hon alla möjliga husliga dygder, sätter nä-
stan a!drig foten utom sia port och tänker ul-
drig på balklädningar. — Dertiil har hoa en
mäagd talanger utan tvifvel, jag tror hon eger
en foörijusande röst och sjunger med mycken
kavsla, kaäpper dertill, om jag icke misstager
mig, något litet på guitarr. Med ett ord, hon
är diglig som en gratie, husmoderlig som sjelf-
va gumman Baucis i den gamla tabela, och
talangfull som en af Museraa. Men hvad be-
tyda likväl alla dessa förijenster mot den sista,
som jag hitills icke nämnt, hona är tillika —
blind som natten!
Mea, mia Gud! utropar ni, sär då detta
en förijenst?, Visserligen! På min ära, jag
skämtar icke; det är en förtjenst utan all fråga,
oeh det är just denna, som gjort den vackra
och unga fi un så dyrbar for herr Darcourts bjer- )
ta, get är den, för hviiken han egeatligen
skattat sig lycklig att få kalla Ernestine sia
maka. Tro mig, det finnes också mer än en
man, som skulle ge allt, för att den kära hälf.
ten hade mindre klarsynta ögon. Det ges en!
oi olig mäcgd små förhållanden och saker och
ting, som en äkta man kan önska vara obt-
markta och en evig hemlighet för den han äl-
skar framför allt. Man behöfver icke dervidj
genast tänka på vackra pigor och symamseller
i huset, bort det! Man kan ju blott föreställa
sig t. ex. den händelsen, att den äkta mannen
bar en så vanoskaplig växt, eiler en så oformlig
näsa, ati han sköms visa sig med den för et
ungt och ämubelt fruntimmer, icke sannt?
Deita sista är verkligen just här förhållandet.
Herr Darcourt är en mycket hederlig och för-!
träflig man, men derjemte hvad det yttre be-
träffar ingeniiog mindre än ea Adonis. Hans
näsa är isynaerhet förfärande, et sanoskyldigt
morstrum horrendum, informe, ingeno ...
när han sticker den i vädret, bli barnen rädda
och springa omkull hvarandra på gatorna, och
tili och med flugorna se sig väl före, inn n dej
våga sätla siva litta fötter på dess meteoriskt,
gläns: nde karbunklar,
Man skall nu lätt föreställa sig, hur öfversalig
den fula berrn måst känna sig i att efter åt-
skilliga mer än sn:pligt aflupna frierier ändili- !
gen hafva funnit en flicka, med xvog solida!
partier, för att intaga hela hans själ, och på l
samra gång nog stecblind för att icke den ta-
tala näsan måtte ligga sig emellan hans hjeria;
och hennes.
Man skall lika lätt föreställa sig herr Darcourts
fysionomi i det ögonblick, då hau, som så in-
nerligt längtat til hemmet och sin Ernestine,
vid sitt första inträde får höra sin svärmor helsa
honom med de i glad förtjusning uttalade or-
den: Nå, du vet icke hvad, min kära måg!l
du vet inte, du, om vår förtri liga doktor! du
vet inte, du, att Ernestive fåit . .
pHvad? hvad är det hon har fått ?
Hvad annat, än . . . sin syn igen!
Oh, min Gud! den arma kalen! Deita var!
eit cunderslag! Ernestine icke lingre blind!
hur skail han kunna visa sig för hennes ögon?!
J
Betänk cå, och beklaga konom! Visa sig för
henne med denna näsa, dessa brinnande kar-
bunklar, denua från bjessan till halsgropen så!
vederstyggliga fysiomomi!
Den krossade manzen vrider sina händer i
förtviflan; svärmodern soker förgsifves trösta
honom, hor vil förbereda allt på det bästa
säit till mannens och hustruns första möte, hon j4
Oo o Ng
-
Aas ss 1. b Ts
Thumbnail