nungaätten med sina bördsanspråk och tusei
mäktiga anhängare, den hanseatiska maktei
med sina pantebref och sin handelsdespotism
huru den påfviska fanatismen med sina nyckla
till folkets to och sitt herravälde öfver des
samveten, huru de mäktiga slägterna med ko
nunganamn på sina stamtaflor, med sitt faste
bref på rikets jord och sina mäktiga förbindel
ser utom rikets gränser, huu dessa alla och
hvar för sig reste upprorets fana i alla riket:
delar, huru de tände i ena knuten innan de
hann slockma i den andra; skall man hehöfvc
erinra Statstidningen om detta och derjemte
fråga: hvar finnas i dag dessa ,uppror, dess:
stämplingar,? Hafva de herrar, som nu sitta vid
styret, mit uppror, när de rest omkring lan-
det, och af upprors och stämplingars däm.
pandev blifvit hindrade från alla de nyttiga för-
bättringar, hvarmed de eljest ämnat lyckliggörs
detta rike? Men vi lemna Statstidningens jemfö-
relse, med dea erinran likväl att det icke är den
oppositionella pressen, som stört den store ko-
nungen i hans himmel, genom återkallandet af
hans stora mödor och klagolåten öfver våra
små.
Dock, man kan spara frågorne; Statstidnin-
gen säger ju sjelf, att ingen annan samhälls-
olycka hemsöker oss än pressens fräckhe.
För Siatstidvingen återstår blott att förklara,
först hrvauti denna fräckhet består, och sedan
huru!edes den kunnat, såsom upproren och
stämplingarre i Gust. I:s tid, hindra de nyttiga
och landsfaderllga förbättringar, som någou här
i riket velat införa. Hvazi består det fräcka
hos tryckpressen? Förmodiigen deri, att den
fräckt berättar hvad som sker, äfven då detta
avgår förvaltningen af de offentliga ärenderna?
Om derigenom verkhgen något ondt kunde å-
staidkommas, så borde man dock icke förblan-
da den, som utpekar den skadliga frukten, med
den, som planterat trädet på hvilket hon vuxit.
Pressen kan berätta styrelsens åtgärder , och
hvad mer är, dessa åtgärder skola ju och
böra berättas. Derföre och ieke för något
annat infördes tryckfriheten i detta land 1809.
Hvem är så litet hemmastadd med vårt stats-
skick, att han ej vet, att tryckfriheten infördes:
såsom vilkoret för den yttersta kontrollen å
styrelsens handlingar: folkets tydliga kuaskap
om dem. De skola, så var lagsti!tarens me-
nivg, oförtäckt och oförtrutet för folket fram-
läggas; det beror sedermera af folket sjelft att
afgöra hvad det på grund af dessa handlingar
vill göra. Det finns blott ett enda, och i alla;
länder med yttranderätt kändt och erkändt me-
del, att förekomma vådorna af en fri press,
och deita är att handla så, att folket har
skäl att gilla det. Aila andra medel äro få-
fänga, och det bjelper icke att harmas på
tryckpressen, den fia nemligen , och kalla den;
fräck, ty folket ser på regeringen, icke på
pressen. Eller hvarföre följer då folket icke!
regeringens egen press? Alla menniskor för-
pligtas, åtminstone af den moraliska lagen, att
i allt handla så, att dess handlingar kunna fram-!
dragas i ljuset, men regeringen förpligtas dertill!
äfven af borgerlig lag, som bestämdt bjuder, att
regeringen må låta hvarje sin handling kom-
ma i dagen.
Huru bar väl den fräcka tryckpressen vupre-
tat medborgare, de ena att förolämpa do-
maremakten, de andra att bryta gatufred
och husfred)? Man brukar icke framföra så-
dana beskyllningar, utan att påpeka de uttryck,
som bevisa dem. Hvar fianas då dessa? Op-
positionspressen har beskrifvit uppträdet i Hof-
rätten och beklagat det, beskrifvit gatuuppträ-
gena och manat till afståeade derifrån. Är det
fräckt? Hvad gjorde då den officiella pressen?
Den teg i det närmsta, och när den ändtligen
måste öppaa mun, skedde det äfven för att be-
rätta, endast icke för att beklaga eller varna —
Förmodligen beklagar Statst. icke hvad som
skett. Oppositionspressen anförde vidare opi-
nionsyttringarna i Hof-Rätten och vid den af-
skedade Öfverståthållarns afreso, såsom ett ut
tryck af bildade medborgares missnöje med
vissa åtgärder; den officiella pressen har för-
aktat, och föraktar ännu detta omdöme, och
hemsöker i stället sin vederpart, för det opi-
nionsyttringarne repeteras äfven af andra klas-
ser och i dessas egna manegr. Denna vederpart