fimaktens bägare, så att jag skule vilja våld 2 I föra eder frihet, vågen då återkalla mig til rimig sjelf; det är de tappras pligt, att tal tlöppet och oförskräckt. Mitt hjerta skal! al! -Itid vara beredt att höra eder. Och om ja; 2 jvore nog fiende till min egen ära och lyek 8 I för att ej lyssna till edert tal, så rigten e mot mig dessa samma vapen, hvilka J i det ta ögonblick kommit att erbjuda mig till mit Orsvar. J behöfven ej, mine herrar, förnya eder tro:Ihetsed. Jag vore olfacksam om j g misskände edra tankessitt. Man har vigat kasta skugg: I bakastott denna fö: hatliga tanka. Jag har med I tacksamhet och rörelse påmint mig tillnamnet a I far, som armeen så ofta gifvit mig. Den tapplre krigaren kan j vara meredare, och ära och trofasthet bo allud under soldaters rock och i i dess bröst. Afven ur svaret till Stockholms borgerskap vid samma tillfälle, torde ett uvidrag tförtjena I nämnas : 1 I Jag skulie kunna förlåta upphofsminsen till j dessa rykten, om de emdast traktade ef.er mitt Kf, men de vilja kullkasta eder frihet, eder I Konstitution, eder Nationalheder, som är dessas borgen, med ett ord, allt hvad som är he ligast for den rediige medborgaren. Mana har j vågat inblanda namaet af en famij, hvilken J uteslutit från eder Thron. J veten sjelfve, jmine Herrar, att det cj är jag, som vållat dess öde. Då, uti den bedröfliga ställning, hvari en lång följd af olyckor försatt eder, J vänden edra blickar på förstar, hvilka voro kända för de tjenster de gjort sitt fädernesland, och då edert val stannade på mig, beslöt jag att antaga det. Sjelfva åtankan ) på de faror, som omgåfvo eder, gjorde att jag kände mig större och i stånd att fatta vidsträckta planer för att svara mot edert förtroende. För eI der skull samtyckte jag att försaka det enskildIta lifvets lugn, bvari jag hade ämnat tillbringa mina återstående dagar. Jag egnade mig åt ett folk, fordom så frejiadt och då så olyckligt. ) Jag kom till eder och medförde, som fultlmakt och som borgen, mina bragder och mitt svärd. Om jag hade kunnat lägga hästill en stamtafla ifrån Carl Martel, så skulle jag en-; dast önskat det för eder skull, ty hvad mig angår, är jag lika så stolt öfver de tjenster jag gjort och öfver den ära som upphöjt I mig. Jag kan öka mina anspråk med Ko-; nungens adoption och ett fritt folks eohäliga val. Härpå grundar jag mina rättigheter, och så länge rättvisa och heder ej äro bannlysta ) från jorden, skola dessa rättigheter vara mera lagliga och heliga, än om jag härstammade från Oden. Tideböekerne utvisa, att aldrig någon Förste uppstigit på Thronen annat än med folkets sam:ycke eller genom vapnens styrka. Jag j bar ej med vapen i haod banat mig vägen äl Sverges Throuföljd. Nationens fiia val har, kallat mig, och det är deana rättighet jag åberopar. Påminnen eder den ställning, i bvilI ken vi voro vid min ankomst, och sena hvad ., vi nu äro. i Å ! E Vi skole vid ett snuat tillfälle lemna några! närmare underättelser om ifrågavaranne kon-: spiration. I