Article Image
de der Fransyska legitimisterna att vilja påbörda vår frisinnade och cm alla frihete:s garantier så samvetsdorama konselj , att handla i samma anda som regeringen i en absolutistisk star Har då Ludvig! Filip ingen hofkansler , som kan låta anställa aktion mot ett yttrande, hvilket snat sagdt är smädligt emot Sverige, och möjligen kan leda ull lika brouilleri emellan de båda hofven, som då markis St. Simon reste från Stockholm utan att taga afsked? Tänk om vi en vacker dag fioge se H. Ex. grefve Lövenhjelm, knapp! utbyilad efier kröningsstrapaserna i London, återkomma hit, utan foregången afskedsbugning för LudvigFilip! Men vi återkomma till den ifrågavarande artikeln, hvilken, är af följande lydelse: De nordiska monmarkernes resor, mönst:inga: och konferenser hafva det privilegium att hvarje år ungefär vid denna tid gifva våra legitimi stiska blad full sysselsätning. Så snart Kejsa Nicolaus lemrar Petersburg, följer den legiti mistiska pressen med förtjusning hans väg, hel. sar i honom den blifvsnde återställaren af or? ning och skick i Europa, smickrar honom på alt sätt, allt detta vältörståendes på bek-tnad af de revolutionära makterne, d. v. s. konstitutionella. Om Czaren håller mönsj-28, räknar legitimisternas prcss, med illa 20 83c)e, hästar, manskap, kanoner. Det se ut som säge den redan hela denna skara camför SE på slätten i Champagne eller undeMRrarna 2 Paris. För vissa förhoppningar detta tvifvelsutan en bättre förtröstan än S2Mmmare och Vallag, och det är säkert de manskap och dessa kanoner man påräknar, 2r att återskänka det stackars Frankrike fyseten och befria dessa trettiotre milioner lo-timister från det grufliga förtryck, varunder de suckat allt sedan Julidagarne Det i sådan afsigt legitimisterne sålla ordn;:8e05 och anarkiens Messi:s, al1 Åyssars sjerherrskare! Nicolaus har ju så sullkomligt serskänkt lugnet åt Polen! Vore det ej tid, attaan fullbordade sitt stora verk, sitt politiska apostolat och i spetsen för sina kosacker återga luga åt Frankrike? Det är anmärkningsvärdt, med hvilket förakt för oss, legitimistbladen, i sitt tillbedjande af Nordens despotism, upphöja Czarens armeer och hans rikes halfvilda och förslafvade invånanare, i jemförelse med våra konstitutionella samfunds uzelhet, dessa samhällen dem opinionen styr, der folket icke lyder annat än lagen och, tili sitt skydd mera förtröstar på intelligensens och bildringens makt än på sablar och bajonetter. Denna jemförelse framkallar hos legitimisterne utbrott än af yrande glädje, än af den djupaste grömelse öfver vår framtid. De drömma om ingenting annat än om förbund melian de Nordiska makterna, de känna på förhand alla deras krigsoch kabinettsplaner, och i ruset af sin glädje låta de nästan hela hemligheten und-: falla sig. I år isynnerhet har det besök Ry-, ska Kejsaren gjort hos Konungen af Sverige, gifvit partiet en sällsam och komplett väckelse. Det slafviska smickret för Sjelfherrskaren fördubblas, likasom invekiiverre och åtlöiet mot de regeringar, hvilkas nationalitet och principer kunna undvara Kejsorens sympa thier och stödet af hans 660 000 bajonetter. Vi andra stackare, vi hafva hvarken penningar eller allierade, vi vegetera med vår usla frihet. Hvad är vår civilisation, jemförd med den Mongoliska . . . . Dock vi anföra här ett legitimistiskt blads egoa uttryck; man skulle eljest tro, att vi öfverdrifva. Lyssnen till denna österländska, nästan profetiske vältalighet: ,Skådom i norr denna !ysande tafla af monarkier, så innerligt förenade genom styrelseprineipernes enhet, genom panterne af det förflutnas och framlidnas interessen. En furste uppstiger till hela den höjd, som karakterens ädelhet, blickensdjup och kraften af stora rörelsemedel gifva. Han bildar mot revolutionens böljor en oöfverstiglig damm. Hans rike, ungt och främmande för politiska stormar, väntar på ett ord af honom, för att qväfva den anarki, som öfversvämmar Europa. Detta ordningens hopp är Kejsar MNicolausn. Se der åtminstone rent språk. Det der beböfver inga kommentarier. Men om man viile säga oss, hvad Kejsar Vicolaus skall företaga med Europa, sedan hans förträffliga arm beP2 . arosn 1

16 juli 1838, sida 2

Thumbnail