JUUL TUTU UeUU. IVT ert 28 ha 5 VU vIR
darra och en gåvg var hans rörelse så häftig,
alt han måste siödja sig vid en kuliss. Jag
gissade då, att det var någon af våra gudinnor,
som i bans bjerta upptändt en olycklig pas-
sion; en tanka, som hans ålder och utseende
gjorde sannolik. Men jag bedrog mig;- ban
nalkades inger, talade vid ivgen och ingen tyck-
tes känna honom.
Reprtitionen begynte. Jag sökte honom bland
amatörerna i orkestern, men ban fanns icke der,
och, ehuru salongen var föga upplyst, trodde
jag wig hkvel upptäcka honom i samma loge,
han aftonen förut med så mycken rörelse be-
traktat. Jag ville öfvertyga mig derom och vid
slutet af repetitionen, efter den herrliga iriom i
femte skten, begaf jag mig till femte raden.
Meyerbeer, som hade något att säga mig, följde
med. Vi kommo till logen, hvars cörr var
hbalföppen och furno den unge mannen der
med hufvudet lutadt mot sina bänder. Vid vår
ankcmst reste ham sig otåligt ; hars bleka an-
sig:e var fuktadt af tårar. Mcyerbeer darrade
af glädje, och vyckte, utan stt säga honom ett
ord, lifligt hars hand, likasom för att tacka
borem. Den okände sökte hemta sig och fram-
stammade nigra ord till tacksägelse och beröm,
i så allmänna och obestämda uttryck och så
tvunget, att det ver klart för oss, att han ej.
lyssnat till musiken,
beer: vhan har icke hört cn enda rot,
olycklige.n
Vid n dgåendet mötte vi Hr Sausseret, som
då var 2nställd vid tbeaterns kansli och den
okände helsade på honom.
derefter upp ir Savssexet och frågade, om
b:n kände den unge mannen, och hvem ban
var.
— Hr Arthur, bor vid rue du Helder N:o 7,
jag vet icke mer. Han hyr denna yinter on
loge i avd:a radens fond.
— Hoan var der nyss,
-— Så, kaphända hön går dit om morgnarna,
ty om aftovarna står logen alldeles tom.
Logen var också verkhgen tom hela veck:n,.
ingen syntes i den.
Förtviflad hviskade Mey er-
den
Jag sökte straxt
I
i
I
i
I
I
I
i
I
)
I
I
i
I
Den första represertat:on af Robert tillstun-;
dade, och på den dagen ör en stackars förfat-
tare öfverhopad af frågor efter loger och bil-
jetter. Ni tror kanhända, att han får tid att
tänka på sin pjes, på förkortvingar, förändrin-
ger, som vore nödvändiga — ingalunda. Han
1
måste besvara bud och breflappar, som från
alla håll och kanter ankomme; isynnerhet äro
damerna en sådan dsg besvärliga. — Ni har;
lofvat mig två loger, cch jag har endast fått
en. — Ni har lofvat mig em avantsecn, och
jag har fått på första raden. — Ni har lofväåt
mig N:o 10 bredvid generalen, och jag har fåit
N:o 15. bredvid madame D., som jag icke kan
tåla, och som jemnt slamrar med sina diamån-
ter etc. etc.
På detta argument fanns ingen replik, men
logen var borta; hvar skulle j j2g nu placera mina
damer, hvilkas missnöje syntes mig högst fruk-
tansvärdt. Jag pårninte mig den okiönde och
begaf röig till honem.
Hans boning var mycket enkel, mycket an-
språkslös, isynnerhet för en mar, som för å-et
håller en loge på operan. — Min Herre, sade
jag, jag kommer för att bedja: er om ea stor
tjensti
— Tala.
— Tänker ri i er loge bevista första repre-
presentationen af Robert?
Han syntes orolig och svarade tvekande:
skulle vilja, men det är mig omöjligt
— Har ni disponersat denna loge för aftonen?
— Nej, min Her:e.
— Vijle ri afstå den åt mig, ni hjelpie mig
då ur en stor förlägenbet . .
Hans egen ökades med hvarje ögonblick, han
kunde icke säga nej. . .. Åadiligen gjorde ban
likasom våld på sig sjelf och sade: Jag med-
gifver er begäron, men med vilkor, att ieke an-
öra än kaj far komma i logen.
— Tyvärr, svarade jag, är det jäst för frun-
timmer jag ön:kar den.
Ett ögonblick iskttog ban tystnad; derpå sva-
rade han:
— Och finnes bland dessa någon, som ni äl-
skar?
— Äfven det, svarade jag lifligt.
Jag
I