en i sender, till Drottningen, derhon satt på thro nen, och aflade hyllningseden, hvarefter de rörd vid hennes krona och kysste hennes hand. Då Lori Hollard, som är plågad af gikt, skulle gå uppfö throntrappan, föll han omkull, men reste si dock snart upp igen. Då hertigen af Welling toa och grefve Grey hyllade, hördes bifalisro af publiken. Under denna ceremoni, som räck t2 ganska länge, roade lordskattmästaren sig oci allmänheten med utdelande af kröningsmedaljer med hvilka aliehanda skämt bedrefs, dock bak om thronen, så att drottningen icke såg de — Efter byllningen tog drotiniagen nattvarden hvarpå hon åter offrade en pung guldmynt å preste:skapet. Sedermera uppstämdes Hallelu Jah, efter hvars slut processionen kl. 2, 4 åte satie sig i rörelse. Hertigen af Wellington, me sin krona på hufvudet och marskalksstafven handen, gick till fots, jemte flera andra pärer hvilka icke kunde komma fram till sina vagnar Tåget återvände för öfögt i samma ordning til palatset, som det afgått derifrån. Marskall Soult helsades åter med hurrarop, Klocka var näsa 6, då Drottningens vagn höll vid slotts trappan, der hon steg af, under enthusiastisk: glädjerop af folket. Tidnisgarne beskrifva utförligt kronan, hvar med Drottaingen kröntes. Den var alldeles ny och enkom förfärdigad för tillfället. De störr och rmindre diamanter, och andra ädla stenar hvarmed den var besatt, utgjorde 377 st. Des. värde uppskattas till 111 000 L. Diamanternt betäcka nästan helt och hållet guldet. Oaktadt denna mängd stenar, vöger hela kronar dock icke mer ån något öfver 19 uns.