trädde och vände sig först at folket i öster, med följande ord: Mina Herrar! Här föreställer jag eder drowtning Victoria, henne, som är otvifrelaktig herrskarinna i dessa länder; derföre frågar jag eder nu alla, som i dag ären bitkomne for ait aflägga eder byllving, om J ären villige att göra det? Denna fråga upprepades sedermera af eikebiskopen trenrne gåuger åt det i söder, vester och norr af kyrkan församlade folket, hvilket för hvarje gång svarade: Gud bevare Drottning Victoria! Drottaingen stod under hela denna ceremoni, och vände sig hvarje gång frågan upprepades, åt samma häll som e-kebiskopea. Hon var omgifven af de 13 dignitärer, som buro regalierne. Dessa äro: St. Edwards staf, sporrarne, spiran med korset, verldsliga rättvisans svärd, ondliga rättvisans svärd, curtana eller nådens svärd, statssvärdet, spiran med dufvan, riksäpplet, St. Edwards krona, oblatialrikea, kalken och bibela. Efter hyllnings-cecemoniens slut begaf sig Drottningen till altaret för att off:a. Hon föll på knö, och emottog af ofverstekammarherren ett af guldi virkadt altartöcke, hvilket hon lemnade åt er kebiskopen af Canterbury, som lade det på altaret. Likaledes räckte öfverstek.mmarherren ! henne en guldstårg af eo marks vigt, hvilken H. M. äfven öfverlemnade åt erkebiskopen,; som lade den i offerbäckenet. Alla riksinsignierne, med undantag af svärden, öfverlemnades: nu af de digaoitärer, som bunt dem, åt erkebiskopen, som lät domprosten i Westminster nedlägga dem på altaret. — Sedan litanian blifvii läst, hölls predikan af biskopen i London. Efter predikans slut trädde Drottningen åter fram till altaret, föll på knä och aflade med handen på bibeln kröningseden, hvilken hon äfven underskref. Derefter kom den såkallade lade smörjelsen. Drottningen begaf sig ål nyo till altaret och satte sig i St Edwards stol. Hennes första kammarfröken tog af henne den karmosinröda kroningsmanteln. Fyra strumpebandsriddare, hertigarne af Rutland och: Buccleugb, markis Avglesea och grefven af Exeter höllo en rikt med guld broderad pell öfver Drottningen, som nu smordes af erkebiskopen, först på pannan och sedan på händerna. Härefter öfverlemnadges sporrarne åt Drottningen af öfverstekammarherren, som åter emottog! dem för att lägga dem på altaret. Lord Mel bourve räckte statssvärdet åt öfverstekammarhe:ren, och emottog af denne i utbyte ett an-) nat svärd, hvilket han lemnade åt erkebiskopen, som nedlade det på altaret och läste öfver detsamma exa bön. Sedan denna var slut, gaf ban Drottningen svärdet, som tog det 1 hö-; gra handen och gick till altaret, der hon nedij! lade det såsom en offergåfva. Sedan Drottningen åter intagit sin stol, trädde Lord Melbourre fram till altaret och igenlöste svärdet med 100; sh., bva på han under hela det återstående af! ceremoniea bar det. högblottadt. Derpå be-!! kliddes Drottnicgen med manteln, hvars spän-? nen tiliknäpptes af lordkanslern. Sedan riks1 äpplet, rubinringeu och de båda spirorna, medi särskilda ceremonier blifvit öfverlemnade åt Drottningen, skedde sjelfva kronans påsättande. Erkebiskopen hemtade den från altaret, läste en bön. och tatte den på Drottningens hufvud, hvarvid folket ropade Gud bevare Drottninsen! I samma ögonblick uppstego pärerne och peeresser, och satte på sig sina små kronor; biskoparne likaledes sina mössor, och pukor och trumpeter skallade, Kanonerne lossales i Parken och från Towern. Efter kronans i påsättande öfverlemnades åt Drottningen bibeln; Ih välsignelsen lästes och Te Deum söngs. Der-) vå fördes Drotiniagen af erkebiskopen, biskov arne och kringstående pärerne upp till thro-P nen, der hon satte sig, och kring hvars fot). tordigvitärerne ställde sig. Härpå skedde hyli-j ingen af prinsarne af b odet, samt de andiigej7Z ch verldslige pärerne. E:kebiskopen af Canerbury föll först på knä framför thronen, kys-!sk te Drottningens hand och sade: Jag Wilhelm, Im rkebiskop af Canterbury, vill visa dig, vårsu-af eräna fru, trohet och tillgifvenhet, samt dina izar rfvingar, konuzgar eller drottningar öfver dejto örenade konungarikena Stora Britannien och !få rland; och jag vill troget uträtta hvad mitt!h; mbete tilhörer, hvilket jag såsom en kyrkacs at ättighet utbeder mig af cig. Så sannt migltrn ud hjelpe! Ala de andra prelaterne knäföl-! de 1 6 d n n F k a s le