trädde och vände sig först at folket i öster, med
följande ord: Mina Herrar! Här föreställer
jag eder drowtning Victoria, henne, som är o-
tvifrelaktig herrskarinna i dessa länder; derföre
frågar jag eder nu alla, som i dag ären bitkom-
ne for ait aflägga eder byllving, om J ären vil-
lige att göra det? Denna fråga upprepades se-
dermera af eikebiskopen trenrne gåuger åt
det i söder, vester och norr af kyrkan för-
samlade folket, hvilket för hvarje gång
svarade: Gud bevare Drottning Victoria!
Drottaingen stod under hela denna ceremoni,
och vände sig hvarje gång frågan upprepades,
åt samma häll som e-kebiskopea. Hon var
omgifven af de 13 dignitärer, som buro rega-
lierne. Dessa äro: St. Edwards staf, sporrar-
ne, spiran med korset, verldsliga rättvisans
svärd, ondliga rättvisans svärd, curtana el-
ler nådens svärd, statssvärdet, spiran med
dufvan, riksäpplet, St. Edwards krona, o-
blatialrikea, kalken och bibela. Efter hyll-
nings-cecemoniens slut begaf sig Drottningen
till altaret för att off:a. Hon föll på knö, och
emottog af ofverstekammarherren ett af guldi
virkadt altartöcke, hvilket hon lemnade åt er
kebiskopen af Canterbury, som lade det på
altaret. Likaledes räckte öfverstek.mmarherren !
henne en guldstårg af eo marks vigt, hvilken
H. M. äfven öfverlemnade åt erkebiskopen,;
som lade den i offerbäckenet. Alla riksinsigni-
erne, med undantag af svärden, öfverlemnades:
nu af de digaoitärer, som bunt dem, åt erke-
biskopen, som lät domprosten i Westminster
nedlägga dem på altaret. — Sedan litanian blif-
vii läst, hölls predikan af biskopen i London.
Efter predikans slut trädde Drottningen åter
fram till altaret, föll på knä och aflade med
handen på bibeln kröningseden, hvilken hon
äfven underskref. Derefter kom den såkallade
lade smörjelsen. Drottningen begaf sig ål
nyo till altaret och satte sig i St Edwards
stol. Hennes första kammarfröken tog af hen-
ne den karmosinröda kroningsmanteln. Fyra
strumpebandsriddare, hertigarne af Rutland och:
Buccleugb, markis Avglesea och grefven af E-
xeter höllo en rikt med guld broderad pell öf-
ver Drottningen, som nu smordes af erkebisko-
pen, först på pannan och sedan på händerna.
Härefter öfverlemnadges sporrarne åt Drottnin-
gen af öfverstekammarherren, som åter emottog!
dem för att lägga dem på altaret. Lord Mel
bourve räckte statssvärdet åt öfverstekammar-
he:ren, och emottog af denne i utbyte ett an-)
nat svärd, hvilket han lemnade åt erkebisko-
pen, som nedlade det på altaret och läste öf-
ver detsamma exa bön. Sedan denna var slut,
gaf ban Drottningen svärdet, som tog det 1 hö-;
gra handen och gick till altaret, der hon ned- ij!
lade det såsom en offergåfva. Sedan Drottnin-
gen åter intagit sin stol, trädde Lord Melbourre
fram till altaret och igenlöste svärdet med 100;
sh., bva på han under hela det återstående af!
ceremoniea bar det. högblottadt. Derpå be-!!
kliddes Drottnicgen med manteln, hvars spän-?
nen tiliknäpptes af lordkanslern. Sedan riks- 1
äpplet, rubinringeu och de båda spirorna, medi
särskilda ceremonier blifvit öfverlemnade åt
Drottningen, skedde sjelfva kronans påsättande.
Erkebiskopen hemtade den från altaret, läste en
bön. och tatte den på Drottningens hufvud,
hvarvid folket ropade Gud bevare Drottnin-
sen! I samma ögonblick uppstego pärerne
och peeresser, och satte på sig sina små kro-
nor; biskoparne likaledes sina mössor, och pu-
kor och trumpeter skallade, Kanonerne lossa-
les i Parken och från Towern. Efter kronans i
påsättande öfverlemnades åt Drottningen bibeln; Ih
välsignelsen lästes och Te Deum söngs. Der-)
vå fördes Drotiniagen af erkebiskopen, bisko- v
arne och kringstående pärerne upp till thro-P
nen, der hon satte sig, och kring hvars fot).
tordigvitärerne ställde sig. Härpå skedde hyli-j
ingen af prinsarne af b odet, samt de andiigej7Z
ch verldslige pärerne. E:kebiskopen af Can-
erbury föll först på knä framför thronen, kys-!sk
te Drottningens hand och sade: Jag Wilhelm, Im
rkebiskop af Canterbury, vill visa dig, vårsu-af
eräna fru, trohet och tillgifvenhet, samt dina izar
rfvingar, konuzgar eller drottningar öfver dejto
örenade konungarikena Stora Britannien och !få
rland; och jag vill troget uträtta hvad mitt!h;
mbete tilhörer, hvilket jag såsom en kyrkacs at
ättighet utbeder mig af cig. Så sannt migltrn
ud hjelpe! Ala de andra prelaterne knäföl-! de
1
6
d
n
n
F
k
a
s
le