non re:ale:at Hvecska folket med en RN
på mijestätsbrot, euligt hvilken isgea lefvande
är säsfardis, begignwadt det vanliga kon istgreppet!
latt trösta med konurgens förekommande iwwild l
j het; men händelserna, händelserna i Svea hofräit
förstås, tillato henne icke denna gång var : så friku-
stig. Tvetom lexar hon dugtigt allmänna opi-
niosen för det den understå:t sig göra lag-)
liga heifeandet af lasteliga ysrandea, af il
;skefula anfall eller åsyftningar mot Koonngens
person och gerningar på visst sätt till hans en-
jsakn; hona räsocerar gu som i Frankrike, så-
som då man gal S ptemberlagarne, och säger,
att förgripelser mot Kocurgen äro mationens
och henne3 embetsmärs ensak — må vatio-
nen och hennes embetsmän undecdinigt tacka
för pres me! — Statstidningen förårar den
egenligen af det skål, at: Konaurgen eljest skul
le beröfvas den förmån att få .ngripelser rot:
honom, utan förfrågving, beifrade. Maa harj
dock icke alltid tänkt så. Vid 1823 års riks-
dog, då propositionen kom om en sådan mil?
id ig i striffei för majestatsbrot:, att man bättre :
län forut kund? komma åt sina vänver, var rean
deremot så graunliga, att maa begärde, det
iständerne sjelfve måtte uppfiana propositionen, :
emedan saken röde Konunsena personligen;
I och så väl då, som vid förra rik-dagen, mötte man :
alla: dem, om foörespeglade de geoom ständernas
villfarig het för regerivgens önskningar vu io-!
träffade f aror för ytiranderätten, med hö 5gtidliga.
försäkringar om den Kcnungsliga mildhet, som:
borde göra all fruktan öfverflödig. Då vard n-
na mildhet lingmodig och välgörande,, då skuile;
dea ngöra godt och icke förtröstasn; nu skulle!
den, fr att sluta af Statst:s räsonnement, icke
halva kuonat fiana skäl; nu kunde, enligt hea-!
ne, den koostitutionelle Konuogen ej äga att!
jagenorlanda, än i den ordning grundlagarne fö-!
re k ifva, efter känka nationens och lagens rätt.
När Asicssor Crusenstolpe och författaren till
Röda och Marmorerade boken skule fällas, och!
konseljea göras till Maj:stät, då fick den kungliga
kärlek: en icke röra på sig för Grundlagens skull —
för Gruadlagen, som in. enting för bjutt, och vid
hvars författande man alldeles icke var okunsig
om 1777 års bref, som tillhör den 146 af 5
kap. Missg B. till hvilken g-undlagen hänvist,
med det stadgande tillika, att den åklagade
borde rjuta alla rättegångsförmåner till godo:
Nå lika mycket, Siats.t har i alla föll orätt,
när hon säger att m-jetäts brott ej beifras om
I Kozungen skall derom rådfiågas; de beifras
Iika väl; det är endast ransskvingens fortsättning
jsom afbrytes och hvarje målsägare är med sådan
förfrågan väl belåten. Bergskoll gum badet ex
varit välbelåtet med att det blitvit )ådfrågaat om
åalet mot Svedeiu;; om Bergskolle2ium befall
I dess nealiggande, hade en genom vissa veder
biraades beverkan åstadkommen deko:fityr und-
vikits. ,Till förekommande af all sckerhet torde
jtatst. forarstalia om en återbäring af den ko-
anogsli iga förmån, hvars utöfoiug hon fiaoner så
grundlagsvid.ing. E:t steg är emedlertid tagetatt
inskräcka yttrande ratten: yttranden om kousclj:n
om regerivgen och styrelsen, äro ansedda som ytt-
randen om kooungens person ch gerningar; nästa
steget blir, om Stastidningen lyckas efverflytta sin
log k på ala jurymen, att hvarje yttrande, som
utrycker att en regerings handlicg brytier mot
lag, eller strider mot rikets saunskyläiga nytt,
förklaras innebära beskylloing för mened och
beskylloing för mened är såkert majestätstrott,
I sin ordcing kommer Statst. til Assessor
Crusevsto!p2, hvilksn hon behacdlar med sall-
spordt ädeimod. Hon vill, säger hon, icke ens
avföra det omdöme, en viss tidning failt oca
I hans skrifter, emedan, som orden falla tig,
det sanning vore mindre förenligt med den
skonsamhet, Herr C:pes nuvarande belägenhet
fordran. Derpå jemför hoa hans skriftställeiin
med Daljuckarns, Mårs Byatesons och Dac
kens, och associerar vidare bhsns namn med
Napoleon Bergers. med den kärleksulla refle-
nionen, att hou tror honom xnser des na asso-
ciation för et vida större str ff, hvilset
annat som kunnat hocom å!ägsesn. Det är både
ä ligt och skorssmt, och vi hoppas, att folket
skal f.lji eiterdemet och icke associera maje-
y I stä sbrotten och vissa Jagess bändslser med
vissa välkanda nano, som til dem stå i det
fö-hålland af orsak till följd, hvilket iogen för-
stånd g menuiska kuouat uppticka emellan för-
fattarn tll Skid ivgarne och för attarn till Röda
Ål Boken. denne fö fattare, som åklagaremakten
j
I
i
-
-