non re:ale:at Hvecska folket med en RN på mijestätsbrot, euligt hvilken isgea lefvande är säsfardis, begignwadt det vanliga kon istgreppet! latt trösta med konurgens förekommande iwwild l j het; men händelserna, händelserna i Svea hofräit förstås, tillato henne icke denna gång var : så frikustig. Tvetom lexar hon dugtigt allmänna opiniosen för det den understå:t sig göra lag-) liga heifeandet af lasteliga ysrandea, af il ;skefula anfall eller åsyftningar mot Koonngens person och gerningar på visst sätt till hans enjsakn; hona räsocerar gu som i Frankrike, såsom då man gal S ptemberlagarne, och säger, att förgripelser mot Kocurgen äro mationens och henne3 embetsmärs ensak — må vationen och hennes embetsmän undecdinigt tacka för pres me! — Statstidningen förårar den egenligen af det skål, at: Konaurgen eljest skul le beröfvas den förmån att få .ngripelser rot: honom, utan förfrågving, beifrade. Maa harj dock icke alltid tänkt så. Vid 1823 års riksdog, då propositionen kom om en sådan mil? id ig i striffei för majestatsbrot:, att man bättre : län forut kund? komma åt sina vänver, var rean deremot så graunliga, att maa begärde, det iständerne sjelfve måtte uppfiana propositionen, : emedan saken röde Konunsena personligen; I och så väl då, som vid förra rik-dagen, mötte man : alla: dem, om foörespeglade de geoom ständernas villfarig het för regerivgens önskningar vu io-! träffade f aror för ytiranderätten, med hö 5gtidliga. försäkringar om den Kcnungsliga mildhet, som: borde göra all fruktan öfverflödig. Då vard nna mildhet lingmodig och välgörande,, då skuile; dea ngöra godt och icke förtröstasn; nu skulle! den, fr att sluta af Statst:s räsonnement, icke halva kuonat fiana skäl; nu kunde, enligt hea-! ne, den koostitutionelle Konuogen ej äga att! jagenorlanda, än i den ordning grundlagarne fö-! re k ifva, efter känka nationens och lagens rätt. När Asicssor Crusenstolpe och författaren till Röda och Marmorerade boken skule fällas, och! konseljea göras till Maj:stät, då fick den kungliga kärlek: en icke röra på sig för Grundlagens skull — för Gruadlagen, som in. enting för bjutt, och vid hvars författande man alldeles icke var okunsig om 1777 års bref, som tillhör den 146 af 5 kap. Missg B. till hvilken g-undlagen hänvist, med det stadgande tillika, att den åklagade borde rjuta alla rättegångsförmåner till godo: Nå lika mycket, Siats.t har i alla föll orätt, när hon säger att m-jetäts brott ej beifras om I Kozungen skall derom rådfiågas; de beifras Iika väl; det är endast ransskvingens fortsättning jsom afbrytes och hvarje målsägare är med sådan förfrågan väl belåten. Bergskoll gum badet ex varit välbelåtet med att det blitvit )ådfrågaat om åalet mot Svedeiu;; om Bergskolle2ium befall I dess nealiggande, hade en genom vissa veder biraades beverkan åstadkommen deko:fityr undvikits. ,Till förekommande af all sckerhet torde jtatst. forarstalia om en återbäring af den ko anogsli iga förmån, hvars utöfoiug hon fiaoner så grundlagsvid.ing. E:t steg är emedlertid tagetatt inskräcka yttrande ratten: yttranden om kousclj:n om regerivgen och styrelsen, äro ansedda som yttranden om kooungens person ch gerningar; nästa steget blir, om Stastidningen lyckas efverflytta sin log k på ala jurymen, att hvarje yttrande, som utrycker att en regerings handlicg brytier mot lag, eller strider mot rikets saunskyläiga nytt, förklaras innebära beskylloing för mened och beskylloing för mened är såkert majestätstrott, I sin ordcing kommer Statst. til Assessor Crusevsto!p2, hvilksn hon behacdlar med sallspordt ädeimod. Hon vill, säger hon, icke ens avföra det omdöme, en viss tidning failt oca I hans skrifter, emedan, som orden falla tig, det sanning vore mindre förenligt med den skonsamhet, Herr C:pes nuvarande belägenhet fordran. Derpå jemför hoa hans skriftställeiin med Daljuckarns, Mårs Byatesons och Dac kens, och associerar vidare bhsns namn med Napoleon Bergers. med den kärleksulla reflenionen, att hou tror honom xnser des na association för et vida större str ff, hvilset annat som kunnat hocom å!ägsesn. Det är både ä ligt och skorssmt, och vi hoppas, att folket skal f.lji eiterdemet och icke associera majey I stä sbrotten och vissa Jagess bändslser med vissa välkanda nano, som til dem stå i det fö-hålland af orsak till följd, hvilket iogen förstånd g menuiska kuouat uppticka emellan författarn tll Skid ivgarne och för attarn till Röda Ål Boken. denne fö fattare, som åklagaremakten j I i