resonuc uaug, som ej hbebofver blifva serdeles:
konstig, t. ex. !åia påskiaa, att en helt annan:
person, in dena ansvarige redakiören, hvilken
dessuwom bott för Hosflkaosleren är bekan:, äger,
nailena bestutan efver de tankar och opinio -
ner, som tamsiällas i Statstidningen, och: der-,
igenora sälta Sunstilvingens gerningar i paritet;
med kenscljeus. — Läsaren må sjelf, af efterfol-;
jande bessnfvisg över Statstiduiogens resonne-.
mang ofver msjestätsb ott, ivhemta, att hon välj
kunde tarfva et sådant skydd mot det allmän-
na åtlöje
Forst och i änst miste dock roga observe-!
ras, att Scatstudoingen nu som allkd f rutskie-
kar det löte, att meningen alldeles icke är
att inskrinka yttisnderätteu, samt ati de, som
af dagens hövdelser taga sig anleivirg att fruk-
ta insk.ärknivgar i denna rät, helt och hållet
misstag. sig; man får för den beskedliga Stats
tidnicgen hädanefter fritt klandr icke blott
regeriagen, utan tll och med Konungecs per-
son och gerningam, vä förståendes under sam-
ma frihet för åsxlagaremakten att ogeoe adt kun-;
na sätta Förfatiareu på en åtta eller tio års fäst-
niog elier taga knappen af honom, allt efier
hvad omständigheterua kunna kräfva. Svdao
Statstidvicgea gifvit detta Icfie, samma löfte
som Gus-at Ill, och alla regeoter, som önskat
inskränka friheten genom list, alltid förutskic-
kat, börjar kon åter den gamla visan om Ko ;
nungsus ideniitet med konseljen. Der behöfver
icke upprepas; allmänheten känner redan, huru:
handgripligt våra båda kanse-er ådagalagt, att
skonseljea, är Konungen, och att den, som tad-
lar konseljens beslut, kan, då häovdelsen med
domstolens jirymansv.l så fogar det, mista lif
elle toh:t Häri ligger ju ingen fara för yt-
trandersvea, uan endast for de skrifvandes huf-
vud! Men set är åtskilligt, som läsaren icke vet.
Det to sta är, alt en besky!lung derom att man
brutit lg, är ea beskyllving för — mened, det-!
ta står iyilgen att läsa i Statstidningen och
bir till sess aldranyaste uppfisniogar. Häraf
följer således att om nigon, äfven i de mest
krypa: de oc dalag, ytirar, att konseljen fattat ett
beslu;, som strider emot någon af de lagar, dem
konse!j no ej utav Ständervas begifsande må än-
dra, ciler mot Konurgeos och rikets förmon,,
eller mot folke.s fri- och rättigheter,, eller mot
något af hvad regeringen svuit att befrämja
eller u dvika, så bar han besky!lt Deras Maje-.
stäter Kons-ljens Ledamöter för mened; men
den, som besrylier Deras Majestäter Konseljeas
Ledamwoter, bag beskyller Konungen, och den
som heskyle- Konungen för mened, han är en
grof möjestätsfö brytare. Och på sådane är nu
mera ingeo ända. Ty ho är väl den, som al-
diig så htet f jt regeringsäreadernas gång, och
icke vid något tillfalle yttrat, att styrelsens åt-
gärder vant lagstridisa , skad iza, stridande
mot rikets bästa, vårdslösa, okloka? J ören
alle msjestätsfor brytare: en anuan tid föres.år.
Tigen derföre vackert stilla, varen gudeliga och
låter eder noja; ty ansars blir hir innan kort eu
annan lek: hutvudet af och kroppea i grytan,
säg r det gamla ordspråket.
Ö:verdrifven dock icke edra farhågor med-
borgare! När regeringen i Sverige eiler andra
lana velat ioföra en sträng och barbarisk lag,
och medborgarae börjat biifva förskräckta och
bedja för sig, och auhaila att man icke ovödigt-
vis måtte lägga giller för menoniskors handlingar,
så hir regerisgen merändels sökt lugna fa:hågor-
ma, än fevom löften att gifva nåd, än genom
uiliggande af det vilkor att regenten sjelt ome.
de barligen ville tillse att kronavs aktorer ie-
ke onösigtvis mit:e lagföra de trogne unoderså-
teroe. Gustaf III täcktes äfven — dels emedan
han af natu-en var mild och mensklig, dels eme-
dan han öuskade sätta sin person i säkerhet fö
det åtlöje och den ovilja, som åtal för m-jestäts
bott den tiden så lätt uppväckte — pu är de
paul gtvis belt annorlanda — och dels måhän
da afven decföre att han af 36:e domare-regle
lärt, att man lättehgen och af has:igo mode
kan uttrypka sig hårdare än man merat — ge:
nom Kongl. breivet 1777 åisga sig den förbin
delsen utt sjelf pröfva beskaffecheten af angif
velser för m. jestätsbrott, innan ransakniog der
om : ck fortsättas. Detta stadgande har alltse
blifvit räkoadt såsom en konungslig rättighet af ser
-deles vigt och större än rätiigheren att gifv
nåd, emedan det afskär domarens både ransak
.niog och pröfoing: man har ock gerna unoni
Le JG stan -.