väl vid min ankomst förböll sig stilla. Jag gick intill densamma och tillfrågade dem, som närmast omgåfvo mig, och af hvilka jag ieke kunde igenkänna någon, om deras afsigt. I korssande och obestämsa svar erhöll jag då upplysning, att ändamålet vore en opinionsytiring, hvarjemte af någon fälldes sårande uttryck om 2:ne högre embetsmän, Jag föreställde de tillstädesvaande i fogliga ordalag det obehöriga och lagstridiga i derss handlingssätt samt uppmanade dem att åtskiljas och lemna stäl:et, hviiket de lofvade verkställa, under yttrad örskan af en eller annan, att ingen militärstyrka måtte användas, dervid någon torde hafva nämnt patrullen, bestående, såsom jag nu will erinra mig, af en underofficer eller eorporal och 12 man af Kongl Wesimanlands regemente, hvilken, af mig obemärkt, ankommit; och som jag fann att mitt embete här mera kunde uträtta än den ringa militärstyrkan, för hvars användande skäl dessutom icke var för handen, underrättade jag Kommendazten, som äfven sjelf infunnit sig, att patrullen icke vore behöflig. Folkmassan skingrades och tågade spridd till större delen utefter Regeringsgatan i rigtningen af Gustaf Adolphs torg, i början tyst, men efter någon stunds förlopp förspordes från en och anvan utrop och hvisslingar, dem jag efter möjligheten bemödade mig undertrycka. Sedan större delen af folksamliagen tågat mig förbi och tagit vägen öfver Nya bron, förbi Logården och Skeppsbron, begaf jag mig till Hans Msj:t Konungen, för att i underdånighet anmäla höndelsen, hvarefter jag, åtföljd af en ordonnans af lifgardet till häst, red till stadshuset, der jag af den derstädes posterade polisbetjenivgen blef underrättåd at folkmassan under oljud der uppehållit sig någon stund, dock utan att föröfva någon våldsamhet, samt att densamma derifrån återvändt och befauns nu tågande öfver skeppsbron. Vid Röda Slussen träffade jag Hr Kommendanten, hvilken jag anmodade låta förstärka Lifgardets till häst Slottsvakt med en Officer och 25 man, för att vara tillgängliga i hsndelse af behof, hvarvid jag af Hr Kommendanten erhöll det svar, att ban redan fö anstaltat om 50 mans beordrande dit under nödigt befal. Jag bega! mig då åter till Norr. Hr Kommendaaten red, såsom jag vill erinra mig, till Ålands gränd, då jag deremot begaf mig i rigtningen af hurraropea och anträffade vid hörnet af Beridarebavsgatan och Clara Bergsgränd den stojande folksamlingen, hvaribland jag på språk och klädsel igenkände rågre utlindske sjömän, men kunde, då jag passerade densamma, ingentiog väsendtligt uträtta för att stilla oordningen, hvarföre jag åter begaf mig till Gustaf Adolfs torg, der jag träffade Kommendanten och tillkännagaf för honom, då jag från torget uppsäcktc, att folksamliogen ånyo uppehölt sig vid hörnet af Regeringsgatan och Ålands gränd, att jag fenn nödigt begagna biträde af en Cavallerirupp, för att göra slut på cordningarne, Straxt ierefter ankom ett detachement af Lifgardet till häst från Regementets Casern, hvilket haft orires att begifva sig till Slottsvakten. Jag reqvirerade detsamma af Kommendanten, satte mig framför det och begaf mig, åtföljd af Kommendaaten, till hörnet af Ålandsgränd och Regeripgsgataa, der detachementet gjorde halt. Vid detachementets arkomst, hvarförinnan ett större antal fönsterrutor i Hr Justitie-Kansleren Nermans boning blifvit sönderslagne, bö jade en del utaffolksamlingen skirgra sig, men en aunan del qvarstod. Jag red då fram till folkhopen, som ännu var temaeligen betyclig och förstänigade de närvarande, att då mina vänliga tillsägelser blifvit utan påföljd, jag nu vore sinnad att på hvad sätt som hälst göra slut på oordningen, att de som icke genast åtlydde den tillsägelse att åtskiljas, som jag i lagarnes och ordningens namn nu meddelade, skulle blifva arresterade, samt att troppen skulle få befallviog att skingra folksamlingen. Tillssgelsen åtlyddes för det mesta, men då en och annan icke destomindre blef qvarstående, lät jag taga i förvar en person, som med någon gensägelse bemötte min uppmaning. Denna person blef sedermera ställd på fri fot, sedan hans namn bhfvit uppgifvet. Kommendantea föreslog här efter att piaeera en Infanteripiket vid Hr Justitie-Kanslern Nermans bastad, hvilket af mig antogs och upptirädet var slutadt då klockan var omkring half 2 på morgonen. Stockholm den 26 Juni 1838. J. IV. Spre ngtporten.n