Article Image
gen och sat en pipa 1 Dada tunaoorpa, som iago på dena eva och andra sidan, hvarigenom den till utdrickniog besiämda tunnan kunde anskaffa beständig tillgång. Kalaset gick för sig under munterhet och skämt, Mot slutet af måluden fick Hertigen mor Getrud fatt, då hon tippade omkring med sin skramlande nyckelkuippa i kjortelsäcken, och förmådde henae till au sta bredvid sig i högsätet och dricka tvämänning med sig utur samma bägare — en heder, hvaråt Gertruis hjerta högeligen feöjdades. Nu började hertigen att tila för sia gunstiings och Ananas giftermål, på fu!l: a var. Han förestallde gumman, den redhga kärlek, som hans trogne man Torsten Lennartsson hade twll havs gudotter Aona, huru svårt det är sil ott åtskilja det Gud hade förenat, och buru hede:samt detta gif:ermål skulle vara. Gumman kom uti en verklig själaångest. Hon började att framstamma några ord om sin fruktan för herrarne utaf krigsfolket, huru flyktige de voro, huru lätt de kunna gå iufråa gård och grund och sätta hustrun på bar backe m. m. Hertigen vederlade alla h-noes iukast. Du kan lita på, gumma,, sade han, natt jag har reda på mitt hof; och den, som der förgår sig i något, är slösaktig eller liderlig, slipper intet straff. Men mia Len art är den ordentligaste och beskeahgaste meoniska i verlden, och så tapper, utt han kan se f-n i synen. Eller har du kanske någon annan på förslag 2 Nu kom gumman fram med Olof Nilssons frieri, och huru ordentl g karl det var. Men huru häpea blef hon icke, då hertigen omtalte hans fängslande och slutligen me1a hotande stimma tillade: ,eller kanske du vet de:om förut och är delaktig med i förräderiet, efter du tycker så mycket om den skälmen? Gumman darrade, så att hon släppte den tallricken, hon nyss t:git i hand n. Gud bevara mig, ers fu-stliga nåde!, ropade hon; jag med i förräderiet? nej, ärlig har jag varit i alla mina dar. Nå den skälmen! och säg så oskyldig ut som ett lam! Ja, är han ea förrädare, så skall jag intet be för honom, men Jag är oskyldig, ers furstliga nåden. Tyst, min gummav,, sade h-rtiigea och klippede henue lugnande på kiucbenet; jag tror ej heller något sådant om dig. Men på min gosses bästa måste du tänka. Snäs iatet af hovom, som sist, utan tala väsligt vid honom, så får du nog lära känna, hvad ban går för. Och det säger jag dig, att jag will iute veta af, att min gudotter går och hänger hufvuet hela sin hfsid, för det hon inte får dena man, hon vill ha. Men bör, mor Gertiud, nu til: en annan sak! skall inte en hedelg daucceqvinoa stå lika väl vid sitt ord och löfte, som en hede:lig danoaeman?, I ,Jo, eder farstliga nåden, sade gumman. Nå menar du, jg inte vet, det du gifvit ditt löfte, att du skail försona dig med mina gossar, om vi kunna berga oss i veckan med iden tunnan öl du slagit upp för oss i afton. I Gud bevarsp, ropade gumman öfverraskad. InErs furstliga nåde vet också allt, och gubben min, den slammertaskan, som skulle pladdra Tom det! Nå, jag får vål då tänka på suiken, Tefter ers nåde så befallern. Dermed ueg hor Toch aflägsnade sig, till en del smickrad af herI tigeos förtrolighet. Men skrämselu för hösförräderi satt henne ännu i blodet, och krönikar ri säger, att darrningen i kroppen icke upphö:de, förr än kon kom ut i skafferiet, der hon i ån -!gesten grep till en vinflaska, som bergsmanver , fört hem med sig, och tog sig en lugnand: vi syrkedryck. — Imedlertid fick gubben, seda: ide gått till sängs, en dugtg sparlakansläxa I hvilken han uthärdade med filosofiskt tålamod , I men begagnade sedan tillfället att si hfl:gt fö g restä!la henne faran af hertigens onåd och led -samheten att se sin dotter ej få den benne nbjecta älskade, att gumman beslöt åtminston -Isofva på saken. 1. Också började några tecken af henues omvän delse redan vrsa sig följande morgon. Hon till talte vänligt den förr så ota afsnästa Torsten ; oc . I då deone med en hofmans artighet kom henn bluöll mötes, fick han till och med den äran a g bjelpa gumman och Auna att arrangera frukoste locht tala några ord vid flickan, utan att gum n man ski!jde dem åt. Om qvällen blef den god -leämsiam än svnbarare; tv gumman satte sj

3 juli 1838, sida 3

Thumbnail