gen och sat en pipa 1 Dada tunaoorpa, som ia-
go på dena eva och andra sidan, hvarigenom
den till utdrickniog besiämda tunnan kunde an-
skaffa beständig tillgång.
Kalaset gick för sig under munterhet och
skämt, Mot slutet af måluden fick Hertigen mor
Getrud fatt, då hon tippade omkring med sin
skramlande nyckelkuippa i kjortelsäcken, och
förmådde henae till au sta bredvid sig i hög-
sätet och dricka tvämänning med sig utur sam-
ma bägare — en heder, hvaråt Gertruis hjerta
högeligen feöjdades. Nu började hertigen att
tila för sia gunstiings och Ananas giftermål, på
fu!l: a var. Han förestallde gumman, den red-
hga kärlek, som hans trogne man Torsten Len-
nartsson hade twll havs gudotter Aona, hu-
ru svårt det är sil ott åtskilja det Gud hade
förenat, och buru hede:samt detta gif:ermål
skulle vara. Gumman kom uti en verklig själa-
ångest. Hon började att framstamma några ord
om sin fruktan för herrarne utaf krigsfolket,
huru flyktige de voro, huru lätt de kunna gå
iufråa gård och grund och sätta hustrun på bar
backe m. m. Hertigen vederlade alla h-noes
iukast. Du kan lita på, gumma,, sade han,
natt jag har reda på mitt hof; och den, som
der förgår sig i något, är slösaktig eller lider-
lig, slipper intet straff. Men mia Len art är
den ordentligaste och beskeahgaste meoniska i
verlden, och så tapper, utt han kan se f-n i
synen. Eller har du kanske någon annan på
förslag 2
Nu kom gumman fram med Olof Nilssons
frieri, och huru ordentl g karl det var. Men
huru häpea blef hon icke, då hertigen om-
talte hans fängslande och slutligen me1a hotande
stimma tillade: ,eller kanske du vet de:om
förut och är delaktig med i förräderiet, efter
du tycker så mycket om den skälmen?
Gumman darrade, så att hon släppte den
tallricken, hon nyss t:git i hand n. Gud be-
vara mig, ers fu-stliga nåde!, ropade hon; jag
med i förräderiet? nej, ärlig har jag varit i alla
mina dar. Nå den skälmen! och säg så oskyl-
dig ut som ett lam! Ja, är han ea förrädare,
så skall jag intet be för honom, men Jag är
oskyldig, ers furstliga nåden.
Tyst, min gummav,, sade h-rtiigea och klip-
pede henue lugnande på kiucbenet; jag tror
ej heller något sådant om dig. Men på min
gosses bästa måste du tänka. Snäs iatet af
hovom, som sist, utan tala väsligt vid honom,
så får du nog lära känna, hvad ban går för.
Och det säger jag dig, att jag will iute veta
af, att min gudotter går och hänger hufvuet
hela sin hfsid, för det hon inte får dena man,
hon vill ha. Men bör, mor Gertiud, nu til:
en annan sak! skall inte en hedelg daucce-
qvinoa stå lika väl vid sitt ord och löfte, som
en hede:lig danoaeman?,
I
,Jo, eder farstliga nåden, sade gumman.
Nå menar du, jg inte vet, det du gifvit
ditt löfte, att du skail försona dig med mina
gossar, om vi kunna berga oss i veckan med
iden tunnan öl du slagit upp för oss i afton.
I Gud bevarsp, ropade gumman öfverraskad.
InErs furstliga nåde vet också allt, och gubben
min, den slammertaskan, som skulle pladdra
Tom det! Nå, jag får vål då tänka på suiken,
Tefter ers nåde så befallern. Dermed ueg hor
Toch aflägsnade sig, till en del smickrad af her-
I tigeos förtrolighet. Men skrämselu för hösför-
räderi satt henne ännu i blodet, och krönikar
ri säger, att darrningen i kroppen icke upphö:de,
förr än kon kom ut i skafferiet, der hon i ån
-!gesten grep till en vinflaska, som bergsmanver
, fört hem med sig, och tog sig en lugnand:
vi syrkedryck. — Imedlertid fick gubben, seda:
ide gått till sängs, en dugtg sparlakansläxa
I hvilken han uthärdade med filosofiskt tålamod
, I men begagnade sedan tillfället att si hfl:gt fö
g restä!la henne faran af hertigens onåd och led
-samheten att se sin dotter ej få den benne
nbjecta älskade, att gumman beslöt åtminston
-Isofva på saken.
1. Också började några tecken af henues omvän
delse redan vrsa sig följande morgon. Hon till
talte vänligt den förr så ota afsnästa Torsten ; oc
. I då deone med en hofmans artighet kom henn
bluöll mötes, fick han till och med den äran a
g bjelpa gumman och Auna att arrangera frukoste
- locht tala några ord vid flickan, utan att gum
n man ski!jde dem åt. Om qvällen blef den god
-leämsiam än svnbarare; tv gumman satte sj