att betala Sveriges skuld genom afkortningar.! Måtte straffet härför dö med dem som brutit. Men hvarföre talar Statst. om folkets rättskänsla? För att säga oss, att de oordningar, som bär nylgea ägt rum, våldet mot en venskild ) embetsmans, fönster varit följder af en missledd nationalkaosla. Se der Gustaf IV:s språk. Ifrån Haparanda till Ystad utgjoter sig folkets rättskänsla med ett allmänt och högljudt ogillande af det åtal, som framkallat de oordningar, öfver hvilka Statst. refl:kterar; mot detta ail männoa ogillande resa sig tre till fyra personer inom regeriogen, och säga till hela folket, till alla upplysta och med räitskäusla b-gåfvade menniskor i hela landet: Tigen, folk, eller sko len J af oss få Septemherlagar, ty J hafven alla orätt, och vi ensamme hafva rätt, liksom Gustaf IV sade: J ären förrädare och blifven alla olycklige? Fianes då inga tänkande och med rättkänsla begåfvade menniskor i Sverge, mer än herrar Rosecblad, Hartmansdorff och Nermar, den Hindbeckska divisionen och dess jurymän? Om så är, så är tillståndet betänkligt, och vi undra då icke, att de få i sin själ äro rädda för de många och att farhåga verkligen existerar det en katastrof kaa förestå. När Gustaf 1V ensam hade rätt i Sverge, när Carl X med sin Poligoac och Peyronnet voro de eada tänkare i Frankrike, iuställde sig revolutionerne ovilkorligt. Det är icke önskvärd!, icke båtande för ordningen, att folkets rättskänsla ger sig luft i våld, vore det än blott i våld å fönsterrutor, och Statst. har rätt de-u:i, att ett sådant sätt att taga sig rätt icke bör upphöjas till styrelseprincip lika litet som maktens åtgärd att skipa rätt med bajonettanfall och kavallerichocker eller Statstidningens fåfänga botelse att komma med,Septemberlagar, det gifs blott ett medel att säkert förekomma våldet, och det är att styra så att folkets rättskäosla icke kränkes. ) Sverges närvarande Justitiekansler är således, enligt Statst., en enskild embetsman: det är då sannt hvad man länge anat. ww numuO—O————--J— a