att betala Sveriges skuld genom afkortningar.!
Måtte straffet härför dö med dem som brutit.
Men hvarföre talar Statst. om folkets rätts-
känsla? För att säga oss, att de oordningar, som
bär nylgea ägt rum, våldet mot en venskild
) embetsmans, fönster varit följder af en miss-
ledd nationalkaosla. Se der Gustaf IV:s språk.
Ifrån Haparanda till Ystad utgjoter sig folkets
rättskänsla med ett allmänt och högljudt ogillan-
de af det åtal, som framkallat de oordningar,
öfver hvilka Statst. refl:kterar; mot detta ail
männoa ogillande resa sig tre till fyra personer
inom regeriogen, och säga till hela folket, till
alla upplysta och med räitskäusla b-gåfvade
menniskor i hela landet: Tigen, folk, eller sko
len J af oss få Septemherlagar, ty J hafven
alla orätt, och vi ensamme hafva rätt, liksom
Gustaf IV sade: J ären förrädare och blifven
alla olycklige? Fianes då inga tänkande och
med rättkänsla begåfvade menniskor i Sverge,
mer än herrar Rosecblad, Hartmansdorff och
Nermar, den Hindbeckska divisionen och dess
jurymän? Om så är, så är tillståndet betänkligt,
och vi undra då icke, att de få i sin själ äro
rädda för de många och att farhåga verkligen
existerar det en katastrof kaa förestå. När
Gustaf 1V ensam hade rätt i Sverge, när Carl
X med sin Poligoac och Peyronnet voro de
eada tänkare i Frankrike, iuställde sig re-
volutionerne ovilkorligt. Det är icke önsk-
värd!, icke båtande för ordningen, att folkets
rättskänsla ger sig luft i våld, vore det än
blott i våld å fönsterrutor, och Statst. har
rätt de-u:i, att ett sådant sätt att taga sig rätt
icke bör upphöjas till styrelseprincip lika li-
tet som maktens åtgärd att skipa rätt med ba-
jonettanfall och kavallerichocker eller Statstid-
ningens fåfänga botelse att komma med,Sep-
temberlagar, det gifs blott ett medel att säkert
förekomma våldet, och det är att styra så att
folkets rättskäosla icke kränkes.
) Sverges närvarande Justitiekansler är således,
enligt Statst., en enskild embetsman: det är
då sannt hvad man länge anat.
ww numuO—O————--J— a