Svenska Minerva har äcdiligen Jemnat
rätt pikant forklsriog öfver sin tystnad, öfv
de sista dagarnas händelser. Den Jyder sc
följer:
Statstidningen för i Tisdags innehöll ett p
artiklar, hvaraf någon läsare litt skalle kun
konma på den förmodan, stt några oroliga up;
träden ägt rum i hafvulstaden, under forna ver
kans lopp, helst om man jemför dessa artikl
med ena, någon föru!tgåen !e dag i samma vec
ka införd Knngörelse af Ofver-Ståthållaren, hvi
ken dock lyckligtvis stod att läsa uti den ul
tryck!igen så kallade ,Icke officiella afdetnin
gem, så att man ännu kan hoppas, att den ä
ett u derstuciet document. flade några upp
träden verklgen ägt rum, såsorn oppositionsud
ningarne hestämdt försäkra, så lider det väl in
tet tvifvel, att Ftatstidsiogen hade derom med
d lat en tilliölilig berättelse, till jemförelse me
och n3erigtigan1ien af de förstnämnda bladen
uppgifter. Dessa sednare äro vi för vår delie
-ke i stånd att controllera, emedan vi aldrig bi
vista sådana högtidligheter som dem, hvaron
dessa uppgifier handla. Vi hafsa derföre ick
helier kuanat efterkomma Atonbladets uppma
niog at säga vår tanka om nuvarande stallnin
gar och förhållsnden, i detia afseende, så uar
erkändt rigtiga uppgifter om dem, som vi i sjelf
va verket äro, då hvarken Regeringens eger
tidning, eller det så kallude Pofisbladet der-
med äona gått tillhanda. I så månrtö har nar
rätt deruti, ast vår tystsad är betydelse fullo
nSedan detnäst ofvanstående var skrifvet, fin-
go vi se Statstidvingn ör i går afton. Det
sökes väl! fålärgt den efieriängtade officiella be-
rättelsen om ee föregifna oroliga tilldragelserna,
men deremot fimer man der en uppsats, k:l-
lac: p Vågra reflexioner i anledning af da-
gens händelser. Första A tikeln n Man le-
des af denna tittel, så om l:saren fianer, äpnu
en gång sill dea misstaxkan, art någonting häsdt,
emedan reflexioner göras öfver ndagens hän-
deser.n Men hvad som händt, vet 5 atstidvin-
gen äonu icke; åtminstone söger den änvu icke
hved den vet. Men nårvve det icke vore vida
fationellare och för alminheten istressantare,
att birja med att berätta, hvad som verkligen
händt, och slua med reflexionernva deröfve:?
Få vi val veia det förra, så torde vi nog sjef-
va kuons, bvar i sin stad, komma ut med att
göa reflexionerna. Der är vekligen status
gqvaestionis.n
on — vr