äfvensom på Korn; äro redan upprymde; men Hafre finnes tillgång till förra priset. Allmogen fo: far dageligen, liksom förut, infinna sig i stort an för att köpa spannmål, allt på kredit, ty deras kas är tom; och stadens köpmän hafva äfven mot bo gen utlemnat ganska betydligt parti. — Arbetet i Carlstads kansl är ännu ej fullbo dadt, emedan man väntat på en mudd-ripparat, so dock. ej längesedan berättas vara anländ. Sedan rr: nu har kanalen så nära färdig, tyckes liksom en stö re tranquilitet hafva inträdt, och man hjelper sig änn liksom förut med hemförarebåtaremellan staden oc Skoghell, något som man äfven framgent lår göra mellis staden och Kanikenäsoet,; när kanalen blir iärdig. Mas torde dock säkert hatva den tillfrodsstäl!elsen att se den, tärdig och öppnad i år, jomte den nya hem nen, nya jernvågen och köjerne.. som skola gräfvas en mycket hård mark till plats för de nya magasi nerne. Cerstads. stad, som för detta arbete teckna sig till 10,000. Rdr Bko, för kvilken summa den hy pothice-at Rådhuset, hvartill ytterligare 50: procent ökning på: aktieteckningsbeloppet, enligt bolagets be slut i November, för återstående omkostnatler till kommer ;y har med den anda tör större allmänna företag, här är rådande, äfven gått i befattning mer byggnaden af ett nytt Folkskoleeller Barnhus; hvar; entreprenadsumman uppgick till ormkring 8000 Rd. bko. emedan det gamla, jemväl efter fattighjonens bortauktionerande, ansågs vara nog inskränkt :; ti! skolrum och flere inrättningar, För en del af denna summa förmäles stadens Gästgifvaregård vara hypcthicerad. Huset, som bygges af träd, en våning högt, blir 81 alnar långt eller ej fyllest lika med Storkyrkan i Stockholm. : — På härvarende trånga Linshäkts, som4i anscende till tjufvarhes sammanpackande och obehindrade sam manvaro allmänt anses såsom ett institut för bildande af gröfre brottslinsar; skedde åter den 4 dennes ett djerft försök till flykt af sådsne, som voro utsläppta på borggården att hemt: frisk luft. De -sönderslogo en häng!ås, bröto ett hål i muren, gingo upp på vinden och ämnade derifråa genom en glugg med sönderskurna lakan hissa sig ned; då sluteligon vaktkarlarne upptäckte tilltaget och gjorde sin sky dighet, MNödvändigheten tyckes häraf visa sig klar, att äfven vaktkarlerne ej lemna srrestanterna uvr:sigte, när de få lof vara på borggården, och hvilket tyckes böra kunna låta sig göras liksom äfven act strangere tängsel, än de förut brukliga, äfven här användas, Natten till i går omkring kil. 1 och 2 tilldrog sig något ännu ohyggligsre på Länshäktet. Arrestanterne i rummet Nr 2 bröto sig genom spisen uti ena liten förstvga, undanbröto sedan jernstängorna utanföre dörrarne till rummen Nr 2 och 1, hvarigenom de i det sistnämnda befintlige ätven kommo ut, S6dan hjelptes alla åt, att med jernstängerni tryta hål på den yttre muren, hvilket äfven lyckades. En Norrman) var den förste, som utkröp och tog till flyxten. Vakten ankom imellertid, och bemälte srrestant blef ertappad vid bron ötver kanalen, der han på en timmerfotte sökte komma öfrer. Den andre, som försökte komma ut, en förhärdad bofvid namn Apelgren, hängde med kroppen utanföre, då en vaktiarl hotade skjutzi honom, om han ej återvände; men bofven svarade med trots, skottet small, och kroppen blef åter indragen af de öfrige arrestanterne, som genom Apelgrens ögonblickliga död afskräcktes från vidare försök, och utaf vakten villigt läto instänga sig, 17 till antslet. Apelgren hede befriat sig från alla fängslen, med undantag at ena jernring kring hal sen, Hålet på yttre muren var vid pass 4 alnar öfver marken, och väggen syntis blodbestänkt. FfHäålst sommaren. är för hand, är troligt att dylika försök ! till flykt ånyo repeteras. — Eu olycka, till sin art mindra vanlig, tilldrog ig i början af Maj månad uti öfro delen af Dahlby ocken inom detta län. Clara elf; som är mycket trid i sitt: lopp närmast ofvapom Dalbysjön, plägar ranligtvis på sin sträckning ofvan bemuto sjö mycet hastigt bryta opp om vårarne, och medför då en fantlig ismassa, som man i orten plägar kelia iscam, vilken ej stadnsr förr än den hunnit ner i Dalbyjön. I år skedde detta uppbrott ock:å mycket hatigt och med ett starkt flöde. Midt emot hemmaret Sysselbäck ligger på vestra elfstranden myckat ågt ett ställe vid namn Sundhult, bebodt af floro åkallsde Torpare, eller egentligen ionehafvare af:små itbruk under hemmanet. Desse fattiga hushåll hsde avseende till den svåra foderbristen tidigt släppt it sina krettur, deräs enda förhoppning förs ommaus en, utan ferhåga, hälst ellven ännu låg, att en så tor olycka kunde hända, som totsl föriust af kreauren. Men hvad hände! Eliven bryter upp, innan ågon räddning var möjlig, öfversvämmar hon den låa stranden, på hvilken den hungrande boskapen kringandrade, och isdammen bortsopar våldsamt hela ho en, underide fattige Sandhultsboeraes stumma häpad, hvilka knappt villa tro sina ögon. Clements on Jonsson, er gammal man, som med sin likaledes amla bustru uti ihärdig arbetsamhst. ständigt sökt n bergving, förlorade på detta sätt 2 kor samt 20 år och getter, hvilka utgjorde hans, hela egendom. låkan Halfvardsson förlorade 1 ko, Per Mattson Taorfeldt 22 får och getter samt Olof Olsson från Afnåsåsen 4 ko. De fattige hu:håilens genom olycksändelsen lidna förlust har hoa deras socknegranner äckt ett allmänt deltagande; men nöden är derjamte f andra skäl tryckande i samma bygder, och många 0 de, som anlita välgörenheten. Torde hända skal: lÖjligea derföre en säkrare. hjelp trån en afligsare välgörande nästa kunna beredas, Pastorsember tt i Ny och Dahlby emottager i sådan händelse med icksamhet inkommande gåfvor. (Wermlands Tida.) TY Massmumaa mA 2 ha så Vs JAA LST as Vv Hi ee DVD AJA FA m ai C in li 1