Man äger rätt att antaga och afsäga sig jury-
skapet. Din ovän ligger sofvande på marken
och du ser en orm i hans granskap — ja, du
äger rätt att låta denna orm lefva, att icke väc-
ka din ovän! Hvad, om det vore din vän?
Om du i själ och bjerta vore tillgifven samma
läror, som aen anklagade, om du i ditt inner-
sta fann, att han hade rätt, att han vore oskyl-
digt anklagad, att det berodde af dig att räd-
da honom? — ja, du äger rätt att från den
skeppsbrutne röfva hans enda planka och be-
taga den anklagade tron och hoppet på din
rättskänsla. Hvad behöfver du blottställa dig?
Är du skyldig sanningen något? För ingen del,
det är ej på dina likar sanningen har anspråk,
hvem skulle skydda lögnen? Men du erkäc-
ner dig kanske oförmögen att utreda för dig en
enkel sak? Du har dermed erkänt din ovär-
dighet, ieke blott att vara embets- och tjenste-
man (ty hvad förtroende skulle man bysa till
en så beskaffad embetsman!) utan ock förnekat
och afsagt dig allt varde såsom medborgare och
menniska i allmänhet. Utan rättskänsla, utan
förmåga att finna sanning, är du en brottsling
eller ett dårhusbjon.