Red. har icke velat neka ett rum åt efterföljanic, på förhavnd gifna forklariog, hvilken likväl torde tarfva den ytterligare explikation, att förklaraaden, såsom imynotmästare, icke befattar sig med eler står i ansvar för myntets halt, utan blott för dess vigt, ofver hvilken kontrelderna äro så lätta, att något fel deruti ej gerna kan vara begånget. nG?rdagens artikel uti Aftonbladet, rörande 1838 års svenska silfvermynt, föranleder mig, under afbidan :t sanna förhållandets bestyrtande vid undersökning, imed!ertid nu afgifva det offsnliga förklarande, att, såsom räkenskaper samt vigtlistor och profattseter ntvisa 1838 års silfverriksd, äro utmyntada i möj:igen nogaste öfver ensstämmelse med den af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer år 2830 fastställde myntfot, samt både till vigt oeh halt fullt ut lika goda, som nästföregående årens silfverriksd. hvsrföre jag måste anse de fån Hamburg ingångna förmodanden i afseende å 138:8 års silfver riksd. vara föranledde af andra förhållanden än myntets beskaffonhet. Stockholm d. 45 Jani 1838 J. A. Grandinson. Myntmästare., Re a a nr AG AR HA TR RE RE RT TR TT a är