HFALITU TIL edl, 2 Mördat -I - hd UutvUu 2 bd Åre
vär man besinnar, att juryn är en domstol
som både i första och sista instansen döme
den anklagade skyldig eller icke skyldig; att de
ofta till större delen utgöres af personer, sor
icke äro lagfarne och att dessa derföre lättar
skulle kuuna förledas att tro på den förnuft
vidriga tolkning, som godtyckets anhängare sök
göra af juryos benämning af samvetsdomstol
nemligen att dess ledamöter icke skulle behöf
va hålla sig vid de af lagen utstakade bestäm
melser om hvad som är brottligt eller ieke brotts
ligt, utan helt och hållet efter sitt enskilda tyc
ke, smak eliter känsla hvad de kunna finn;
retsamt,, opassande,, kitsligt,, mnärgånget,
m. m., allt efter sina respektiva nervers me
eller mindre omtålighet. Tryckfrihets-lagen gel
likväl icke på något ställe anledning till der
slutsatsen, at lagliga skäl och bevis skola vara
mindre nödvändiga uti en tryckfrihetssak än
andra mil; och detta faller naturligtvis af sig
sjelf, emedan det förra påståendet helt och hål-
let upphäver begreppet om Jaglig pröfning och
insätter godtycket i dess ställe.
Af alla dessa omständigheter är det en kla
följd, att ett tryckfrihetsmål vida mer än nå-
gooting anunat tarfvar att offentligen och aj
tryckpressen afhandlas och redas, på det de
bl.frande jurymännen, som icke en gång förr
än i sista stunden äro bestämda och sedermera
icke hafva tillfälle att taga handlingarne till sig,
må hafva tillräcklig tid att samla en genom de
olika framställningarne och den offen:liga diskus-
sionon mognad öfvertygelse, innan saken före-
tages, emedan det sedan är för sent.
Hvad åter den förra frågan, eller pressens
rättighet att bedöma en jury, vidkommer, så
synes den visserligen mera ömtålig. Vi tro
dock, att det rätta är ganska lätt att finna, om
man antager, att ledamöter af en jury äga all-
deles samma skydd, som domare i allmänhet,
emot alla obehöriga anfall eller skymfanden för
sica domslut. Men dertill mås:e det också in-
skränka sig. Jurymannen är, i det ögonblick han
genom valet inträder i denna egenskap och med
afseende på den befattning han för tillfället har
att utöfva, en lika offentlig person, som den
ständige domaren; han måst: derföre också li-
ka mycket underkasta sig allmänna omdömets
rätt att pröfva, huru han till en sådan befatt-
ning år qvahficerad, och denna granskving af
de valde träffar naturligtvis äfven i främsta
rummet de väljande, som äro parterna sjelfve
och domstolen.
Det är ingalunda vår mening, att nyssnämnda
gronskningsrätt må sträcka sig så långt, att hvar
och en efter sina åsigtec äger att loforda eller
förkättra valet, allt efter den förmodan han kan
hysa oa de valde personernas meningar och
opiuioner. Men om det någon gång skulle visa
sig, at icke blott aktor, utan äfven domstolen,
på hvilkea utgången af tryekfrihetsmål vid dena
närvarande orgamisationen egentligen beror, skulle
gång efter ancan välja idel sådana, som vid al-
la vilfällen, offenthgen eller easkildt, göra sig
o ära af att proklamera en bestämd fiendtlig-
(het mot den oberoende tryckpressen, eller, hvad
om vore änvu värre, om valet uteslutande el-
er till större delen skulle falla på män, som
tgd:a maktens omgifning och till sin existens
äro helt och hållet beroende af densamma, så
tt de igenom valet åtminstone kunna försättas
ett bstämdt trångmål: om detta skulle gå så långt,
tt domstolen, för afdömande af de vigti-
aste principfrågor rörande yttrande rätten öfver
egeringsåtgärder, hufvudsakligen utsäg hofmin,
ilitirchefer och andra af nådens sol bestråla-
e, så att den, som icke kände föreskrifterna
ör tillsättandet, långt snarare skulle tro, att frå-
an vore om ena kommendering än om ett val,
ch det hela mera komme att hkna en stånd-
ätt, än en af oberoende medborgare samman-
att pröfningsnämnd; då förtjente ett sådant för-
ålande att brännmärkus med hela den afsky,
varmed emdömet hos en allmänhet, som ärnu
ke förlorat all känsla för det skickhga och
assande, eller eodast slafviskt kysser fjäten ef-
goltyeket, måste stämpla all uppen-
ar väld eller karakterslöshet hos personer, hvil-
a likväl dagligen hafva medborgares hf och
älfärd i sina händer.
Läsaren finner, att dessa reflexioner endast
ro gjorda i allmänhet; skulle något fall förete
g på hvilket de kunde äga en större eller
I a allan Ika: 08 Bagar cådant naturligt