Lau EUTEEEEES SI ELIEIR Ke, PER vVIStte Hee ler reficxioner, nu skulle vara så öfverändacastadt, att man ej får anmärka, eller påmin-: a, att regeringens förfarande eller beslut striler mot en lag ..... Claudite jam rivos!! oueri . ..s AN e mn ,Korseljen ailtså är Konungens person, och! följakthgen Konungens person konseljen. Och då konseijen, vi mena vår nuvarande konselj, nödvändigt besiår af sina medlemmar, och des-l se äro Herrar Justitie Statsministern Grefve Rosenblad, utrikes Ministern Friberre Stjeroeld, Statsrådet Friherre Åkerhjelm e. Öc. c., ända ned till Herrar Hofkansleren v. Hartmansdorff och Justitie-kansleren Nerman: så utgöra dessa Herrar )Konungens person,. Stundom händer, påstår man, så, att Konungen, vi tala här åter om abstrakta personer, är af en helt. annan tanka än Konscljen och fattar sitt beslut, !. tvert emot hela Konseljens tillstyrkan, eller såsom det till och med heter, natt hela Konseljen reserverat sign; då har Konungen således; varit oense med sin person, och detta kan icke förtänkas, i anseende till de heterogena: elementer, hvaraf den består, och i hvilka till och med Herrar N. H. ingredtera. Mea det, som är svårare att begripa, är. I H åklagaremaktens påstående, att det just är; vid sådane tillfallen, eller då hela konseljen varit från Konungen skiljaktig, som kon-; seljen efter åklagaremaktens påstående, isynner-; het utgör Konungens person. Detta mysterium: måste likväl ej allenast begripas, utan äfven no-! ga iuskärpas, :y det ianefattar en händelse, då det gäller lika om man lastar Koaungens hela! eiler halva person, och då det är lika farligt. att berömma som att lasta någondera. Berömmer man t. ex. Konungen för beslutet, men lastar konseljen för reservationen, så har man! likväl lastat Konungen — ty konseijen är ju: Konungens personlighet —; berömmer man ä-l ter endera eller båda, så har man indirekte lastat den andra, och är således lika illa fast — och hvar och en vet hviiken vigt den indirek-:i ta bevisningen äger i läader, der man Jyckats fjettra yttranderätten. Då nu dessutom ingen person, utom koastitutionsutskottet, äger få kan-1 I C ( I t å f l skap om stiatsrådets eller konseljernas protokol-:! ler, så är dbubelt nödvändigt, att hädanefter; icke hvarken berömma eller lasta de af dem fattade: beslut, emedan man alltid dervid äventyrar attj stöta sig med ena eller andra delea af Konungens personlighet. Den tid torde väl äfven komma, då man genom ett räsonnement, lika grundligt, som det af åklagarmakten nu hoptrasslade, förmår bevisa att sjelfva delarne af Konungens: ena del, d. v. s. konseljens ledamöter, hvar för sig, äro lika heliga som majestätet — ty hvad är tydligare, än att ett angrepp å Konungens person i detalj, successift skulle kunna tillintetgöra henne hel och kållen? — Då blifva äfven Hrr Nehrman och v. Hartmansdorff bitar och lemmar af en kung; hvilken lem kan ännu icke sägas. Och hvarföre blifva de det? För deras snillrika uppfioving att pådikta ordet konselj — rådet, Konungens råd — en betydelse, den det aldrig äg!; det behöfs då litet för att skapa konungar. Vår gruodlag och hela vårt statsskick förkastar likväl helt och hållet en sådan lyx af kungar och kuogliga personligheter, och hafva icke tänkt tillskära den konvgliga manteln så vid, att äfven nkonseljen kunde derunder leka kurra gömma. Herrar v. Hartmansdorff och Nehrman medgifva, att konseljen enligt språkbruket ej betyder ;Konungens person,, men förmena, att efter Konungen kan allena besluta, så är ock det som yttras om regeringens beslut, yttradt om Konuagen. Herrarne tillämpa alltså lagens stadgande, att den, som slår efter en, men träfIfar annan, så att han dör eller fir sår eller Ilyte deraf, skall straffas för uppsåt, på verbalinjurien: herrarne synas då antaga, att, om någon tillegnade en af dem ett å heder och ära gående oqväde, men ljudet träffade konungens era, så skulle oqvädaren straffas för majestätsbrott, eller att om någon egnade Hr v. Hart; mansdorff ett sådant oqväde för en gerning, hvari Hr Nehrman deltagit, så skulle denne sednare också tega oqvädet åt sig? Man säger vidare, att Statsrådet ansvarar blott för konstiturionsutskottet. Men hvem har gifvit konseljen lof att mellan riksdagarne vara konunger? Konstitutions-utskottet kan ensirmt