Lau EUTEEEEES SI ELIEIR Ke, PER vVIStte Hee
ler reficxioner, nu skulle vara så öfverända-
castadt, att man ej får anmärka, eller påmin-:
a, att regeringens förfarande eller beslut stri-
ler mot en lag ..... Claudite jam rivos!!
oueri . ..s
AN
e
mn
-
,Korseljen ailtså är Konungens person, och!
följakthgen Konungens person konseljen. Och
då konseijen, vi mena vår nuvarande konselj,
nödvändigt besiår af sina medlemmar, och des-l
se äro Herrar Justitie Statsministern Grefve
Rosenblad, utrikes Ministern Friberre Stjero-
eld, Statsrådet Friherre Åkerhjelm e. Öc.
c., ända ned till Herrar Hofkansleren v. Hart-
mansdorff och Justitie-kansleren Nerman: så
utgöra dessa Herrar )Konungens person,. Stun-
dom händer, påstår man, så, att Konungen, vi
tala här åter om abstrakta personer, är af en helt.
annan tanka än Konscljen och fattar sitt beslut, !.
tvert emot hela Konseljens tillstyrkan, eller så-
som det till och med heter, natt hela Konsel-
jen reserverat sign; då har Konungen således;
varit oense med sin person, och detta kan ic-
ke förtänkas, i anseende till de heterogena:
elementer, hvaraf den består, och i hvilka
till och med Herrar N. H. ingredtera.
Mea det, som är svårare att begripa, är.
I
H
åklagaremaktens påstående, att det just är;
vid sådane tillfallen, eller då hela konsel-
jen varit från Konungen skiljaktig, som kon-;
seljen efter åklagaremaktens påstående, isynner-;
het utgör Konungens person. Detta mysterium:
måste likväl ej allenast begripas, utan äfven no-!
ga iuskärpas, :y det ianefattar en händelse, då
det gäller lika om man lastar Koaungens hela!
eiler halva person, och då det är lika farligt.
att berömma som att lasta någondera. Beröm-
mer man t. ex. Konungen för beslutet, men
lastar konseljen för reservationen, så har man!
likväl lastat Konungen — ty konseijen är ju:
Konungens personlighet —; berömmer man ä-l
ter endera eller båda, så har man indirekte la-
stat den andra, och är således lika illa fast —
och hvar och en vet hviiken vigt den indirek-:i
ta bevisningen äger i läader, der man Jyckats
fjettra yttranderätten. Då nu dessutom ingen
person, utom koastitutionsutskottet, äger få kan-1
I
C
(
I
t
å
f
l
skap om stiatsrådets eller konseljernas protokol-:!
ler, så är dbubelt nödvändigt, att hädanefter;
icke hvarken berömma eller lasta de af dem fattade:
beslut, emedan man alltid dervid äventyrar attj
stöta sig med ena eller andra delea af Konun-
gens personlighet. Den tid torde väl äfven kom-
ma, då man genom ett räsonnement, lika grund-
ligt, som det af åklagarmakten nu hoptrasslade,
förmår bevisa att sjelfva delarne af Konungens:
ena del, d. v. s. konseljens ledamöter, hvar för
sig, äro lika heliga som majestätet — ty hvad är
tydligare, än att ett angrepp å Konungens person
i detalj, successift skulle kunna tillintetgöra henne
hel och kållen? — Då blifva äfven Hrr Nehr-
man och v. Hartmansdorff bitar och lemmar af
en kung; hvilken lem kan ännu icke sägas.
Och hvarföre blifva de det? För deras snillrika
uppfioving att pådikta ordet konselj — rådet,
Konungens råd — en betydelse, den det aldrig
äg!; det behöfs då litet för att skapa konungar.
Vår gruodlag och hela vårt statsskick förka-
star likväl helt och hållet en sådan lyx af kun-
gar och kuogliga personligheter, och hafva
icke tänkt tillskära den konvgliga manteln så vid,
att äfven nkonseljen kunde derunder leka kurra
gömma.
Herrar v. Hartmansdorff och Nehrman med-
gifva, att konseljen enligt språkbruket ej be-
tyder ;Konungens person,, men förmena, att ef-
ter Konungen kan allena besluta, så är ock det
som yttras om regeringens beslut, yttradt om Ko-
nuagen. Herrarne tillämpa alltså lagens stad-
gande, att den, som slår efter en, men träf-
Ifar annan, så att han dör eller fir sår eller
Ilyte deraf, skall straffas för uppsåt, på verbal-
injurien: herrarne synas då antaga, att, om nå-
gon tillegnade en af dem ett å heder och ära
gående oqväde, men ljudet träffade konungens
era, så skulle oqvädaren straffas för majestäts-
brott, eller att om någon egnade Hr v. Hart-
; mansdorff ett sådant oqväde för en gerning,
hvari Hr Nehrman deltagit, så skulle denne sed-
nare också tega oqvädet åt sig?
Man säger vidare, att Statsrådet ansvarar
blott för konstiturions- utskottet. Men hvem har
gifvit konseljen lof att mellan riksdagarne vara
konunger? Konstitutions-utskottet kan ensirmt