undet på döda händer; och tusendetals s. k.
jelfagande jordbrukare äro snart icke annat än
orpare åt allmänna iorättningar. Och förvalt-
ingarne sedan! Att de fleste af dem äro är-
iga, bevisar ingalunda, att allt går väl till.
Men, svarar man oss, denna fond skall icke
ifka en vanlig låneivrättnicg; medlen skola
itlånas utan ränta och utin säkerhet. Hvarfö-
e man då kaliar det utlåving, kuvuna vi icke
så noga förstå; och våra bekymmer för en evär-
delig kassa och evärdelig eller brydsam a2mivi-
stration skiogras lätt. I det hela torde väl he-
a anstulten icke blifva annat än ea ta
ast under annat namn och till några få, istal-
et för till många. Vi bysa visserligen stort för-
troende till dalallmogens ärlighet, men tvifla
storligen, om någon allmoge finnes, som icke
skulle begagna Hammarbergs bekanta utväg.
Hans beskedlige husbonde uppsade honom, men
tislade: får du ingen tjonst, så får du val bli
qvar. Det lyckades honom aldrig ait få rågon
annan tjecrst, utan hn dog, sem han Jetvat,
hos Hr v. R. Säg åt en låntagare. det är
visst vål, om du betalar; mn icke vill jig för-
vissa mig derom,; och man får se, huru många
som besala. Den nya dsalkarlsdiskonten torde
således icke blifva långlifvad; fonden tål icke
många knuffsr.
Om vi också, ehuru otrolig saken är, skulle
antaga, alt den närvarande nöden blifvit afbjelpt
genom iusamlingarva, med afdrog af en tunna
guld i Banko; så fsnus väl någon annan utväg,
än inrältvingen af en diskont å fonds perdu,
alt anvärda decna summa, och det äfven utan
gåfvornas dragande ifrån det af gifvarne afsedda
ändamål, eller skänk till de lidende. Om all-
mogen befarns kusna draga sig fram öfver denna
sommar med hvad som var utdeladt, så åter-
stod eit avnat vigtigt behof: utsäde för nästa
år. Då kan säkeligen vida mindre påräkuas
af den redan så starkt anlitade välgörenheten;
och ett för intet eller till balfi pris ullgöngligt
spanomålsförråd hade vatit vida större välger-
ning, äv rågon diskont.
Vi vilja nu icke yttra oss om den inverkan,
som det åsyf.ade systemet kan komma att hafva
på Dalallmogens ekonomi och lynne. Det vore
kanske föga pytwtigt, att för denna allmoge fram-
hålla hoppet om ett ständigt, från de andra
jikets provinser sammanskjutet underhåll. Tal
och sånger om ett folks gamla ära, gamla
förtjers er om fäderneslandet kunna, om de på
ras med ett slaps invaldinrättning, möjligen inge
detta folk den tron, att det, såsom ena ärofull
trefe, bör under! ållas på allmän bekostnad.