förvärfvat annat än rätvgheten att göra sig myc-
ket besvär och kanske få ett gräl. De fleste
såfvorne voro anonyma; och det förelagda vil-
koret synes således nästan bestiga sig till det-
samma som en omöjlighet att tillvägabringa el-
ler ett förbad att söka ändring i Hrr förvaltares
törslag, som de, i käaslen häraf, också ganska
riktigt genast kallade beslutn.
I andra länder sker också of.a, att allmänna
välgöreoheten anlitas för nödställda; men er
begyanes foretaget med detsamma, hvarmed det
bos oss vanligen slutas : bildandet at en kom-
mitt eller styrelse för både insamling och ut-
delaing. Denna kommitie fastställer reglor för
båda delarna och åungör dem, innan någon
förmår sig attlemna bidrag. Sålunda vet hvsr-
je gifvare på förhand, huru hans gåtva skall
förvaltas och användas, och lemnrar den icke på
måfå eller utan visshet, att hon blfver använd
så och till det, som han åsyftar; och han äger
icke blotti upphofsmännens kända moraliska ve-
derhäfughet den borgen, att medlen icke skin-
gras (hvilken vi i fullt mit ägde hos dem, som
oöppnad: insamlingea för dalallmog n), utan äf-
ven den, att de anvin!as endast under ce vil-
kor , som blifvit kungjorda, Hos os: deremot
beh5fves ingen ting mera än en röande fram-
ställning sf belhofvet, ivgen säkerhet om sättet,
för att förmå de ömsinta, men föga eftertönk-
samma menniskorna att framhafva sina håfvo:.
Ett lysonde prof på denna lättsinniga barmher-
tighet såg man för tolf år sedan , då, på en;
enda ung, ännu föga känd, euskild mans upp-
maning i tidniogarna, gåfvor till Grekerna svart
sagdt ruiade in, och det så handlöst, att först
och främst ett par oauktoriserade gifvare bart-
slöddrade betydande summor af det insamlade
på ett företag, som aldrig kom Grekerna till
godo , och sedan den besynnerliga händelsen!
höll på att inträffa, att de samlade summorna
ieke kunde fås ut ur Banken, dit de voro inka-!
state uan någon uppgifrens. k. firma. Det försa!
misstaget (den ramnakunniga kanon-affiren):
bjelptes sedermera, så godt ske kunde, dels ge-!
aom de välmeraade, men koritänkta enthusia
sternues ensiilda uppoffring , dels genom seder-
mera inflytande gåivors speciella avslående till
ändamålet ; och den sednare svårigheten blef!
and:l:gen häfven hufvudsakligen derigenom, att:
Bankostyrelsens Ordförande händelsesis var le-
damot i den sedermera bildade kommittcen.
Vi påmiena oss nuicke, huru det tillg.ck; för-
modligen vsr det mot någon sorts borgen, som!
summorne fingo lyft:s i banken , dit de blifvit
iakastade under den fuilkomhgt obestämda be-
nämningen: till Grekerna. Backens regloemen-;
1e är bestimd:; och det var sannerligen en lyck-.
träff, art Svenska allmärnheten icce hade sam-!
manskjutit omkring 30,000 Rdr, för att få s:
dem stå i evärdeliga tider obegagnade i Baukeuo:
böcker. Så genomtänkt och välbtänkt var
barmhertigheten dena gången. b
Ett äncu mera talande exempel visade sig
på 1790-vlet. Den då varande förmyndare:
regeringen (som af Gustaf IIC hud2 ärft afsma-j
kem för riksdagar) vädjade till den enskilda pa-
triotista välgörenneten, för att samla saupman-
skott till flottans iståodsättande, Vissa tjenst-
aktigi personer, som ville göra sig väl anskrifoa
(och hvaraf en och annan lärer hafva blifvit de-
korerad för besväret), gingo ur hus och i hus!
och sammanbrag:!e betydande summor. Imed-
lestid var iugen plan, intet reglemecte uppgjor-
da, ingen för användandet ansvarig facns ; och
följden blef, att summorna — för-svuano. Mun
set icke rätt, hvart de toga vägsa; men det)
tros, att de användes till betalande af ett par
beryktade fruatimmers skulder,
Men de ömsinta Svenskarnes bermhertighet
låter icke afskräcka sig af några exempel; om!
gåfvor i dag skuile samlas till ett ändamål och
i mo gon anvärdas till ett annat, så skule sä
kerligen i ofvermorgon välgorenheten åter vara
färdig att frambå a sma håfvor på lika ebostäm-
da vilkor och med lika liten säkerhet om de-.
ras användande på det sitt, som gifvaren me-.
nat. Och om sedermera fråga skule vppstå
om rättelse 1 ett oriktigt eller icke åsyftadt an-
vänduingssätt, hvem vill då framträda och tvi-
sta med män, som i öfrigt äro högaktving vär-
da och bandlat af välmening?
Hvad specielt angår den ifrigavarande hän-
delsen med de för dalallmogeu insamlade wme-
del så tro vi. att vida minsra tadel ställe hafo!
Pa
—
mr AA ee