LANDSORTS-NYHETER. Carlstad d 6 Jani. Från Arvika skrifves den 30 Maj: Länge har det för lifsmedel och sädeskorn bekymrade folket med otålighet väntat, det någon säd skule Hi. uppkomma, och d-gligen har man för hoopninssfullt rigtat sina blickar åt Glasfjorden, hvarif:åa den vantade hje!pen skulle komma, cch utskickade från alla håll hafva hos härvarande köpmän stundeligen fråig:t efter säd. De, som förut haft någon sådan, ha på sednero tider låtit betala sig med 22 Pdre för Råg ssmt 14 å 15 Rår för Hafra, och på auktioner med kredit till hösten har den olycklige allmegen måst betala för Råg 25 och för Heafra 413 Rd; På en auktion i Köpingen förliden vecka betaltes Potstis med 10 Rdr 24 sk. rgs pr tunna. Andteliger upstäcktes förliden Söndags afton tvänne främmande segel på fjorden; nästan alla stränder voro uppfyllda med tolk, små båtar utsattes från alla rigtnisgar, för att fråga, hvad fartygen medförde, och om hoppet grundade sig att ganest 1å ögonblickets behof upfyllåt. Försäljniogen började gerast i går. Priset är bestämdt till kontsnt 20 Rdr för Råg och 412 ör Hafra; hvilken sednare var ganska försvaclig till utsäde, Ännu vvpvänt:s 6 andra fartyg lastade med spanremål, hvsraf tvänre til höriga H:ndlanden Sandelin. Får ds behöfvande är det således en gbdje att hör3, det Hafra och R22 finnes och liismedel vidare att förvänta: man tyvärr är det många olyckliga, som deraf icke kunna gjuta någon tröst, då de icke förmå skaff: penningar, ej eller någon annan antaglig sikoarhet. Tiil beredande af arbetsförtjenst, var det ju som Arvika socken erhöll ett rä tefiitt !ån af 2000 Rdr berko? Moan att det goda ändamålet blivit förfeAadt, är tyvärr så vil nu som ofta händelsen, då friga är alt bereda något godt för den fattige och medellöse. som icke sjelf kan bevaka sin rätt. De ifrågaverande penningarne uttogos af några tå sockonboar, och församlingen ansvarade derföre en för ala och alla för en, utdelades sed:n hemmansvis mot ytterligare ansvar och säkerhet af hemmenets åboer, hvars skyldighet det således vmit att sk:ffa förtjenst åt den hungrande och sysslolöse absande klassen; men har väl detta skett? — Nej! Egendomsägaren och den för säker anzedde mannen erhollo förenämnde medel; men den olycklige, hvars sista ko antingen blifvit utp-ntad för kronoutskyiderne, eller, såsom sista resurssen, slagted såsom kött för lifvets uppehälle, — han fick intet — och den arbetande klassen blef, nu, som förut, ut:n förtjenst, åtminstona hos dem, som förbundit sig att skaffa dem en sådan. De som emottagit penningarne, använde dem , dels för att betala sine pressantaste skulder, och dels till inköp af sideskorn. — Härigen m tillskyndades väl egeadomsägare i allmänhet. en i denna bistra tid icke ringa fördal; men jag frågar — är det tillkännagitna ändamålet derigenom vunnet? (Wermlands L. Tidn))