LANDSORTS-NYHETER.
Carlstad d 6 Jani. Från Arvika skrifves den
30 Maj: Länge har det för lifsmedel och sädeskorn
bekymrade folket med otålighet väntat, det någon
säd skule Hi. uppkomma, och d-gligen har man för
hoopninssfullt rigtat sina blickar åt Glasfjorden, hvar-
if:åa den vantade hje!pen skulle komma, cch ut-
skickade från alla håll hafva hos härvarande köpmän
stundeligen fråig:t efter säd. De, som förut haft nå-
gon sådan, ha på sednero tider låtit betala sig med
22 Pdre för Råg ssmt 14 å 15 Rår för Hafra, och
på auktioner med kredit till hösten har den olyck-
lige allmegen måst betala för Råg 25 och för Heafra
413 Rd; På en auktion i Köpingen förliden vecka
betaltes Potstis med 10 Rdr 24 sk. rgs pr tunna.
Andteliger upstäcktes förliden Söndags afton tvänne
främmande segel på fjorden; nästan alla stränder vo-
ro uppfyllda med tolk, små båtar utsattes från alla
rigtnisgar, för att fråga, hvad fartygen medförde, och
om hoppet grundade sig att ganest 1å ögonblickets
behof upfyllåt. Försäljniogen började gerast i går.
Priset är bestämdt till kontsnt 20 Rdr för Råg och
412 ör Hafra; hvilken sednare var ganska försvaclig
till utsäde,
Ännu vvpvänt:s 6 andra fartyg lastade med span-
remål, hvsraf tvänre til höriga H:ndlanden Sandelin.
Får ds behöfvande är det således en gbdje att hö-
r3, det Hafra och R22 finnes och liismedel vidare
att förvänta: man tyvärr är det många olyckliga, som
deraf icke kunna gjuta någon tröst, då de icke för-
må skaff: penningar, ej eller någon annan antaglig si-
koarhet.
Tiil beredande af arbetsförtjenst, var det ju som
Arvika socken erhöll ett rä tefiitt !ån af 2000 Rdr
berko? Moan att det goda ändamålet blivit förfe-
Aadt, är tyvärr så vil nu som ofta händelsen, då
friga är alt bereda något godt för den fattige och
medellöse. som icke sjelf kan bevaka sin rätt. De
ifrågaverande penningarne uttogos af några tå sockon-
boar, och församlingen ansvarade derföre en för ala
och alla för en, utdelades sed:n hemmansvis mot
ytterligare ansvar och säkerhet af hemmenets åboer,
hvars skyldighet det således vmit att sk:ffa förtjenst
åt den hungrande och sysslolöse absande klassen;
men har väl detta skett? — Nej! Egendomsägaren
och den för säker anzedde mannen erhollo förenämn-
de medel; men den olycklige, hvars sista ko antingen
blifvit utp-ntad för kronoutskyiderne, eller, såsom
sista resurssen, slagted såsom kött för lifvets uppe-
hälle, — han fick intet — och den arbetande klassen
blef, nu, som förut, ut:n förtjenst, åtminstona hos
dem, som förbundit sig att skaffa dem en sådan. De
som emottagit penningarne, använde dem , dels för
att betala sine pressantaste skulder, och dels till in-
köp af sideskorn. — Härigen m tillskyndades väl e-
geadomsägare i allmänhet. en i denna bistra tid icke
ringa fördal; men jag frågar — är det tillkännagitna
ändamålet derigenom vunnet?
(Wermlands L. Tidn))