—F7 Act ES Ve Syfte, SES MCSfE dre AA a ni medborgarens i ett fritt land fa håga för ett depIspotiskt styrelsesätt af bonom räkvas för förgri-Ipelse. Jag förmodar vidare, att Hr Åktor, med i den fiokänslighet som uteslutsnde i tryckfiiheis I mål tillhör åklagarem:kten , fåstat sig vid orelden: nPo!ens förtryckare, vår råa, ohyfsade gå ech halfba: bariska östra granne, samt ,slaf -Isjelfherrskarenn. Det första af dessa uttryck It lär det enda, som kan synastvetydigt, i så måtn to, att det närmare kan tillämpas på de mokt-läginde i Ryssland. I alla fall står det äfven I här fast, att ingen persov blifvit nämnd; att sårlledes iotet bestimdt föremål fiones , på hvilket ,Ideua uttryck ovilkorligen är tillämpligt, uan att fl det må vara min rättighet att förklara, hvad som höri verkligen utgjort min mening, vemligen att jag syftat på ryssarne och den ryska makten i h lallmänher, sådan den visat sig under loppet at g nära ett årbucudrade. Jag vädjar då till hvar -Joch eo, om det finnes någon med känsla och -sympati för den lidande menskligheten, som kan påstå, att det ligger något smädligt eller lögnak-ltigt uti att kalla ett folk förtryckt, som sett sig -I beröfvadt sin nationalitet och sin politiska sjelfflständighet; som sett sitt namn såsom stat iillintetgjordt , sina förnämsta ädlingars gods koo, !fiskerade, många af sina förnämsta ädlivgar i 1 (jero eller i landsflykt, en del af sina barn borta j förda och spridda inom det cmätliga ryska ri:lket, för att uppfostras i glömska af förfadrens mionen, och sjelfva sin äldre historia till en del utdömd ifrån allmänna undervisnivgen , hvilket allt de rest trovärdiga och autentika berättelser, ja, till och med ryska officivl!la dokumenter, bekräfta; eller om det kan ligga något smädligt uti, att om den makt, som varit orsaiken till allt detta och skördat frukterna deraf, I begagna ordet förtryckare; en benämning, hvilken kan citeras utur mera ån femtio i allmänna bokhandeln tillgängliga skrifter, redan ifrån den tid, då Polens första delning verkställdes. Att den ryska nationen af mig blifvit kallad Irå, ohyfsad och halfbarbarisk , är väl icke: heller nägonting af mig uppfunnet , och bör aldraminst vara obekant för dem, som äga mera bildning och kunskaper, än som kunnat falla på min lott. Det är af alla statistiska a beten utredt, att ivom bela Europa ingen nation fin nes, der undervisvingeo, äfven i blotta konsten! att läsa innantill, är, jemförelsevis till folkmängden, så litet spridd som i Ryssland. Det är vil ock följskvigen ingen osauning eller smäidelse, att kalla massan af devna nation rå,l när den är den jemförelsevis miast odlade, och således den råaste af alia nationer i Europa. : Det är ju bekant, att större delen af den ryska allmogen har för sed att slå sioa hustrur, och . att detta till och med stundom anses för ett be. vis på tillgifvenhet .å mannens sida. Månne det! kan vara ett brott, att kalla en nation ohyfsad, :i d r sådane vilda seder äro rådande? — Det ärl: äfven bekarmt, att i hela Ryssland ännu råder lifegenskap eiler träldom. Minoe det kan vara förgripl:gt, att kalla ett foik halfbarbariskt, der! ännu en så total saknad råder i begreppet om menniskans värde såsom ett förnuftigt väsende, latt den enes person och lif kan såsom en el; I gendom tillhöra den andre, oaktadt den kristna : läran, till hvilken de, likosom vi, bekänna sigy! , i Å , ) undervisar oss, ait för Gud är intet afseende till! personen och att alla inför honom äro lika. Att begagna ordet nslafsjelfherrskarenn om sjelfherskaren öfver en natiov, som till en stor del består af lifegne el!er slafvar, och der, för öfrigt, den högste som den lägste utan all motsägelse eller invändning måste lyda allt hvad deras enväldige herre kan fiona för godt ait befalla, måste icke kunna kallas något anuat, fn art håfva gifvit det rätta och egentliga namnet. åt en sak, som är bevisad och obestridd. ; Det återstående af Hr Aktors åtal angår det! ställe, sidan 53, som börjar sålunda: ZZvadi skulle tits P. O. T. OCK. I. och konsorterÅ! säga, om de ntills vidaren skulle bli dragne för näsan? Om de skulle finna, att de-Å ras förmynderskap vore öfverflödigt? Visst skulle det icke vara påkostande att bör-1i ja med; men hvem wvet, hvad som kun-I de hända i en framtid , om Sverigel: skulle närma sig Frankrike och Eugland? Åtminstone skulle vi ej begråta förlusten af den objudne förmyndaren. — Halfön är af för mycken vigt för den europeiska jemvigt . mm JACO... OJ JF; r Jar Ås PT