Frankrikes omdöme , härledt ifrån den ställnin hvari vi befunnit oss till detta lind, och såle des blir ännu mera oskyldigt, oaktadt, sed Jäfven ifrån hvilken sida som helst, omöjlige kan deri ligga något brott, aldraminst majestäts brott. Att i så allmänna termer yttra sin me ning om riktningen af ett politiskt system, hsa -licke heller tillförene varit för brottsligt ansedt enär detta ämne till och med utgjort ett a de hufvudsakliga föremålen för tvister och dis kussioner , så väl på riksdagerne, som i tid vingar och i serskilda skrifter, och om åtal oc ansvar skulle kommit i fråga för hvarje gån Isom man både i tryck och skrift samt i stör Ire och mindre sällskaper hört talas om vir un dergifvenhet under östern, serdel!es under tid punkten af den bekanta skeppshandelns åter gång, så skulle, det känner högtärade domsto len lika väl som jag, mer än tre fjerdedel r a hela Svenska allmänheten mnu sitta på fästning Jag miste dessutom fästa uppmärksamheten på att hela satsen i detta ställe, likasom det förr: stycket, är vilkorligt framställd , emedan dei följer på den förutsättning, som ligger i orden ni händelse af ett krig med slafsjelfherrskarem. Om nu ett sådant krig skulle inträffa så utgjorde ju redan deua i och för sig sjel ett praktiskt bevis på, att den politik, som ick kunnat skydda oss derför , oaktadt Sverge to; Rysslands parti mot Frankrike und r den tidpunkt, som var mest kritisk för den förra makten, verkligen varit af sådan egenskap som i Den röda Boken yttras. För att vidare följa Hr Aktor , måste jag gå tillbaka till sid. 50, hvarest det heter: de (nemligen folket) vilja veta, om man skall krypa för och kurtisera landets arffiende, under det densamme möjligtvis umgås med planen att göra en nwvisitn i vår hufvudstad , med knutpiskan i den ena handen och den nådiga ukasen i den andra; — med ctt ord, de vilja veta, på hvad fot vi befinna Oss I verkligheten — — om vår nationalitet existerar endast på papperet och kan tillintetgöras med ett kommandoord ifrån Polens förtryckare ; eller om vi ännu äga bundsförvandter att lita på , om omständigheterna skulle fordra det. Huru mycket större skäl vore det icke, att vår styrelse lierade sig med det fria och upplysta Frankrike, hvars seder och bruk, lagar och statsförfattning mera öfverensstämma med våra , i stället att förödmjuka den gamla Svenska national-stoltheten inför vär råa , ohyfsade och halfbarbariska östra grannen? ——— Det är verkigen hårdt, att jag, i följd af Hr Aktors förut omnämnda uraktlåtenhet att utveckla sin talan, skall vara nödsakad att sjelf uppsöka de ställen och uttryck, vid hvilka jag kan tro, att han möjligen fistat sig. Jag måste dock underkasta mig denna hårda nödvändighet och vill således genomgå de serskilda punkterna på denna sida. Uttrycket ,!andets arffienaen är lika litet någo! nytt elter okändt hos oss, som deruti ligger något smädeligt, emedan det endast utgör en benämning, som vitsordas af hela vår historia. Att folket vill veta, om man skall krypa för och kurtisera den ena eller andra makten, kan också ingalunda tydas till någonuting annat, än yttringar af en känsla , som ligger iovom hvarje svensk mans bröst, hvilken älskar att bevara landets oaftöngighet äfven för kommande åldrar. Att denna makt möjugtvis omgås med planen att göra en visit i vår bufvudstad, är en svpposition, som ugår ifrån den allmönda, af bela Europa vitsordade, erfarenheten, om den kloka beräkning, hvarmed nämnde makt sedan långiiga tider omgåtts med planer till utvidgoing af sitt område och sitt välde — en sanning, hvars omnämnande, sedt ifrån en pelitisk synpunkt, så mycket mindre kan vara förolämpande för samma makt, som det vore önskligt, att en lika val beräknad statskopst äfven funnes hos andra. När man betänker detta, så kan icke heller det ringaste smädligt ligga uti uttrycken knufpiskan och den nådiga ubtasen, emedan det är gifvet, att om möjligtvis en sådan plan existerar , det vill sä ga, Om den östra gravnen i en framtid skuile vilja göra sig till herre ötver den svenska jorden, såsom afsigten var under tiden näst före 1809 års statshvällning, så låge det naturligtvis i samma plan, att Sverge ifrån den stunden skulle komma under Bwysslande ninskränkta