närvarande omständigheter och, då förhöjda
priserna icke. var någov så, lätt, sak. .. Men ut-
om recett-tagerskans:. allmänt erkända talsng,
hade ihan gjort allt; för att locka publiken; oc
spektaklet utgjorde, till både qvartitet och övar
htet så mycket, att åskådaren verkligen syntes
bafva fult valuta för sina penningar: En tabteau
vivant efter Hr Sandbergs tafla, hvarvid -kören
likväl var så långt bort placerad, ait. någo: aj
dess effekt förlorades; och den. föreföll som, esi
slags andehviskning, — den lilla t:tka komedi;
en Misstroende och list. hvari Fru Eriksson
visade, att hon ingenting förlorat af denna gra-
tie, denna finess, denna sällskapsverldens goda
ton och otvtingenhet, hvari hon är utan rival
på vår sceh, sämt ändteligen den GustafKell
grenska dramen Christina. Däötta praktstycke
var. likväl, hväd man. troligen thinst väntät,. det
söm hos åskådarön syhtes. våckå de svagaste
sympathierna.. ;Pj:sen är dön klenaste äåf den
konungslige författarens dramatiska produktio-
ner. - Intrigen är ganska lösligt sammanbunden
och hvilar, ej blott på en historisk osanning,
utän, Hvad som värre är, på en påtaglig orim-
lighet; som faller hvar menvniska i ögonen, ty
att en drottning skulle gå till kyrkan i afsigt
at förmrla sig och der se den utkorade gemå-
lea inför hennes ögön Täcka sih hand åt en
annan, helt och håliet improviserad brud, är
en sak, som ingen larer finna trohg. Att der-
till låta Carl Gustaf visa sig, endast för att
blifva gäckad och få korgen, samt Torstensson
blott för att vara förtrogen af hans kärlek, ar
jäst icke att hedra dessa bjeltar; Oxenstjerna
spelar, likväl, — man måste erkärna det — en
värdig rol, och det skall alltid. bii anmärknings
värdt, att det är en konung, som visar en mi-
nister, hvilken vågar säga sin regent sanningar,
dem han ej vill höra, som i sjelfva stunden .af
dess häftigaste passion . vågar mot dess jra sät-
ta nationens och skyldighetens röst; och som
för den förblindade skildrär Svenska folket såsom
Förfärligt i en hämd, mot Kungar utan
2 dygdv.
Gustaf III hade likväl ämnat stycket bufvud-
sakligen till ea piece äå Spectecles; och den
var det äfven på hans tid, oå man der sig en
heffest, en ocdens-ceremoni, en högtidsma.sch,
allt i den gamla tidens högtidliga kostymer och
rikedom. Mati märkte likväl, att de högtidli-
ga alexandrinerna i sin gammalmodiga rustning
börjat blifvå alltför långsläpiga för vår tid, äf
vensom hela denna kecja af etikett och hof-
fester icke mera är nog för ätt fängsla upp-
måksamheten, oakiadt ibland de sednare, Hr
Johaussoas dans förtjenar ctt utmärkt loford.
- Sedan pjesen var slut, skedde den vanliga
framropningen, hvilken dock här, sällsynt nog,
Isyntes mera provokerad från då lögte, än från
Ide högre raderna, och pabliken sl pp hem kl.
1212 om natten, väl plägad och föornöjd med
jeg sjelf. öfver det prof, dess tålamod så äro-
fallt bestått.
kretsat ak Roten RAR E—X—-X-—Å-— !pt