ken ensam man väl svårligen skulle kunna sl
ta till en talang, som, efter hvad man förnit
mer, väckt uppseende vid sjelfva den Parisisk
nSalongen,; Hr Ekmans båda genre-stycken toi
de kunna ställas vid sidan af de bästa, för hvi
ka denna unga målare på sista åren härstädt
gjort sig så fördelaktigt och allmänt känd; Dc
pet på en landtprestgård, är isynnerhet en in
tressant och spirituell komposition.
Hr Kiörboe har med tvenne taflor, en jag
till häst i duskväder och regn, samt ett p:
jagthundar, snokande i vassen, ytterligare stad
fästat sitt rykte som en förträfflig djurmålare.
Ena ung elev af akademien, Hr Stäck, hs
inlemnat en hel mängd sjöstycken. Flera
dessa, och deribland ett månsken, förtjena ut
mäkta loford. Hr Stäcks talang innebär onck
ligen någonting mer äs vanligt, men han bö
en gång för alla afsvärja detta olyckliga manå
med kolorerade himlar och fantastiska demi
teinter. Haus chargeradt violetta lointainer, han
flammgula luft upphöra att vara pikanta, nä
man får se sak samma i ett dussin olika styc
ken bredvid hvarandra.
En liten originaletude i olja, föreställande e1
ung landtflicka, hvilande i gräset med sin smul
tron-korg, af en annan yngre elev, Hr Egro;
Lundgren, har tyekts mig likaledes lofvanågot vi
da utofver medelmåttan. Det der lilla runda, gla
da och naiva hufvudet, med de stora ögonen
de röda kinderna och det fritt kringkastade bå-
ret, är en af -de-få bilder, som följt med mij
från denna exposition, och denna visar sig fö
mig, ännu i denna stund, när jag vis, i hel:
behaget af sin leende och friska oskuld.
Af He JVahlbergson äger expositionen lika.
ledes ett par rätt berömliga taflor i olja, a
Fröknarna Rotkirch och Adlersparre någr:
äfven i olja förtjenstfullt målade porträtter, ja
Hr SVay en liten täck miniatyr, af Mamsel
Röh!l en mävgd, såsom vanligt ytterst fint och
subtilt utarbetade porträtter 1 svartkrita, af Hri
Cardon och Herlin några syperba lithografier.
Bildhuggaren Hr Fahlerantz? i trä skurna blom-
bukett förijenar, slutligen att nämnas såsom ett
. sitt, slag verkligen högst mästerligt utfördt ar-
bete.
Jag tror mig nu ieke hafva glömt någonting
väsendtligt. Dock, hvad tänker jag på? Än
Wosnesensk då? Wosnesensk, måladt af ,en
okänd ,, förmodligen efter naturen! Wosne-
sensk, med sina framtrollade palatser, som, ati
döma fier målningen, i paremthes sagdti, tyc-
cas redan något luta till sitt förfall, sina ur det
lacka intet uppkallade skogar och parker,
avaraf jag på taflan räknat till visst tio träd,
sina. omätliga höstackar, stora som det största
us 1 Stockhbelm! Jag ber likväl om förlåtel-
;e, dessa sista äro besynnerligt nog det enda,
ag icke. kunnat upptäcka.
Orvar Odd.