YViDerg, eca hade, sedan nag:!a ord vexiats emel
k lan sergeanten och Danielsson, denne sistoämn
flde utgått med Högvall, utan att vittovet bade si
n i bekant, om något vidare föreaiht, emedan, en
ligt sergeantens tillsägelse, ingen af manskape
fått lemva vaktrummet, förr än Danitlsson re
Idan begifvit sig bort, och något buller utaufö
hade icke heller alhör 8.
1 4:0 Frank: att vittnet, som Ocvsdagen der
, 125 sistlidne April klockan 8 på aftoncu efte
J Orpbelin kommit på post inse på gården, set
: kyparen Danielsson ingå i vaktrummet, åtfölje
af gardisterne Ågren och Wiberg, hvarefter bar
i ensam desifrån utkommit, icke baklä..ges och
I med händerna öfver bufvuiet, utav gående rat
ilfram och med mössa på hufvudei; och bade
vitnet hvarken sjelf förfördelat, eller sett nsgon
lannan våldföra t:anielsson, som en stund ståtd
Istilla midt på gården, tilldess Sergeanten Öhr-
Istedt uikommit och förmått hosom afligsua sig
I derifrån.
Kyparen Danielsson förklarade häref:er, att,
med föranledande af gardisten Hogva!ls egen
uppgift och de oöfriges utsago, Högvall lärer sa-
rit just den, som i forstugan utan!ör vakt:um-
met slagit och misshandlat Danielsson, hvu förs
Jutan Danielsson förmenade, att vittueoa för öf-
TIrigt icke noga och sännicgsenligt redogjort för
Ihändelsev, enär bon ej kunde 2ntsga, utt de,
som varit tilistädes hela tiden, icke skulle för-
Tmärkt det ringaste af den behsudliog Dauiels-
Ison, enligt vitnet Kjellmodins u sago, undergålt,
jmen Gardisterne Hogvall, Soderqvis:, Orphelia
och Frank förklar de samtligeo, på derom
I framställd råga, att de ej hade något att ullägga
l vid sina berättelser.
Sedan Danielsson vidsre yttrat, att hon an-
såg Hoögvalls våldsgeroving hafva varit förut öf
verlagd 1 samråd med de ofriga, enär, efter det
j Högvall och Danielsson u kommit ar vektum
met och dörren blifvit stärgd, mavskepet deiia-
ne börjat sjunza och skramla med sina sabar,
Isäkerligen i ändamål att icke någon skulle kun-
Ina höra hvad som föreföll emellan Danilssom
Joch Högvall, så blefvo gardisterne N:o 45 Wi-
berg och 31 Ågren förekallade, underrättades
om hvad emot dem förekommit, samt förmälde:
1:o Wiberg: avvt W birg, som Onsdagen den
25 sisthane April, på aftonen, efter erhållen
permission, varit borta från vakten, vid det ban
skulle återvända, uti hörnet af Trångsund och
I Storkyrkobrinken, mött kyparea Danielsson, som
kommit uppföre bripken, åtfoljd af tven: e bland
Wibergs kamrater och enstor samling folk,
bland hvilken någon yttrat, :tt Danielsson skul-:
le öfverfallit vakten, 1 au!ednirg hvaraf Wiherg,
likväl utan ätt fatta tag i Danielsson, följt med
honom in i vakten, hvarest, sedan sergesnten
Öarstedt haft ett korrt samtal med Daurelsson, I
Högval! vickat till sig Danielsson, som jemie
Hogvall derefier ugått, utan att Wiberg hade
sig bekant hvad dereftet må bafva förefslit. —
2:o Ägren: att han, den ifrågasarasude afio-
neo, efier permission, j:mte gardistev N:o 38
Lnnd, som ej varit på vakt, utan hindelsevis
inkommit till Agrea och bjudit honom på en
sup besökt ctt näringställe i grannskapet; och
då Ågres och Lund derifrån återväude, hade:
de uti Storkyrkobrivken mött kyparen Daniels-
son, som sprungit derutföre, uuvder det fle a;
röster bakom honom ropat: tag fisw, hvarföre
Ågren, som ej kunnat förmoda anoat, än alt
Danielsson vore en brottsling, som sökte und-
komma, jemte Lund satt efier honom, och se-
dan de upphunnit bonom i en portgång vid!
Westerlånggatan, förmått honom följa med upp i
till vakten, dervid de under vägen mött Wiberg,
som äfven gj ;rt dem sällskap, men hvarken Å
gren eller rågon af de öfrige hade fasthållt,
skuffat eiler stagit Danielsson under vägen; att
icne i vakten allt tillgått så som Wiberg upp-
gifvit och att Ågren, lika litet som han, visste,
om något förefallit, sedan Danielsson, jerate
Högvall, lemnat vaktrummet.
Foijande personer , alla gardister, hördes här-
efier på el och berättade:
1:o Korporalen Enbom, som anförde: att;
hen jemte gardisten Hasselgren haft permission
och ej varit tillstädes i vakten, då man första
gången dit icförde Danielsson, som vid vittnes
återkomst, befann sig ute på gården, jemte Ser-
gesnten Öh:stedt, på hvars uppmaning han fo-
gade sig derifiån; att vitnet derefter inmevarit
i vaktrummet , när Danielsson för andra gången:
vrerhan I fo Oh Ähans SL 0
j
Li
j