YViDerg, eca hade, sedan nag:!a ord vexiats emel k lan sergeanten och Danielsson, denne sistoämn flde utgått med Högvall, utan att vittovet bade si n i bekant, om något vidare föreaiht, emedan, en ligt sergeantens tillsägelse, ingen af manskape fått lemva vaktrummet, förr än Danitlsson re Idan begifvit sig bort, och något buller utaufö hade icke heller alhör 8. 1 4:0 Frank: att vittnet, som Ocvsdagen der , 125 sistlidne April klockan 8 på aftoncu efte J Orpbelin kommit på post inse på gården, set : kyparen Danielsson ingå i vaktrummet, åtfölje af gardisterne Ågren och Wiberg, hvarefter bar i ensam desifrån utkommit, icke baklä..ges och I med händerna öfver bufvuiet, utav gående rat ilfram och med mössa på hufvudei; och bade vitnet hvarken sjelf förfördelat, eller sett nsgon lannan våldföra t:anielsson, som en stund ståtd Istilla midt på gården, tilldess Sergeanten ÖhrIstedt uikommit och förmått hosom afligsua sig I derifrån. Kyparen Danielsson förklarade häref:er, att, med föranledande af gardisten Hogva!ls egen uppgift och de oöfriges utsago, Högvall lärer sarit just den, som i forstugan utan!ör vakt:ummet slagit och misshandlat Danielsson, hvu förs Jutan Danielsson förmenade, att vittueoa för öfTIrigt icke noga och sännicgsenligt redogjort för Ihändelsev, enär bon ej kunde 2ntsga, utt de, som varit tilistädes hela tiden, icke skulle förTmärkt det ringaste af den behsudliog DauielsIson, enligt vitnet Kjellmodins u sago, undergålt, jmen Gardisterne Hogvall, Soderqvis:, Orphelia och Frank förklar de samtligeo, på derom I framställd råga, att de ej hade något att ullägga l vid sina berättelser. Sedan Danielsson vidsre yttrat, att hon ansåg Hoögvalls våldsgeroving hafva varit förut öf verlagd 1 samråd med de ofriga, enär, efter det j Högvall och Danielsson u kommit ar vektum met och dörren blifvit stärgd, mavskepet deiiane börjat sjunza och skramla med sina sabar, Isäkerligen i ändamål att icke någon skulle kunIna höra hvad som föreföll emellan Danilssom Joch Högvall, så blefvo gardisterne N:o 45 Wiberg och 31 Ågren förekallade, underrättades om hvad emot dem förekommit, samt förmälde: 1:o Wiberg: avvt W birg, som Onsdagen den 25 sisthane April, på aftonen, efter erhållen permission, varit borta från vakten, vid det ban skulle återvända, uti hörnet af Trångsund och I Storkyrkobrinken, mött kyparea Danielsson, som kommit uppföre bripken, åtfoljd af tven: e bland Wibergs kamrater och enstor samling folk, bland hvilken någon yttrat, :tt Danielsson skul-: le öfverfallit vakten, 1 au!ednirg hvaraf Wiherg, likväl utan ätt fatta tag i Danielsson, följt med honom in i vakten, hvarest, sedan sergesnten Öarstedt haft ett korrt samtal med Daurelsson, I Högval! vickat till sig Danielsson, som jemie Hogvall derefier ugått, utan att Wiberg hade sig bekant hvad dereftet må bafva förefslit. — 2:o Ägren: att han, den ifrågasarasude afioneo, efier permission, j:mte gardistev N:o 38 Lnnd, som ej varit på vakt, utan hindelsevis inkommit till Agrea och bjudit honom på en sup besökt ctt näringställe i grannskapet; och då Ågres och Lund derifrån återväude, hade: de uti Storkyrkobrivken mött kyparen Danielsson, som sprungit derutföre, uuvder det fle a; röster bakom honom ropat: tag fisw, hvarföre Ågren, som ej kunnat förmoda anoat, än alt Danielsson vore en brottsling, som sökte undkomma, jemte Lund satt efier honom, och sedan de upphunnit bonom i en portgång vid! Westerlånggatan, förmått honom följa med upp i till vakten, dervid de under vägen mött Wiberg, som äfven gj ;rt dem sällskap, men hvarken Å gren eller rågon af de öfrige hade fasthållt, skuffat eiler stagit Danielsson under vägen; att icne i vakten allt tillgått så som Wiberg uppgifvit och att Ågren, lika litet som han, visste, om något förefallit, sedan Danielsson, jerate Högvall, lemnat vaktrummet. Foijande personer , alla gardister, hördes härefier på el och berättade: 1:o Korporalen Enbom, som anförde: att; hen jemte gardisten Hasselgren haft permission och ej varit tillstädes i vakten, då man första gången dit icförde Danielsson, som vid vittnes återkomst, befann sig ute på gården, jemte Sergesnten Öh:stedt, på hvars uppmaning han fogade sig derifiån; att vitnet derefter inmevarit i vaktrummet , när Danielsson för andra gången: vrerhan I fo Oh Ähans SL 0 j Li j